-
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9789163933189
- Titel
- Eternal presence
- Författare
- Pedan, Misha - Wallenstein, Sven-Olov
- Utgivningsår
- 2018
- Språk
- English
9789163933189 -
OM ANDEN - Filosofiska perspektiv på ande och...
Häftad bok.
Nära nyskick. Kosmos förlag, 2018, 124 s., hft. m. flikar; redaktör är Paula Hämäläinen-Karlström
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK- ISBN
- 9789186066802
- Titel
- Om anden - filosofiska perspektiv på ande och andlighet
- Författare
- Bornemark, Jonna
- Förlag
- Kosmos förlag
- Utgivningsår
- 2018
- Omfång
- 124 sidor
- Bandtyp
- Häftad
- Mått
- 150 x 210 mm Ryggbredd 17 mm
- Vikt
- 266 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- ANDEN som begrepp har beledsagat människans föreställningsvärld sedan urminnes tider. Att den representerar något viktigt i människors liv bekräftas i denna antologi av författarnas reflexioner över vad betydande filosofer som Paulus, Hegel, Scheler, Steiner och Tillich har tänkt om andens betydelse för människans tillvaro. Författarna reflekterar över andebegreppets både diskutabla och angelägna ställning som något intressant att utforska, om dess vara som en självständig benämning för något allmänmänskligt och vitalt i alla tider, även i vår.
9789186066802 -
SITE Nummer 33 2013 "Senses"
Häftad bok. Axl Books. 2013. 282 sidor.
Mycket gott skick. På engelska.
Omslag med ett par veckade hörn (se bild)Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9789186883201
- Titel
- Site 33 Senses
- Författare
- Wallenstein, Sven-Olov
- Förlag
- Axl Books
- Utgivningsår
- 2013
- Bandtyp
- Flexband
- Mått
- 154 x 230 mm Ryggbredd 17 mm
- Vikt
- 452 g
- Språk
- English
Axl Books 9789186883201 -
Foucault
Häftad bok. Stockholm ; Stehag : Symposion. 1990. 208 sidor.
Mycket gott skick. Omslag såväl som inlaga i mycket gott skick.
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9789178682621
- Titel
- Foucault
- Författare
- Deleuze, Gilles - Heeg, Erik van der - Wallenstein, Sven-Olov
- Förlag
- Stockholm ; Stehag : Symposion
- Utgivningsår
- 1990
- Språk
- Svenska
Stockholm ; Stehag : Symposion 9789178682621 -
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9789197859868
- Titel
- Edmund Husserl
- Författare
- Daniel Birnbaum - Jonna Bornemark - Marcia Sá Cavalcante Schuback - Jens Cavallin - Edmund Husserl - Samuel Ijsseling - Hans Ruin - Nicholas Smith - Sven-Olov Wallenstein - Karl Weigelt
- Förlag
- Axl Books
- Utgivningsår
- 2011
- Omfång
- 141 sidor
- Bandtyp
- Häftad
- Mått
- 110 x 170 mm Ryggbredd 12 mm
- Vikt
- 167 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Edmund Husserl (1859-1938) är den moderna fenomenologins upphovsman, och hans program för att lägga en ny grund för filosofin och vetenskaperna har utövat ett närmast oöverskådligt inflytande. Husserl börjar i en reflexion över matematik och logik, men utvidgar detta snart till en analys av erfarenheten och subjektiviteten i alla dess former, som också innefattar kroppen, tiden och vetenskapernas och kulturens historicitet.
Denna volym samlar bidragen från ett symposium 2009 med anledning av Husserls 150-årsdag och belyser olika aspekter av hans filosofi. Medverkande författare är Daniel Birnbaum, Jonna Bornemark, Marcia Sá Cavalcante Schuback, Jens Cavallin, Samuel Ijsseling, Hans Ruin, Nicholas Smith, Sven-Olov Wallenstein (red.) och Karl Weigelt. Här återfinns också en översättning av Husserls brev till poeten Hugo von Hofmannsthal, som är ett av de få tillfällen då han diskuterar estetiska problem.
Axl Books 1 9789197859868 -
Madness, Religion, and the Limits of Reason
Häftad bok. Södertörns högskola. 2015. 212 sidor.
Nyskick. The idea of a limit of reason, a measure that defines reason and that it must not overstep, has been a constitutive part of philosophy since its beginnings in Greek thought. Placing itself in opposition to the madness of hubris, the excesses of tragedy, a läs mer … läs mer
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9789187843242
- Titel
- Madness, Religion, and the Limits of Reason
- Författare
- Bornemark, Jonna - Wallenstein, Sven-Olov
- Förlag
- Södertörns högskola
- Utgivningsår
- 2015
- Omfång
- 208 sidor
- Bandtyp
- Danskt band
- Mått
- 153 x 227 mm Ryggbredd 14 mm
- Vikt
- 395 g
- Språk
- English
- Baksidestext
- The idea of a limit of reason, a measure that defines reason and that it must not overstep, has been a constitutive part of philosophy since its beginnings in Greek thought. Placing itself in opposition to the madness of hubris, the excesses of tragedy, and the stories of religion and myth, philosophy expels its others just as much as it thrives on them. It begins and ends at the limit; it is drawn towards its outside, and exists as a perpetual attempt to find a line of demarcation that always ends up passing through its interior.
The present collection analyzes the phenomenon of limit and excess, through readings that range from tragedy and Greek thought, through early Christianity and the Renaissance, to modern phenomenology and philosophy of language.
Jonna Bornemark is Associate Professor of Philosophy and Lecturer at the Center for Studies in Practical Knowledge at Södertörn University
Sven-Olov Wallenstein is Professor of Philosophy at Södertörn University
Södertörns högskola 9789187843242 -
Translating Hegel : The Phenomenology of Spir...
Häftad bok. Södertörns högskola. 1 uppl. 2012. 225 sidor.
Nyskick. 153 x 227 mm. Språk: engelska/ English --- Translating Hegel: The Phenomenology of Spirit and Modern Philosophy contains the contributions from a symposium organized on the occasion of the first Swedish translation of the Phenomenology. Bringing toge läs mer … läs mer
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9789186069568
- Titel
- Translating Hegel : The Phenomenology of Spirit and Modern Philosophy
- Författare
- Manning Delaney, Brian - Wallenstein, Sven-Olov
- Förlag
- Södertörns högskola
- Utgivningsår
- 2012
- Omfång
- 225 sidor
- Bandtyp
- Danskt band
- Mått
- 153 x 227 mm Ryggbredd 14 mm
- Vikt
- 420 g
- Språk
- English
- Baksidestext
- Translating Hegel: The Phenomenology of Spirit and Modern Philosophy contains the contributions from a symposium organized on the occasion of the first Swedish translation of the Phenomenology. Bringing together a group of eminent Hegel scholars who address questions of translation and interpretation in the broadest sense, from historical hermeneutics to the actual practice of textual translation, it reveals the continued presence of Hegel in modern thought.
Hegel’s Phenomenology of Spirit stands at the crossroads of modern philosophy. Taking us from the lowest and simplest level of sense-certainty through ever more complex forms of knowing and acting, Hegel’s monumental work eventually aspires to nothing less than a blueprint for absolute knowledge: a unity of subject and object, finite and infinite, man and world, a notion that has continually provoked new reactions and counterreactions throughout the course of modernity.
Is Hegel’s work the consummation of classical metaphysics or the dawn of something new? Is he a fundamentally Christian thinker or does he herald the death of God? Should we read him as a precursor to modern phenomenology and hermeneutics, sociology of knowledge, pragmatism, deconstruction? In short: do we need to translate Hegel into some modern vocabulary to make him relevant to the present? And if so, what would such a translation imply for our reading of his texts?
