-
Yvs icke, död. En essä om kollektiv sorg
Inbunden bok. Hjalmarson & Högberg Bokförlag. 2005. 128 sidor.
Nyskick. Skyddsomslag i nyskick. (42)
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK- ISBN
- 9189660986
- Titel
- Yvs icke, död. En essä om kollektiv sorg
- Författare
- Vinterhed, Kerstin
- Förlag
- Hjalmarson & Högberg Bokförlag
- Utgivningsår
- 2005
- Omfång
- 128 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 127 x 190 mm Ryggbredd 14 mm
- Vikt
- 230 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Mänsklig sorg har många skepnader. En är kollektiv sorg, när många människor samtidigt sörjer ett statsöverhuvud, någon känd person som gått bort eller när man förenas i känslan av gemensam sorg och förlust efter en nationell katastrof som Estonias undergång 1986 eller tsunamikatastrofen på annandag jul 2004. Sådana kollektiva sorgemanifestationer har blivit vanligare på senare år, senast i samband med påven Johannes Paulus II:s begravning i år då ett par miljoner vallfärdade till Sankt Petersplatsen i Rom.
Naturligtvis är detta delvis en medieeffekt; utan mediernas intensiva och närgångna bevakning skulle inte chockvågorna efter dödsfall av det här slaget kunna spridas så snabbt och i så vida ringar.
Så här skriver Kerstin Vinterhed i bokens inledning:
"Kollektiv sorg är någonting annat än personlig sorg, även om det finns ett släktskap och även om de smittas av varandra. När offentliga personer dör kan vi betrakta de anhörigas tårar på teve och vi kan leva oss in i deras sorg. Samtidigt har rollen som åskådare ett tvetydigt, lätt parasitärt drag över sig. Att sörja är också lustfyllt - som alla starka känslor - särskilt om det inte handlar om en förlust för en själv.
Verklig sorg kan kanske bara upplevas i förhållande till någon som man själv haft nåra fysisk kontakt med, ett barn, en förälder, en make/maka. Det är en av de allra mest personliga, mest privata erfarenheterna i en människas liv. En känsla där man är ensam, kvarlämnad vid stranden till Styx.
Just därför finns ett behov av att öva sig i sorg, att försöka förstå hur den känns innan det blir allvar för en själv. Men det finns också ett uppdämt behov av att få sörja förluster som man redan gjort men aldrig riktigt vågat uppleva. Den kollektiva sorgen kan härbärgera sådana gömda upplevelser."
Hjalmarson & Högberg Bokförlag 9189660986 -
Yvs icke, död. En essä om kollektiv sorg
Inbunden bok. Hjalmarson & Högberg Bokförlag. 2005. 128 sidor.
Mycket gott skick. Skyddsomslag i mycket gott skick. Några spår från hantering utvändigt. Invändigt i väldigt fint skick.
När du handlar böcker av mig:
* Jag skickar ditt paket spårbart med Schenker. Du får ett försändelsenummer och kan följa paketets väg.
* Enhetsfrakt innebär att du kan köpa fler läs mer … läs merInrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK- ISBN
- 9789189660984
- Titel
- Yvs icke, död. En essä om kollektiv sorg
- Författare
- Vinterhed, Kerstin
- Förlag
- Hjalmarson & Högberg Bokförlag
- Utgivningsår
- 2005
- Omfång
- 128 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 127 x 190 mm Ryggbredd 14 mm
- Vikt
- 230 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Mänsklig sorg har många skepnader. En är kollektiv sorg, när många människor samtidigt sörjer ett statsöverhuvud, någon känd person som gått bort eller när man förenas i känslan av gemensam sorg och förlust efter en nationell katastrof som Estonias undergång 1986 eller tsunamikatastrofen på annandag jul 2004. Sådana kollektiva sorgemanifestationer har blivit vanligare på senare år, senast i samband med påven Johannes Paulus II:s begravning i år då ett par miljoner vallfärdade till Sankt Petersplatsen i Rom.
Naturligtvis är detta delvis en medieeffekt; utan mediernas intensiva och närgångna bevakning skulle inte chockvågorna efter dödsfall av det här slaget kunna spridas så snabbt och i så vida ringar.
Så här skriver Kerstin Vinterhed i bokens inledning:
"Kollektiv sorg är någonting annat än personlig sorg, även om det finns ett släktskap och även om de smittas av varandra. När offentliga personer dör kan vi betrakta de anhörigas tårar på teve och vi kan leva oss in i deras sorg. Samtidigt har rollen som åskådare ett tvetydigt, lätt parasitärt drag över sig. Att sörja är också lustfyllt - som alla starka känslor - särskilt om det inte handlar om en förlust för en själv.
Verklig sorg kan kanske bara upplevas i förhållande till någon som man själv haft nåra fysisk kontakt med, ett barn, en förälder, en make/maka. Det är en av de allra mest personliga, mest privata erfarenheterna i en människas liv. En känsla där man är ensam, kvarlämnad vid stranden till Styx.
Just därför finns ett behov av att öva sig i sorg, att försöka förstå hur den känns innan det blir allvar för en själv. Men det finns också ett uppdämt behov av att få sörja förluster som man redan gjort men aldrig riktigt vågat uppleva. Den kollektiva sorgen kan härbärgera sådana gömda upplevelser."
Hjalmarson & Högberg Bokförlag 9789189660984 -
Yvs icke, död. En essä om kollektiv sorg
Inbunden bok. 2005.
