Hur göra för att i dagens intellektuella klimat svära i kyrkan? Påhopp på kristen tro och kristna symboler är så vanligt att ingen längre reagerar. Men om vi ändå vill chockera, vad får absolut inte sägas? Jo, till exempel att Guds makt är större än ordet.

Svära i kyrkan kan läsas som en debattbok med ett klart tema: kristendomen den hårda kärna av skapelsen, syndafallet, försoningen och väg till ett evigt liv som katoliker, ortodoxer och de flesta protestanter bekänner sig till är den smartaste världsförklaringen hittills. De sämsta är de många flummiga läror som menar att allt är sant, att ingenting är fel, men att kristendomen är både osann och felaktig.

Boken kan också ses som en essäsamling med korta reflexioner över tidlösa teman, men ur nya perspektiv. Det är en originell bok, en överraskande bok och en mycket underhållande bok. En bok som talar om kristendomen till moderna människor, på ett modernt sätt och med moderna referenser.

Boken markerar också en ståndpunkt i tro och vetandedebatten: vetande ska alltid vinna över tro. Men i praktiken vinner ofta flummandet över båda. Det kan vara humanisternas önsketänkande att det är vetandet som har svaret på de eviga frågorna. Det kan vara new age eller postmodernismens förakt för logiskt tänkande. Eller det kan vara liberalteologin som profetiskt tolkar Guds röst: Så menade jag det inte. Det är nya tider nu. Dags för en poppigare teologi!

Det vi faktiskt vet har inte gjort tron inaktuell; den som hävdar det vet för lite, både om tro och vetande

Lars Melin är docent i svenska vid Stockholms universitet. Hans specialitet är psykolingvististik, men han har framför allt gjort sig känd genom en rad populärvetenskapliga böcker om språk och språkbuk, senast Corporate bullshit, Språket så funkar det och Vett och etikett i språket.