Södertörns högskola 1 9789186069568 -
Nihilism, art, and technology
Häftad bok. Axl Books. 1 uppl. 2010. 90 sidor.
Mycket gott skick. Doctoral thesis in theoretical philosophy at Stockholm University, 2010.
Beginning in an analysis of three paradigmatic instances of the encounter between art and technology in modernism-the invention of photography, the step beyond art in Futurism and C läs mer … läs merInrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9789174470734
- Titel
- Nihilism, art, and technology
- Författare
- Sven-Olov Wallenstein
- Förlag
- Axl Books
- Utgivningsår
- 2010
- Omfång
- 90 sidor
- Bandtyp
- Häftad
- Mått
- 165 x 241 mm Ryggbredd 7 mm
- Vikt
- 232 g
- Språk
- English
- Baksidestext
- The thesis investigates the role of technology in the formation of the artistic avant-garde, along with various forms of philosophical reflection on this development, with a particular emphasis on Heidegger.
Setting out from an analysis of three paradigmatic cases in the interplay between art and technologythe invention of photography, the shift from Futurism to Constructivism, and the interpretation of technology in debates on architectural theory in the 1920s and 30sit proceeds to a discussion of three philosophical responses to this development, those found in Walter Benjamin, Martin Heidegger, and Ernst Jünger, all of which share a certain avant-garde sensibility and a notion of art as a response to nihilism.
In Heideggers postwar writings we see a retreat from the positions of the mid 1930s, and in his reflections on technology a different answer emerges to the question of whether great art is still possible: great art is an art that exists precisely by making the founding of a world into something problematic.
The fourth part confronts Heideggers analysis of technology with the work of an individual artist, the architect Mies van der Rohe, and asks how the silencethe withdrawal of language, sense, aesthetic perception, etc.that is often understood as a precondition for the critical potential of his work should in fact be understood. By examining interpretations that draw on Heidegger via comparisons with other types of critical theory, a different understanding emerges of the relation among nihilism, art, and technology. They form a field of constant modulation, which implies that the concepts that have been the foundation of critical theory, nature, subjectivity, experience, even being in Heideggers sense, must be subjected to a historical analysis that acknowledges them as ongoing processes of construction, and that also accounts for the capacity of technologies and artistic practices to intervene in the formation of philosophical concepts.
Axl Books 1 9789174470734 -
The Silences of Mies
Häftad bok. Axl Books. 2008. 97 sidor.
Mycket gott skick. Svensk bok på engelska. 18x13 s. Med illustrationer i svartvitt. Dedikation från författaren: "Till Mats från Walle."
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9789197724753
- Titel
- The Silences of Mies
- Författare
- Sven-Olov Wallenstein
- Förlag
- Axl Books
- Utgivningsår
- 2008
- Omfång
- 97 sidor
- Bandtyp
- Danskt band
- Mått
- 125 x 180 mm Ryggbredd 7 mm
- Vikt
- 147 g
- Språk
- English
- Baksidestext
- Utifrån en rad läsningar av tidigare tolkningar och beskrivningar av Mies van der Rohes "tystnad" i termer av negation och undandragande försöker Sven-Olov Wallenstein i The Silences of Mies förstå denna tystnads nödvändiga pluralitet. Tystnader som öppnar för en dialog mellan konst, arkitektur och filosofi i en värld determinerad av teknologins universella spridning. The Silences of Mies är den andra boken i AKADs skriftserie som inleddes med Startpunkter 2005.
Axl Books 9789197724753 -
Konsten och konstbegreppet.
Mycket gott skick. "2010,Raster Förlag AB,Danskt band.,Skriftserien Kairos nr.1?Kungliga Konsthögskolan?Sid. 181,Nötta kanter på ryggen. smånagg nere på pärmens framsida och baksida.?Understrykningar med fluorescerande gul penna. reva på sid.99.,Mycket gott skick.,978918721 läs mer … läs mer
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9789187214684
- Titel
- Konsten och konstbegreppet - Skriftserien Kairos Nr 1
- Förlag
- Raster förlag
- Utgivningsår
- 1996
- Omfång
- 186 sidor
- Bandtyp
- Häftad
- Mått
- 127 x 210 mm Ryggbredd 15 mm
- Vikt
- 260 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- I Kairos nr 1 ställs frågan: Vad är konst? Alltsedan Marcel Duchamp ställde ut sin flasktorkare har denna fråga envist hängt kvar som mer eller mindre obesvarad.
Denna antologi innehåller bl. a. Morris Weitz klassiska text om teoriernas roll i estetiken. William E. Kennick säger i sin uppsats från 1958 att den traditionella estetiken vilar på ett fundamentalt teoretiskt misstag av rent språklig art. Här återfinns också den amerikanska kritikern Clement Greenbergs epokgörande redovisning för det modernistiska måleriet från 1961 och Arthur C. Dantos text »konstvärlden« från 1964.
Ewa Jeanette Emt skriver om den tyska 1700-talsfilosofen Baumgarten, som kan sägas prägla det moderna estetikbegreppet. Sven-Olov Wallenstein ger en översikt över utvecklingen från högmodernismens upplösning kring 1960 till konceptkonsten.
Skriftserien Kairos syftar i första hand till att erbjuda klassiska konstteoretiska texter på svenska, skrivna av såväl konstvetare, filosofer och forskare som konstnärer. Dessa varvas med specialbeställda texter. Kairos skall inte ge några allmängiltiga lösningar eller generella svar oberoende av det historiska sammanhanget, utan vill istället erbjuda så många teoretiska redskap som möjligt för en både breddad och fördjupad förståelse av den konstnärliga kunskapsprocessen för både dem som framställer konsten i dag och för dem som tar del av denna konst. Texterna i Kairos översätts alltid från originalspråket och i de flesta fall från originalutgåvan.
Skriftserien Kairos används som kurslitteratur vid högskolor och universitet och
genom nytryckningar säkerställer vi att den alltid finns tillgänglig. Serien, som
kommer att omfatta 14 nummer 2008 (under våren 2008 kommer Kairos nr 13, Koreografier och under hösten Kairos nr 14, Ljudkonst), varav två dubbelvolymer, säljs hos välsorterade bokhandlare, i museishoppar och genom nätbokhandeln.
9789187214684 -
Aisthesis : Estetikens historia del 2, första...
Inbunden bok. Bokförlaget Thales. 1 uppl. 2023. 600 sidor.
Nyskick. Skyddsomslag i nyskick.
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9789172351158
- Titel
- Aisthesis : estetikens historia. Del 2, första bandet
- Förlag
- Bokförlaget Thales
- Utgivningsår
- 2023
- Omfång
- 600 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 155 x 205 mm Ryggbredd 42 mm
- Vikt
- 1030 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Estetik kommer av aisthesis, det grekiska ordet för sinnlig varseblivning. På vilket sätt skapar sinnena ett eget fält för vetande? På vilket sätt ska vi förstå deras roll som förmedlare mellan människa och värld, kropp och medvetande, idéer och objekt? Hur ska vi betrakta relationen mellan sinnlig erfarenhet och framväxandet av moderna perceptionsteknologier? Aisthesis: Estetikens historia del 2 samlar i två band centrala texter som aktualiserar den estetiska teorins historia och utveckling från tiden kring det första världskriget till det tidiga 2000-talet. Det första bandet utgår från det modernistiska genombrottets erfarenheter och rymmer centrala texter av Sjklovskij, Brecht, Heidegger, Greenberg, Césaire, Adorno, Bachelard, Debord, Boulez, Arendt, Eco, Danto, Derrida med flera. Antologin redigeras av Cecilia Sjöholm, professor i estetik, Södertörns högskola och Sven-Olov Wallenstein, professor i filosofi, Södertörns högskola.