Nyskick. Hjalmarson & Högberg. 2005. Inbunden bok i nyskick. 119 sidor. Mänsklig sorg har många skepnader. En är kollektiv sorg, när många människor samtidigt sörjer ett statsöverhuvud, någon känd person som gått bort eller när man förenas i känslan av gemensam so läs mer … läs mer
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK- ISBN
- 9789189660984
- Titel
- Yvs icke, död. En essä om kollektiv sorg
- Författare
- Vinterhed, Kerstin
- Förlag
- Hjalmarson & Högberg Bokförlag
- Utgivningsår
- 2005
- Omfång
- 128 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 127 x 190 mm Ryggbredd 14 mm
- Vikt
- 230 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Mänsklig sorg har många skepnader. En är kollektiv sorg, när många människor samtidigt sörjer ett statsöverhuvud, någon känd person som gått bort eller när man förenas i känslan av gemensam sorg och förlust efter en nationell katastrof som Estonias undergång 1986 eller tsunamikatastrofen på annandag jul 2004. Sådana kollektiva sorgemanifestationer har blivit vanligare på senare år, senast i samband med påven Johannes Paulus II:s begravning i år då ett par miljoner vallfärdade till Sankt Petersplatsen i Rom.
Naturligtvis är detta delvis en medieeffekt; utan mediernas intensiva och närgångna bevakning skulle inte chockvågorna efter dödsfall av det här slaget kunna spridas så snabbt och i så vida ringar.
Så här skriver Kerstin Vinterhed i bokens inledning:
"Kollektiv sorg är någonting annat än personlig sorg, även om det finns ett släktskap och även om de smittas av varandra. När offentliga personer dör kan vi betrakta de anhörigas tårar på teve och vi kan leva oss in i deras sorg. Samtidigt har rollen som åskådare ett tvetydigt, lätt parasitärt drag över sig. Att sörja är också lustfyllt - som alla starka känslor - särskilt om det inte handlar om en förlust för en själv.
Verklig sorg kan kanske bara upplevas i förhållande till någon som man själv haft nåra fysisk kontakt med, ett barn, en förälder, en make/maka. Det är en av de allra mest personliga, mest privata erfarenheterna i en människas liv. En känsla där man är ensam, kvarlämnad vid stranden till Styx.
Just därför finns ett behov av att öva sig i sorg, att försöka förstå hur den känns innan det blir allvar för en själv. Men det finns också ett uppdämt behov av att få sörja förluster som man redan gjort men aldrig riktigt vågat uppleva. Den kollektiva sorgen kan härbärgera sådana gömda upplevelser."
9789189660984 -
Yvs icke, död. En essä om kollektiv sorg
Inbunden bok. Hjalmarson & Högberg Bokförlag. 2005. 128 sidor.
Nära nyskick. Skyddsomslag i nära nyskick.
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK- ISBN
- 9789189660984
- Titel
- Yvs icke, död. En essä om kollektiv sorg
- Författare
- Vinterhed, Kerstin
- Förlag
- Hjalmarson & Högberg Bokförlag
- Utgivningsår
- 2005
- Omfång
- 128 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 127 x 190 mm Ryggbredd 14 mm
- Vikt
- 230 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Mänsklig sorg har många skepnader. En är kollektiv sorg, när många människor samtidigt sörjer ett statsöverhuvud, någon känd person som gått bort eller när man förenas i känslan av gemensam sorg och förlust efter en nationell katastrof som Estonias undergång 1986 eller tsunamikatastrofen på annandag jul 2004. Sådana kollektiva sorgemanifestationer har blivit vanligare på senare år, senast i samband med påven Johannes Paulus II:s begravning i år då ett par miljoner vallfärdade till Sankt Petersplatsen i Rom.
Naturligtvis är detta delvis en medieeffekt; utan mediernas intensiva och närgångna bevakning skulle inte chockvågorna efter dödsfall av det här slaget kunna spridas så snabbt och i så vida ringar.
Så här skriver Kerstin Vinterhed i bokens inledning:
"Kollektiv sorg är någonting annat än personlig sorg, även om det finns ett släktskap och även om de smittas av varandra. När offentliga personer dör kan vi betrakta de anhörigas tårar på teve och vi kan leva oss in i deras sorg. Samtidigt har rollen som åskådare ett tvetydigt, lätt parasitärt drag över sig. Att sörja är också lustfyllt - som alla starka känslor - särskilt om det inte handlar om en förlust för en själv.
Verklig sorg kan kanske bara upplevas i förhållande till någon som man själv haft nåra fysisk kontakt med, ett barn, en förälder, en make/maka. Det är en av de allra mest personliga, mest privata erfarenheterna i en människas liv. En känsla där man är ensam, kvarlämnad vid stranden till Styx.
Just därför finns ett behov av att öva sig i sorg, att försöka förstå hur den känns innan det blir allvar för en själv. Men det finns också ett uppdämt behov av att få sörja förluster som man redan gjort men aldrig riktigt vågat uppleva. Den kollektiva sorgen kan härbärgera sådana gömda upplevelser."
Hjalmarson & Högberg Bokförlag 9789189660984
Your country and preferred language.
Select your country Select languageDenna webbplats använder cookies för att säkerställa att du får den bästa upplevelsen.
Stäng
Välkommen till Sveriges största bokhandel
Här finns så gott som allt som givits ut på den svenska bokmarknaden under de senaste hundra åren.
- Handla mot faktura och öppet köp i 21 dagar
- Oavsett vikt och antal artiklar handlar du till enhetsfrakt från samma säljare i samma kundvagn