De sa att hon var sjuk. De förde henne ombord på en båt och sa att hon måste resa bort ett tag. För att komma ifrån sina tankar, sa de. För att glömma. Som om hon någonsin skulle kunna glömma. Hon hade inte sett Johans ansikte men hon hade fantasi nog att föreställa sig. Hur hettan fick huden att sträckas och krympa, hur håret på hans huvud sveddes bort. Det tjocka fina håret. Det är klassfest i Freddis sommarstuga. På grund av ett missförstånd så är det inga vuxna med. Ungdomarna har med sig sovsäck och en hel del hembränt, det blir bra fart på festen. Fast för Josefina är det inget kul. Hon dricker för mycket för hon har bestämt sig för att göra slut med Jakob. Men det värsta är att han egentligen behöver henne mer än någonsin, men hon känner att hon måste bli fri, hon behöver någon annan. Branden måste ha börjat strax efter midnatt. Ingen av dem märkte något, inte förrän det var nästan försent. När brandbilarnas sirener hördes var hela huset övertänt. Josefina klarar inte av att hantera sin chock. Hon är övertygad om att hon själv till mycket stor del är skyldig till branden. Hon åker till moster och morbror som bor på en ö, långt bort från hemmet och branden. Där ska hon försöka hitta tillbaka till sig själv. Detta är en mycket stark bok om alla känslor en människa går igenom vid en chockupplevelse, framförallt alla tankar om skuld. Inte bara ifråga om branden utan också i Josefinas kärleksliv. Var det rätt att hon gjorde slut med Jakob, fast han älskar henne så mycket. Och vem älskar hon egentligen själv? Det finns mycket för Josefina att ta sig igenom dessa månader. Det gör hon till slut genom mosterns och morbroderns hjälp, men framförallt tillsammans med Joel. Inger Frimansson skriver böcker för både ungdomar och vuxna. Hennes deckare är mycket populära.