Bokförlaget Thales 1 9789172351158 -
Konceptkonst : Skriftserien Kairos Nr 11
Häftad bok. Raster förlag. 2006. 300 sidor.
Nära nyskick. Danskt band
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9187215578
- Titel
- Konceptkonst : Skriftserien Kairos Nr 11
- Författare
- Wallenstein, Sven-Olov - Konstfack
- Förlag
- Raster förlag
- Utgivningsår
- 2006
- Omfång
- 300 sidor
- Bandtyp
- Häftad
- Mått
- 125 x 208 mm Ryggbredd 23 mm
- Vikt
- 410 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Ur Sven-Olov Wallensteins introduktion:
4. Tre historiska perspektiv
I sin analys av konceptkonsten som en väg från »administrationens estetik« till en »kritik av institutionerna« hävdar Benjamin Buchloh att verk av Burens slag är radikala framför allt för att de synliggör institutionens inramande roll, och att de därför, tillsammans med liknande arbeten av Hans Haacke och Marcel Broodthaers, bildar den yttersta gränsen för den konceptuella konstens logik. Och det är just med utgångspunkt i detta slut som Buchloh följer konceptkonstens utveckling och upplösning som ett i grunden förutbestämt drama, nämligen som ett försök att negera och bryta ned konstens visuella strukturer inom ett system för produktion, distribution och konsumtion som alltid återskapar just dess parametrar men, tillägger han, konceptkonstnärerna var till skillnad från det tidiga avantgardet själva medvetna om projektets omöjlighet, vilket förklarar det motsägelsefulla i deras verk, blandningen av positivism och revolutionär nit.
Konceptkonsten, hävdar Buchloh, konfronterar för första gången arvet från Duchamp i hela dess vidd, och den genomför den mest strikta kritiken av visualiteten. Men detta sker också som en konsekvens av olika läsningar av minimalismen, och han lyfter fram Sol LeWitts produktiva ambivalenser, som bottnar i en »projektion av det språkliga på det visuella« lika mycket som det omvända, och leder LeWitt till att skärpa till motsägelsen så mycket som möjligt snarare än att försöka undfly den. Även hos Robert Morris lokaliserar Buchloh liknande paradoxer, som härrör från en »strukturell och semiotisk definiton av readymadens funktion« (även om Morris, som vi tidigare sett, till skillnad från LeWitt ofta gör anspråk på en trohet mot de konstnärliga materialens fysiska egenart). Det legalistiska språk som Morris uppfinner (som i Statement of Esthetic Withdrawal) pekar för Buchloh hän mot »ett förbud mot all visualitet som den ofrånkomliga estetiska regeln för det slutande seklet«.
Nedbrytningen av estetiken leder också till nya former för distribution, som hos Edward Ruscha, där den traditionella konstnärsboken omvandlas genom former för serialitet och repetition. Här blir arkitekturen i dess vardagliga form (Twenty-Six Gasoline Stations; Some Los Angeles Apartments; Every Building on Sunset Strip etc), tillsammans med användningen av ett avsiktligt »amatöristiskt« sätt att fotografera, till instrumentet för en negation av den estetiska erfarenhetens hierarkier, vilket förbinder konceptkonsten med popens undersökning av vardagen.
Mot dessa kritiska och reflexiva projekt ställer Buchloh Joseph Kosuths uppfattning av konsten som tautologi, vilket för honom utgör »ett fortsättande och utvidgande av modernismens positivistiska arv«, såsom det kodifierats av Greenberg och Fried, och en i grunden reduktiv och begränsande läsning av Duchamps readymade som endast en »intentional deklaration« (vilket Buchloh också återfinner hos Art & Language).26 Kosuths hävdande av verkets tautologa form blir i denna tolkning till syntesen av »logisk positivism och reklamkampanj«, det vill säga den administrativa estetiken destillerad till sin essens, mot vilken Buchloh ställer den medvetna kritiken av tautologin som förtingligande hos Roland Barthes (»Tautologin skapar en död värld, en orörlig värld«) och Guy Debord ([Tautologin] »är den sol som aldrig går ner över den moderna passivitetens rike«).
Den visuella form som för Buchloh mest av allt motsvarar tautologin är kvadraten och/eller kuben, och han följer dessa formers utveckling under 60-talet, då de i alla sina variationer plötsligt tycktes framträda som den allenarådande konstnärliga morfologin. De bildar det perfekta uttrycket för administrationens estetik; men samtidigt, i en paradoxal omvändning, leder de oss också tillbaka till det verkliga rummet och den fysiska situationen, och öppnar därmed frågan om den estetiska erfarenhetens fundamentala kontingens, vilket också innefattar dess institutionella bas (som i fallet med Lawrence Weiner), alltså hela den apparat som gör att något kan uppfattas som »konst«. Men denna destruktion av estetiken, hävdar Buchloh, var i sista hand en imitation av »den operativa logiken hos senkapitalismen och dess positivistiska instrumentalitet, i ett försök att få [konstens] självkritiska undersökningar att likvidera till och med de sista resterna av traditionella estetiska upplevelser« det vill säga att konceptkonsten själv påskyndade just det den trodde sig bryta med. Dess revolutionära omvandling av estetik till administration förmådde inte bryta med det system den bekämpade, utan var tvärtom en integrerad del av det och därmed kunde den »nästan omedelbart lämna plats åt spöklika återkomster av (alltför snabbt?) övergivna måleriska och skulpturala paradigm från det förflutna.«
Hos Jeff Wall finner vi en analys av denna utveckling med liknande hållpunkter, men med ett annat tonfall. Hos honom handlar det om ett specifikt medium, nämligen fotografin, och hur den genom konceptkonsten övergick från kategorin »konstfotografi« till att bli ett modernistiskt medium bland andra genom att utföra den typ av »självkritik« som tidigare ägt rum inom måleriet och skulpturen. Den rena abstraktionen och övergivandet av referensen var här aldrig en framkomlig väg, givet det fotografiska mediets natur, utan istället framträdde möjligheten att anknyta till andra visuella former, framför allt reportaget, och i dess förlängning en nedbrytning av själva det fotografiska hantverket och den traditionella idén om fotografisk kompetens genom en ny typ av avsiktlig »amatörism«.
Idén om fotojournalistiken som en konstnärlig genre i egen rätt framträder redan under 20- och 30-talen, som en frigörelse från piktorialismens imitation av måleriet, i namn av en egen »spontanitet« där den traditionella kompositionen ger vika för ett »jägarens medvetande«, som Lee Friedlander en gång kallade det. Här börjar för Wall den fotografiska bildens modernistiska dialektik, där mediet börjar utforska sin egen natur och möjligheten till en radikal ny version av »Bilden«. I detta avseende kan Wall återupprätta en förbindelse mellan dessa tidiga försök och konceptualismens användning av fotografin, som var beroende av en lång tradition inom just den konstfotografi den på ytan föreföll förkasta »[den] tvetydighet som kännetecknar de experimentella formerna i och runt konceptualismen såsom konst, framför allt om man ser dem i samband med 1968, är resultat av en sammansmältning, rentav en förvirrad sådan, mellan troper inom konstfotografin och aspekter av kritiken mot den.«
Därmed kan han dra slutsatsen att konceptkonsten är en fortsättning på den oscillation mellan engagerad och lyrisk fotografi som finns under 40- och 50-talen »en ny kritisk fas av akademismen och inte bara ett förkastande av den«.
Samtidigt lokaliserades en utopisk potential i denna fotografi, inte minst på grund av dess svaga ställning på konstmarknaden, vilket givetvis är en paradox, som Wall understryker fotografin kunde bli Konst vid detta ögonblick för att den föreföll negera konsten på mest effektiva sätt, bryta med alla hierarkier och utgöra »anti-objektet« par excellence, samtidigt som detta innebar en komplex mimesis: konceptualisterna imiterade, parodierade och dekonstruerade fotojournalistiken i syfte att skapa en Bild, via ett spel med det icke-estetiska och »postautonoma« som likväl inte kunde göra annat än att producera en ny typ av kritisk autonomi.
