Mitt liv som roman är en egensinnig, rolig och självutlämnande berättelse av en författare som redan tidigt förväntade sig av livet att det skulle vara lika spännande som hans romaner.Det lilla förebådar det stora. När Jan Henrik Swahn glömmer sin ljusröda dagbok på tåget är det bara början. En kort tid därefter förlorar han samtliga sina dagböcker, författade under trettio år, i en brand. Han beslutar sig för att skriva dem igen, på riktigt, i den ordning ödet skulle ha sorterat dem i. Målet är därmed inte att kronologiskt rekonstruera resultatet av det dagliga plitandet, utan att försöka gestalta själva livet såsom det tedde sig, utan att fastna i oviktigheter. Men vad är det som stannar i minnet? Och vad är egentligen liv och vad är roman?”Jag började skriva dagbok när jag var sjutton. Om någon frågade mig vad jag förväntade mig av livet svarade jag: ’Att det ska vara lika spännande som mina romaner.’ På så sätt skulle ingen kunna vara säker på var rågångarna mellan påhittat, lånat och självupplevt gick i dem. Det säger sig självt att Gud till slut fann för gott att spela mig ett spratt. När jag skrev den här romanen om hur jag blev författare skapade jag fiktionen att mina dagböcker just brunnit upp och att jag därför var hänvisad till mitt minne. Jag ville verkligen gestalta mitt liv och inte bara sitta och kompilera dagboksanteckningar. Dessutom: Vad visste jag om livet medan det pågick?Knappt hade jag skrivit klart romanen förrän följande hände: Jag tittade på nyheterna. De visade bilder från en storbrand i Vällingby. Jag reste mig för att sätta på tevatten och sa till min fru att nu brinner det i Stockholm igen, varför brinner det aldrig i Aten? Några dagar senare kom brevet från polisen om att det var mina böcker, manuskript, tidningsurklipp, möbler och dagböcker som brann i Rapportinslaget. Jag blev uppringd av en äldre man från magasineringsföretaget som skakad sa att han jobbat femtio år i branschen men aldrig varit med om någon eldsvåda förut.Så nu vet jag att även det jag hittar på blir verklighet. Jag får se om jag kan hålla mitt löfte till mig själv om att vara mera försiktig i framtiden.” Jan Henrik Swahn