Det förlorade landet : En personlig historia

Pocketböcker. Albert Bonniers Förlag. 2007. 551 sidor.

I en personligt hållen essä skärskådar Göran Rosenberg vår civilisations största och mest genomgripande utopi: Det förlovade landet, Messiasriket, Sion, Israel. Det förlorade landet är på en gång en spännande idéhistorisk odyssé och en politisk självbiografi. Boken Augustprisnominerades 1996. Till denna utgåva har Göran Rosenberg även skrivit ett nytt förord. Bokens titel ger en fingervisning om var författarens egen resa så småningom slutar. Startar gör den i många och skilda utgångspunkter: I en trettonårig pojkes 'uppstigning' till och fostran i det tidiga sextiotalets Israel, 'vår tids Sparta'. I de tusenåriga bibliska och messianska drömmar som närt såväl judendomen som kristendomen. I den emanciperade judendomens, upplysningens, socialismens och nationalismens ideologiska häxkittel. I Förintelsens apokalyptiska skugga. I pionjärsionismens radikala teorier, glödande ansikten och dåliga samveten. I Palestinakonfliktens krig, fördrivningar och erövringar. I 68-vänsterns och palestinarörelsens upproriska och konspiratoriska miljöer. I den laddade skärningspunkten mellan det israeliska nittiotalets nymessianska aggressivitet och dess längtan efter fred och normalisering. ”Rosenberg, kartlägger dagens politiska polarisering, en kluvenhet som funnits från början. Han gör en omutlig, komplex, klar och gastkramande analys.” Ur Augustprisjuryns motivering ”Ett mästerstycke av en stilistisk briljans vi ej skådat sedan Tingstens memoarer. En självbiografi som höjer sig till en analys av vår tids utopier och messianska drömmar, ej bara Israels…” Per Wästberg, Dagens Nyheter ”Man lägger samman boken, vet att man läst en klassiker. Orädd, lysande och hederlig, och man lär sig mycket om en tragedis anatomi.” Per Olov Enquist, Expressen ”Göran Rosenbergs bok Det förlorade landet är en skakande bok om en oerhörd besvikelse /…/ Rosenberg har med intellektuell integritet och idéhistorisk kunskap gett oss sin berättelse om Israel.” Gunnar Fredriksson, Aftonbladet