Wall analyserar sådana strategier hos Richard Long och Bruce Nauman, där händelser iscensätts i landskapet eller i ateljén för att fotograferas, och där reportage och performance glider över i varandra. Hos Robert Smithson och Dan Graham blir detta än mer komplext i och med att även texten blir en integrerad del, i numera kanoniska verk som Grahams »Homes for America« (1966) eller Smithsons »En rundtur bland monumenten i Passaic, New Jersey« (1967). Fotografierna är inget mer än illustrationer till essän, och därför uppfyller de den betingelse av icke-autonomi som gör dem till nya typer av Bilder: »[de] svävar vid tröskeln till det autonoma verket, de rör sig fram och tillbaka över den, de vägrar att lämna reportagets konstnärliga dilemma och därigenom etablerar de en estetisk modell för just denna tröskelsituation.«
Hos Douglas Huebler finner vi till sist en parodisk inversion av själva det journalistiska uppdraget, i hans skenbart indifferenta fotografier som tas mekaniskt under förutbestämda tidsintervall och återger de slumpvisa skeenden som äger rum på platsen. Allt som skulle kunna göra fotografierna »bra«, teknisk skicklighet, komposition, sensibilitet för ljuset eller ögonblicket, men också den litterära dimensionen hos engagemang, motivets psykologiska intresse etc. har systematiskt eliminerats. »Verket består av två samtidiga negationer som producerar ett »reportage« utan händelse och en text utan berättelse, kommentar eller ståndpunkt.«
En central aspekt av alla dessa strategier är en »reduktivism« som vi kan finna över hela det estetiska fältet, från måleri och skulptur till fotografi och film. I fallet fotografi leder det till en avsiktlig »amatörisering« av bildskapandet, ett avvisande av teknik och elegans, och ett sökande efter avsiktligt »låga motiv«. Även här utgör Ed Ruschas seriella fotografier ett privilegierat exempel, men Wall pekar också på Warhols tidiga filmer, som förbryter sig mot bildens tre normer det formella, det tekniska och ämnets värdighet på en och samma gång. I detta finns en rest av en utopi, ett försök att återknyta till »massans« bildskapande, men ironiskt nog vid det ögonblick då det vardagliga bildskapandet höll på att ta ett kvalitativt språng genom den nya tillgången på fotografiska teknologier. Avantgardets begär att placera sig vid det estetiskas flyktpunkt riktas därför både bakåt (amatörfotografin som teknisk kategori) och framåt (den nya Bilden som uttryck för en emanciperad mänsklighet), och det blev något subversivt att via ett slags fiktion placera sig i denna position. Som Wall skriver om Ruschas bensinstationer: »Bara en idiot skulle ta bilder på inget annat än bensinstationer, och existensen av en bok med just sådana bilder är ett slags bevis på att en sådan person existerar.«
Amatörismen är ett försök att undfly konsten, men blir också ofrånkomligen ett sätt att återupprätta den, och här känner vi igen något av det pessimistiska draget i Buchlohs analys av »administrationens estetik«. Men Walls hypotes är mindre totaliserande, och det han frilägger är snarare de mekanismer genom vilka fotografin träder in i konsten som ett reflexivt medium, och hur det kommit att bära på nya möjligheter att berätta genom att det frigjort sig åtminstone från delar i det tidigare arvet. Att Wall förlägger detta genombrott till 1974 det år då han själv debuterar som konstnär genom att ta den »iscensatta fotografin« till en ny nivå är kanske en »iscensättning« i en mer direkt personlig mening, men pekar likväl på ett mer positivt sätt att tillägna sig arvet från konceptkonsten och projicera det mot framtiden.
I den avslutande texten, »Flykförsök«, finner vi ett tredje perspektiv. I Lucy Lippards historieskrivning som uttryckligen sker från ett personligt hållet deltagarperspektiv, till skillnad från Buchlohs och Walls handlar konceptkonsten framför allt om en expansion av konstens sociala och politiska dimension, och hon knyter den uttryckligen till 60-talets politiska och sociala rörelser, som protesterna mot Vietnamkriget och den framväxande kvinnorörelsen. I detta perspektiv hänger »dematerialiseringen« mer samman med en demokratisering av konsten än med en formalistiskt inriktad kritik mot tidigare rörelser. Lippard pekar med konkreta exempel på hur kritiken av konstverkets varustatus och nya idéer om distribution hänger samman, och också på hur detta kom att påverka själva utställningsformatet där Lippard själv var en av de centrala gestalterna, och en av de första att låta rollen som curator och som kritiker, ibland också som konstnär, glida över i varandra, till exempel då hennes egna recensioner blir del av utställningar. Men trots detta var det oftare formen än innehållet som bar det politiska, som hon påpekar, och idéerna om kommunikation med nya publiker förblev i princip på det teoretiska planet.
Vad de extremt heterogena exempel Lippard citerar visar, är att konceptkonsten ingalunda var en enhetlig rörelse, framför allt var den inte en visuell »stil«, vilket åtminstone till viss del kan sägas om minimalismen. Den teoretiska kritiken av varuformen och objektets fetischism, som inspirerades av marxistisk teori, kunde smälta samman med en ny strategi för användning av fotografi och andra typer av dokumentation, som försökte undvika att göra fotot till ännu en ny fetisch vilket likväl blev fallet, och fotografin blir hädanefter till en självklar del av den samtida konsten (och till viss del kommer det att överta den narrativa roll som tidigare tillkom måleriet). Vad vi finner är en serie mer eller mindre radikala försök att träda ut ur konstsystemets krav på produktion av säljbara objekt, åtminstone på den nivå som är konceptkonstens ideologiska självförståelse: en revolutionär och egalitär attityd som säger att konsten tillhör alla och inte bara en smal galleripublik inriktad på att förvärva extremt exklusiva föremål.
En annan och motsatt läsning, som avtecknar sig på historiskt avstånd, är att det minst lika mycket handlar om en (säkerligen omedveten) anpassning till en ny institutionell utveckling. Hur hitta en form för verk, eller snarare verksamhet, som svarar mot de nya avancerade formerna för reproduktion och distribution? Tidskrifter, media, och inte publik direktkontakt, bildar basen för det nya sättet att kommunicera. På så sätt kan man säga att konceptkonsten iscensätter verkets upplösning i variabler, instruktioner, programmering och simulering, i olika typer av »information« och »immaterialier«,27 där nästa steg kanske tas idag: konstverket på väg bort från Walter Benjamins »mekaniska reproduktionsålder« och in i den digitala reproduktionsåldern, även om konsekvenserna av denna transformation ännu är svåra att överblicka. Konceptkonsten öppnar en tillgång till det mediala rummet på ett sätt som förblev omöjligt för en tidigare, materiellt definierad konst, och dess kritik av varufetischismen utgör i detta avseende ett viktigt moment i steget bortom estetikens motsvarighet till den klassiska politiska ekonomin och dess fokus på objektet som ett nexus av arbete, tid och sociala relationer.
Frågan huruvida denna utveckling var ett svar på ett effektivitetskrav i ett allt mer rationaliserat system, eller en havererad utopi om en ny form av kommunikation som skulle bryta med konstsystemets exklusivitet, ställer oss kanske inför ett alltför enkelt val. Konceptkonsten befinner sig i övergången från industriell produktion till kunskapsproduktion, därav dess ambivalens inom vad man med Marx termer kunde beskriva som en dialektik mellan produktivkrafter (konstnärer och deras praktik) och produktionsförhållanden (gallerier, museer), där produktivkrafterna går före och tvingar fram förändringar i produktionsförhållandena, som måste hinna ikapp och fånga in det nya. I denna mening bildar konceptkonstens misslyckande och genombrott tillsammans ett slags »dialektisk bild« av det slag som Benjamin analyserat, ett brott i historiens kontinuum som låter nya slag av fantasier att träda fram, och vars framtid ännu återstår att bestämma
Raster förlag 9187215578 -
Adorno : negativ dialektik och estetisk teori
Häftad bok. Glänta Produktion. 2019. 259 sidor.
Nyskick. Förlagsny. (Placering: Hantverkaregatan)
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9789186133962
- Titel
- Adorno : negativ dialektik och estetisk teori
- Författare
- Wallenstein, Sven-Olov
- Förlag
- Glänta Produktion
- Utgivningsår
- 2019
- Omfång
- 259 sidor
- Bandtyp
- Häftad
- Mått
- 150 x 225 mm Ryggbredd 18 mm
- Vikt
- 466 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Theodor W. Adornos Negativ dialektik och Estetisk teori utgör var sin hälft av ett enda tänkande som för ögonblicket inte - och kanske aldrig - kan bli helt, men vars möjlighet ändå är det som motiverar filosofin och ger den dess tvingande aktualitet. Filosofi kräver att vi fattar nuet, senkapitalismens förvaltade byråkratiska värld i vilken allt reduceras till en abstrakt identitet, men också urskiljer andra möjligheter: det fria, öppna och ickeidentiska. Däri vägleds hans filosofi av konsten, samtidigt som den måste förbli filosofi. Sven-Olov Wallenstein analyserar här Adornos filosofi med utgångspunkt i förhållandet mellan hans två huvudverk och de paradoxer som alstras av närheten mellan konst och filosofi, vilka förbinder dem med en lång filosofisk tradition, men också öppnar tankemöjligheter som ännu väntar på att förverkligas. Sven-Olov Wallenstein är professor i filosofi vid Södertörns högskola.
Glänta Produktion 9789186133962 -
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9789188203311
- Titel
- Deleuze och litteraturen
- Författare
- Wallenstein, Sven-Olov - Sehlberg, Johan
- Förlag
- Tankekraft Förlag
- Utgivningsår
- 2018
- Bandtyp
- Danskt band
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Litteraturen utgör en ständig referenspunkt hos Gilles Deleuze, såväl i hans egna arbeten som i dem han författade tillsammans med Félix Guattari. För Deleuze handlar det emellertid inte om att utveckla en generell litteratur-, skrift- eller textteori, som för många andra samtida franska tänkare. Det råder inget hierarkiskt förhållande mellan de olika disciplinerna där den ena kunde säga sanningen om den andra, utan syftet är att initiera ett experimenterande där litteraturen drar med sig filosofin i ett aktivt begreppsskapande på kontrakurs med den traditionella bilden av tänkandet.
I studier av Marcel Proust, Leopold von Sacher-Masoch, Lewis Carroll, Antonin Artaud, Witold Gombrowicz, Franz Kafka, Samuel Beckett och många andra skapar och omskapar Deleuze sina egna begrepp, samtidigt som han också förvandlar den gängse förståelsen av de olika författarskapen. Filosofi och litteratur möts så i skapandet och experimenterandet, som för Deleuze alltid är öppet mot framtiden.
Tankekraft Förlag 9789188203311 -
Foucault
Häftad bok. Stockholm ; Stehag : Symposion. 1 uppl. 1990. 208 sidor.
Nyskick. Nyskick, oläst exemplar
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9178682622
- Titel
- Foucault
- Författare
- Deleuze, Gilles - Heeg, Erik van der - Wallenstein, Sven-Olov
- Förlag
- Stockholm ; Stehag : Symposion
- Utgivningsår
- 1990
- Språk
- Svenska
Stockholm ; Stehag : Symposion 1 9178682622 -
![Konstarternas moderna system – En studie i estetikens historia – [Skriftserien Kairos nr 2]](https://dez1v4fbcawql.cloudfront.net/product_thumb/2227962/12565355/64cd90de7d4a0.jpg)
Konstarternas moderna system – En studie i es...
Häftad bok. Raster förlag, Kungl. Konsthögskolan. 2006. 101 sidor.
Mycket gott skick. Kantstött. Märke efter borttagen prislapp på framsidan. "Vad är konst? Varför räknas måleriet och skulpturen, arkitekturen, musiken och poesin till de »sköna« konsterna? Och vilken betydelse har detta haft för för hur vi uppfattar vad som är konst och vad läs mer … läs mer
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9789187214707
- Titel
- Konstarternas moderna system : en studie i estetik:Skriftserien Kairos Nr 2
- Författare
- Kristeller, Paul Oskar
- Förlag
- Raster förlag
- Utgivningsår
- 1996
- Omfång
- 107 sidor
- Bandtyp
- Häftad
- Mått
- 125 x 210 mm Ryggbredd 12 mm
- Vikt
- 170 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Kairos nr 2: Varför räknas måleriet och skulpturen, arkitekturen, musiken och poesin till de »sköna« konsterna? Och vilken betydelse har detta haft för för hur vi uppfattar vad som är konst och vad som inte är konst?
I Kairos nr 2 redogör den amerikanske teoretikern P.O. Kristeller för hur en av de viktigaste förutsättningarna för det moderna konstbegreppet växer fram genom en tämligen långsam och vindlande process. Kristeller beskriver hur detta system håller på att lösas upp i den både konstnärliga och teoretiska praktiken. Idag ser vi att hans försiktiga profetia har slagit in på ett sätt som även har konsekvenser för bl. a. undervisningen på våra konsthögskolor, för att inte tala om debatten på kultursidorna.
Skriftserien Kairos används som kurslitteratur vid högskolor och universitet och
genom nytryckningar säkerställer vi att den alltid finns tillgänglig. Serien, som
kommer att omfatta 14 nummer 2008 (under våren 2008 kommer Kairos nr 13, Koreografier och under hösten Kairos nr 14, Ljudkonst), varav två dubbelvolymer, säljs hos välsorterade bokhandlare, i museishoppar och genom nätbokhandeln.
Raster förlag, Kungl. Konsthögskolan 9789187214707 -
Den moderna arkitekturens filosofier
Häftad bok. Alfabeta. 1 uppl. 2004. 320 sidor.
Mycket gott skick.
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK- ISBN
- 9150102249
- Titel
- Den moderna arkitekturens filosofier
- Författare
- Sven-Olov Wallenstein
- Förlag
- Alfabeta
- Utgivningsår
- 2004
- Omfång
- 320 sidor
- Bandtyp
- Häftad
- Mått
- 135 x 210 mm Ryggbredd 24 mm
- Vikt
- 468 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Sven-Olov Wallensteins förra bok, Bildstrider, fick översvallande recensioner och beskrevs som en blivande klassiker. Den här gången har han i fem kapitel, som spänner från Antiken till idag, beskrivit det intressanta förhållandet mellan arkitektur och filosofi.
Sven-Olof Wallenstein är filosof och konstkritiker samt lektor vid Konstfack, Konsthögskolan Valand och Södertörns Högskola. Den moderna arkitekturens filosofi är ett måste för arkitektur- och filosofistuderanden, men också en bok för den som är allmänt intresserad av arkitektur och filosofi.
Alfabeta 1 9150102249 -
Site 31-32 2012 : Remake remodel
Häftad bok. Axl Books. 2012. 173 sidor.
Mycket gott skick. Svensk tidskrift om filosofi, litteraturvetenskap m.m. med texter på engelska.
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9789186883072
- Titel
- Remake remodel
- Författare
- Wallenstein, Sven-Olov
- Förlag
- Stockholm : Axl Books
- Utgivningsår
- 2012
- Språk
- English
Axl Books 9789186883072 -
Deleuze och mångfaldens veck
Häftad bok. Axl Books. 2010. 254 sidor.
Nära nyskick. Samma frakt oavsett hur mycket du handlar.
063Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9789197859851
- Titel
- Deleuze och mångfaldens veck
- Författare
- Helena Mattsson - Sven-Olov Wallenstein - John Rajchman - Manuel De Landa - Anne Querrien - Jacques Rancière - David Lapoujade - Suely Rolnik - Astrid Söderbergh Widding - Gilles Deleuze - Felix Guattari - Mats Brodén
- Förlag
- Axl Books
- Utgivningsår
- 2010
- Omfång
- 254 sidor
- Bandtyp
- Häftad
- Mått
- 110 x 170 mm Ryggbredd 17 mm
- Vikt
- 222 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Deleuze och mångfaldens veck innehåller texter från ett symposium som organiserades av tidskriften Material vid Artnode i Stockholm 1998 och som var ett av de första internationella symposierna om Deleuze efter hans död 1995. Boken samlar bidrag av John Rajchman, Manuel De Landa, Anne Querrien, Jacques Rancière, David Lapoujade, Suely Rolnik och Astrid Söderbergh Widding, samt ett förord av redaktörerna Helena Mattsson och Sven-Olov Wallenstein, och ett efterord om Art Nodes historia av Mats Brodén. Som ett appendix återfinns också en översättning av Deleuze och Guattaris "Percept, affekt, begrepp" från deras sista gemensamma bok, Qu'est-ce que la philosophie?, där de analyserar relationen mellan konst, vetenskap och filosofi.
Ur innehållet:
"Gilles Deleuze och mångfaldens veck"
Helena Mattsson och Sven-Olov Wallenstein
"Förnimmelser av staden"
John Rajchman
"Deleuze och formens genes"
Manuel De Landa
"Rum och infångning, arkitekturen och krigsmaskinen"
Anne Querrien
"Deleuze och estetikens bestämning"
Jacques Rancière
"Förnimmelsens kropp"
David Lapoujade
"En instauration av världar"
Suely Rolnik
"Filmiska begrepp: några kommentarer till Deleuze och filmteorin"
Astrid Söderbergh Widding
"Percept, affekt, begrepp"
Gilles Deleuze och Félix Guattari
"Postskriptum: historien om Art Node"
Mats Brodén
Axl Books 9789197859851 -
Konceptkonst : Skriftserien Kairos Nr 11
Häftad bok. Raster förlag. 2006. 300 sidor.
Gott skick. Solblekt på framsidan och lite färgstänk på ryggen.
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9187215578
- Titel
- Konceptkonst : Skriftserien Kairos Nr 11
- Författare
- Wallenstein, Sven-Olov - Konstfack
- Förlag
- Raster förlag
- Utgivningsår
- 2006
- Omfång
- 300 sidor
- Bandtyp
- Häftad
- Mått
- 125 x 208 mm Ryggbredd 23 mm
- Vikt
- 410 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Ur Sven-Olov Wallensteins introduktion:
4. Tre historiska perspektiv
I sin analys av konceptkonsten som en väg från »administrationens estetik« till en »kritik av institutionerna« hävdar Benjamin Buchloh att verk av Burens slag är radikala framför allt för att de synliggör institutionens inramande roll, och att de därför, tillsammans med liknande arbeten av Hans Haacke och Marcel Broodthaers, bildar den yttersta gränsen för den konceptuella konstens logik. Och det är just med utgångspunkt i detta slut som Buchloh följer konceptkonstens utveckling och upplösning som ett i grunden förutbestämt drama, nämligen som ett försök att negera och bryta ned konstens visuella strukturer inom ett system för produktion, distribution och konsumtion som alltid återskapar just dess parametrar men, tillägger han, konceptkonstnärerna var till skillnad från det tidiga avantgardet själva medvetna om projektets omöjlighet, vilket förklarar det motsägelsefulla i deras verk, blandningen av positivism och revolutionär nit.
Konceptkonsten, hävdar Buchloh, konfronterar för första gången arvet från Duchamp i hela dess vidd, och den genomför den mest strikta kritiken av visualiteten. Men detta sker också som en konsekvens av olika läsningar av minimalismen, och han lyfter fram Sol LeWitts produktiva ambivalenser, som bottnar i en »projektion av det språkliga på det visuella« lika mycket som det omvända, och leder LeWitt till att skärpa till motsägelsen så mycket som möjligt snarare än att försöka undfly den. Även hos Robert Morris lokaliserar Buchloh liknande paradoxer, som härrör från en »strukturell och semiotisk definiton av readymadens funktion« (även om Morris, som vi tidigare sett, till skillnad från LeWitt ofta gör anspråk på en trohet mot de konstnärliga materialens fysiska egenart). Det legalistiska språk som Morris uppfinner (som i Statement of Esthetic Withdrawal) pekar för Buchloh hän mot »ett förbud mot all visualitet som den ofrånkomliga estetiska regeln för det slutande seklet«.
Nedbrytningen av estetiken leder också till nya former för distribution, som hos Edward Ruscha, där den traditionella konstnärsboken omvandlas genom former för serialitet och repetition. Här blir arkitekturen i dess vardagliga form (Twenty-Six Gasoline Stations; Some Los Angeles Apartments; Every Building on Sunset Strip etc), tillsammans med användningen av ett avsiktligt »amatöristiskt« sätt att fotografera, till instrumentet för en negation av den estetiska erfarenhetens hierarkier, vilket förbinder konceptkonsten med popens undersökning av vardagen.
Mot dessa kritiska och reflexiva projekt ställer Buchloh Joseph Kosuths uppfattning av konsten som tautologi, vilket för honom utgör »ett fortsättande och utvidgande av modernismens positivistiska arv«, såsom det kodifierats av Greenberg och Fried, och en i grunden reduktiv och begränsande läsning av Duchamps readymade som endast en »intentional deklaration« (vilket Buchloh också återfinner hos Art & Language).26 Kosuths hävdande av verkets tautologa form blir i denna tolkning till syntesen av »logisk positivism och reklamkampanj«, det vill säga den administrativa estetiken destillerad till sin essens, mot vilken Buchloh ställer den medvetna kritiken av tautologin som förtingligande hos Roland Barthes (»Tautologin skapar en död värld, en orörlig värld«) och Guy Debord ([Tautologin] »är den sol som aldrig går ner över den moderna passivitetens rike«).
Den visuella form som för Buchloh mest av allt motsvarar tautologin är kvadraten och/eller kuben, och han följer dessa formers utveckling under 60-talet, då de i alla sina variationer plötsligt tycktes framträda som den allenarådande konstnärliga morfologin. De bildar det perfekta uttrycket för administrationens estetik; men samtidigt, i en paradoxal omvändning, leder de oss också tillbaka till det verkliga rummet och den fysiska situationen, och öppnar därmed frågan om den estetiska erfarenhetens fundamentala kontingens, vilket också innefattar dess institutionella bas (som i fallet med Lawrence Weiner), alltså hela den apparat som gör att något kan uppfattas som »konst«. Men denna destruktion av estetiken, hävdar Buchloh, var i sista hand en imitation av »den operativa logiken hos senkapitalismen och dess positivistiska instrumentalitet, i ett försök att få [konstens] självkritiska undersökningar att likvidera till och med de sista resterna av traditionella estetiska upplevelser« det vill säga att konceptkonsten själv påskyndade just det den trodde sig bryta med. Dess revolutionära omvandling av estetik till administration förmådde inte bryta med det system den bekämpade, utan var tvärtom en integrerad del av det och därmed kunde den »nästan omedelbart lämna plats åt spöklika återkomster av (alltför snabbt?) övergivna måleriska och skulpturala paradigm från det förflutna.«
Hos Jeff Wall finner vi en analys av denna utveckling med liknande hållpunkter, men med ett annat tonfall. Hos honom handlar det om ett specifikt medium, nämligen fotografin, och hur den genom konceptkonsten övergick från kategorin »konstfotografi« till att bli ett modernistiskt medium bland andra genom att utföra den typ av »självkritik« som tidigare ägt rum inom måleriet och skulpturen. Den rena abstraktionen och övergivandet av referensen var här aldrig en framkomlig väg, givet det fotografiska mediets natur, utan istället framträdde möjligheten att anknyta till andra visuella former, framför allt reportaget, och i dess förlängning en nedbrytning av själva det fotografiska hantverket och den traditionella idén om fotografisk kompetens genom en ny typ av avsiktlig »amatörism«.
Idén om fotojournalistiken som en konstnärlig genre i egen rätt framträder redan under 20- och 30-talen, som en frigörelse från piktorialismens imitation av måleriet, i namn av en egen »spontanitet« där den traditionella kompositionen ger vika för ett »jägarens medvetande«, som Lee Friedlander en gång kallade det. Här börjar för Wall den fotografiska bildens modernistiska dialektik, där mediet börjar utforska sin egen natur och möjligheten till en radikal ny version av »Bilden«. I detta avseende kan Wall återupprätta en förbindelse mellan dessa tidiga försök och konceptualismens användning av fotografin, som var beroende av en lång tradition inom just den konstfotografi den på ytan föreföll förkasta »[den] tvetydighet som kännetecknar de experimentella formerna i och runt konceptualismen såsom konst, framför allt om man ser dem i samband med 1968, är resultat av en sammansmältning, rentav en förvirrad sådan, mellan troper inom konstfotografin och aspekter av kritiken mot den.«
Därmed kan han dra slutsatsen att konceptkonsten är en fortsättning på den oscillation mellan engagerad och lyrisk fotografi som finns under 40- och 50-talen »en ny kritisk fas av akademismen och inte bara ett förkastande av den«.
Samtidigt lokaliserades en utopisk potential i denna fotografi, inte minst på grund av dess svaga ställning på konstmarknaden, vilket givetvis är en paradox, som Wall understryker fotografin kunde bli Konst vid detta ögonblick för att den föreföll negera konsten på mest effektiva sätt, bryta med alla hierarkier och utgöra »anti-objektet« par excellence, samtidigt som detta innebar en komplex mimesis: konceptualisterna imiterade, parodierade och dekonstruerade fotojournalistiken i syfte att skapa en Bild, via ett spel med det icke-estetiska och »postautonoma« som likväl inte kunde göra annat än att producera en ny typ av kritisk autonomi.
Wall analyserar sådana strategier hos Richard Long och Bruce Nauman, där händelser iscensätts i landskapet eller i ateljén för att fotograferas, och där reportage och performance glider över i varandra. Hos Robert Smithson och Dan Graham blir detta än mer komplext i och med att även texten blir en integrerad del, i numera kanoniska verk som Grahams »Homes for America« (1966) eller Smithsons »En rundtur bland monumenten i Passaic, New Jersey« (1967). Fotografierna är inget mer än illustrationer till essän, och därför uppfyller de den betingelse av icke-autonomi som gör dem till nya typer av Bilder: »[de] svävar vid tröskeln till det autonoma verket, de rör sig fram och tillbaka över den, de vägrar att lämna reportagets konstnärliga dilemma och därigenom etablerar de en estetisk modell för just denna tröskelsituation.«
Hos Douglas Huebler finner vi till sist en parodisk inversion av själva det journalistiska uppdraget, i hans skenbart indifferenta fotografier som tas mekaniskt under förutbestämda tidsintervall och återger de slumpvisa skeenden som äger rum på platsen. Allt som skulle kunna göra fotografierna »bra«, teknisk skicklighet, komposition, sensibilitet för ljuset eller ögonblicket, men också den litterära dimensionen hos engagemang, motivets psykologiska intresse etc. har systematiskt eliminerats. »Verket består av två samtidiga negationer som producerar ett »reportage« utan händelse och en text utan berättelse, kommentar eller ståndpunkt.«
En central aspekt av alla dessa strategier är en »reduktivism« som vi kan finna över hela det estetiska fältet, från måleri och skulptur till fotografi och film. I fallet fotografi leder det till en avsiktlig »amatörisering« av bildskapandet, ett avvisande av teknik och elegans, och ett sökande efter avsiktligt »låga motiv«. Även här utgör Ed Ruschas seriella fotografier ett privilegierat exempel, men Wall pekar också på Warhols tidiga filmer, som förbryter sig mot bildens tre normer det formella, det tekniska och ämnets värdighet på en och samma gång. I detta finns en rest av en utopi, ett försök att återknyta till »massans« bildskapande, men ironiskt nog vid det ögonblick då det vardagliga bildskapandet höll på att ta ett kvalitativt språng genom den nya tillgången på fotografiska teknologier. Avantgardets begär att placera sig vid det estetiskas flyktpunkt riktas därför både bakåt (amatörfotografin som teknisk kategori) och framåt (den nya Bilden som uttryck för en emanciperad mänsklighet), och det blev något subversivt att via ett slags fiktion placera sig i denna position. Som Wall skriver om Ruschas bensinstationer: »Bara en idiot skulle ta bilder på inget annat än bensinstationer, och existensen av en bok med just sådana bilder är ett slags bevis på att en sådan person existerar.«
Amatörismen är ett försök att undfly konsten, men blir också ofrånkomligen ett sätt att återupprätta den, och här känner vi igen något av det pessimistiska draget i Buchlohs analys av »administrationens estetik«. Men Walls hypotes är mindre totaliserande, och det han frilägger är snarare de mekanismer genom vilka fotografin träder in i konsten som ett reflexivt medium, och hur det kommit att bära på nya möjligheter att berätta genom att det frigjort sig åtminstone från delar i det tidigare arvet. Att Wall förlägger detta genombrott till 1974 det år då han själv debuterar som konstnär genom att ta den »iscensatta fotografin« till en ny nivå är kanske en »iscensättning« i en mer direkt personlig mening, men pekar likväl på ett mer positivt sätt att tillägna sig arvet från konceptkonsten och projicera det mot framtiden.
I den avslutande texten, »Flykförsök«, finner vi ett tredje perspektiv. I Lucy Lippards historieskrivning som uttryckligen sker från ett personligt hållet deltagarperspektiv, till skillnad från Buchlohs och Walls handlar konceptkonsten framför allt om en expansion av konstens sociala och politiska dimension, och hon knyter den uttryckligen till 60-talets politiska och sociala rörelser, som protesterna mot Vietnamkriget och den framväxande kvinnorörelsen. I detta perspektiv hänger »dematerialiseringen« mer samman med en demokratisering av konsten än med en formalistiskt inriktad kritik mot tidigare rörelser. Lippard pekar med konkreta exempel på hur kritiken av konstverkets varustatus och nya idéer om distribution hänger samman, och också på hur detta kom att påverka själva utställningsformatet där Lippard själv var en av de centrala gestalterna, och en av de första att låta rollen som curator och som kritiker, ibland också som konstnär, glida över i varandra, till exempel då hennes egna recensioner blir del av utställningar. Men trots detta var det oftare formen än innehållet som bar det politiska, som hon påpekar, och idéerna om kommunikation med nya publiker förblev i princip på det teoretiska planet.
Vad de extremt heterogena exempel Lippard citerar visar, är att konceptkonsten ingalunda var en enhetlig rörelse, framför allt var den inte en visuell »stil«, vilket åtminstone till viss del kan sägas om minimalismen. Den teoretiska kritiken av varuformen och objektets fetischism, som inspirerades av marxistisk teori, kunde smälta samman med en ny strategi för användning av fotografi och andra typer av dokumentation, som försökte undvika att göra fotot till ännu en ny fetisch vilket likväl blev fallet, och fotografin blir hädanefter till en självklar del av den samtida konsten (och till viss del kommer det att överta den narrativa roll som tidigare tillkom måleriet). Vad vi finner är en serie mer eller mindre radikala försök att träda ut ur konstsystemets krav på produktion av säljbara objekt, åtminstone på den nivå som är konceptkonstens ideologiska självförståelse: en revolutionär och egalitär attityd som säger att konsten tillhör alla och inte bara en smal galleripublik inriktad på att förvärva extremt exklusiva föremål.
En annan och motsatt läsning, som avtecknar sig på historiskt avstånd, är att det minst lika mycket handlar om en (säkerligen omedveten) anpassning till en ny institutionell utveckling. Hur hitta en form för verk, eller snarare verksamhet, som svarar mot de nya avancerade formerna för reproduktion och distribution? Tidskrifter, media, och inte publik direktkontakt, bildar basen för det nya sättet att kommunicera. På så sätt kan man säga att konceptkonsten iscensätter verkets upplösning i variabler, instruktioner, programmering och simulering, i olika typer av »information« och »immaterialier«,27 där nästa steg kanske tas idag: konstverket på väg bort från Walter Benjamins »mekaniska reproduktionsålder« och in i den digitala reproduktionsåldern, även om konsekvenserna av denna transformation ännu är svåra att överblicka. Konceptkonsten öppnar en tillgång till det mediala rummet på ett sätt som förblev omöjligt för en tidigare, materiellt definierad konst, och dess kritik av varufetischismen utgör i detta avseende ett viktigt moment i steget bortom estetikens motsvarighet till den klassiska politiska ekonomin och dess fokus på objektet som ett nexus av arbete, tid och sociala relationer.
Frågan huruvida denna utveckling var ett svar på ett effektivitetskrav i ett allt mer rationaliserat system, eller en havererad utopi om en ny form av kommunikation som skulle bryta med konstsystemets exklusivitet, ställer oss kanske inför ett alltför enkelt val. Konceptkonsten befinner sig i övergången från industriell produktion till kunskapsproduktion, därav dess ambivalens inom vad man med Marx termer kunde beskriva som en dialektik mellan produktivkrafter (konstnärer och deras praktik) och produktionsförhållanden (gallerier, museer), där produktivkrafterna går före och tvingar fram förändringar i produktionsförhållandena, som måste hinna ikapp och fånga in det nya. I denna mening bildar konceptkonstens misslyckande och genombrott tillsammans ett slags »dialektisk bild« av det slag som Benjamin analyserat, ett brott i historiens kontinuum som låter nya slag av fantasier att träda fram, och vars framtid ännu återstår att bestämma
Raster förlag 9187215578 -
Adorno : negativ dialektik och estetisk teori
Häftad bok. Glänta Produktion. 2019. 259 sidor.
Mycket gott skick. Liten kaffefläck.
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9789186133962
- Titel
- Adorno : negativ dialektik och estetisk teori
- Författare
- Wallenstein, Sven-Olov
- Förlag
- Glänta Produktion
- Utgivningsår
- 2019
- Omfång
- 259 sidor
- Bandtyp
- Häftad
- Mått
- 150 x 225 mm Ryggbredd 18 mm
- Vikt
- 466 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Theodor W. Adornos Negativ dialektik och Estetisk teori utgör var sin hälft av ett enda tänkande som för ögonblicket inte - och kanske aldrig - kan bli helt, men vars möjlighet ändå är det som motiverar filosofin och ger den dess tvingande aktualitet. Filosofi kräver att vi fattar nuet, senkapitalismens förvaltade byråkratiska värld i vilken allt reduceras till en abstrakt identitet, men också urskiljer andra möjligheter: det fria, öppna och ickeidentiska. Däri vägleds hans filosofi av konsten, samtidigt som den måste förbli filosofi. Sven-Olov Wallenstein analyserar här Adornos filosofi med utgångspunkt i förhållandet mellan hans två huvudverk och de paradoxer som alstras av närheten mellan konst och filosofi, vilka förbinder dem med en lång filosofisk tradition, men också öppnar tankemöjligheter som ännu väntar på att förverkligas. Sven-Olov Wallenstein är professor i filosofi vid Södertörns högskola.
Glänta Produktion 9789186133962 -
Konceptkonst : Skriftserien Kairos Nr 11
Häftad bok. Raster förlag. 1 uppl. 2006. 300 sidor.
Mycket gott skick. Här återfinns centrala texter av Sol LeWitt, Lucy Lippard och John Chandler, Joseph Kosuth, Art & Language, Adrian Piper, Daniel Buren och Sarah Charlesworth, vilka alla försöker beskriva konceptkonstens nya fält, och diskuterar det konstnärliga subjektet läs mer … läs mer
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9789187215575
- Titel
- Konceptkonst : Skriftserien Kairos Nr 11
- Författare
- Wallenstein, Sven-Olov - Konstfack
- Förlag
- Raster förlag
- Utgivningsår
- 2006
- Omfång
- 300 sidor
- Bandtyp
- Häftad
- Mått
- 125 x 208 mm Ryggbredd 23 mm
- Vikt
- 410 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Ur Sven-Olov Wallensteins introduktion:
4. Tre historiska perspektiv
I sin analys av konceptkonsten som en väg från »administrationens estetik« till en »kritik av institutionerna« hävdar Benjamin Buchloh att verk av Burens slag är radikala framför allt för att de synliggör institutionens inramande roll, och att de därför, tillsammans med liknande arbeten av Hans Haacke och Marcel Broodthaers, bildar den yttersta gränsen för den konceptuella konstens logik. Och det är just med utgångspunkt i detta slut som Buchloh följer konceptkonstens utveckling och upplösning som ett i grunden förutbestämt drama, nämligen som ett försök att negera och bryta ned konstens visuella strukturer inom ett system för produktion, distribution och konsumtion som alltid återskapar just dess parametrar men, tillägger han, konceptkonstnärerna var till skillnad från det tidiga avantgardet själva medvetna om projektets omöjlighet, vilket förklarar det motsägelsefulla i deras verk, blandningen av positivism och revolutionär nit.
Konceptkonsten, hävdar Buchloh, konfronterar för första gången arvet från Duchamp i hela dess vidd, och den genomför den mest strikta kritiken av visualiteten. Men detta sker också som en konsekvens av olika läsningar av minimalismen, och han lyfter fram Sol LeWitts produktiva ambivalenser, som bottnar i en »projektion av det språkliga på det visuella« lika mycket som det omvända, och leder LeWitt till att skärpa till motsägelsen så mycket som möjligt snarare än att försöka undfly den. Även hos Robert Morris lokaliserar Buchloh liknande paradoxer, som härrör från en »strukturell och semiotisk definiton av readymadens funktion« (även om Morris, som vi tidigare sett, till skillnad från LeWitt ofta gör anspråk på en trohet mot de konstnärliga materialens fysiska egenart). Det legalistiska språk som Morris uppfinner (som i Statement of Esthetic Withdrawal) pekar för Buchloh hän mot »ett förbud mot all visualitet som den ofrånkomliga estetiska regeln för det slutande seklet«.
Nedbrytningen av estetiken leder också till nya former för distribution, som hos Edward Ruscha, där den traditionella konstnärsboken omvandlas genom former för serialitet och repetition. Här blir arkitekturen i dess vardagliga form (Twenty-Six Gasoline Stations; Some Los Angeles Apartments; Every Building on Sunset Strip etc), tillsammans med användningen av ett avsiktligt »amatöristiskt« sätt att fotografera, till instrumentet för en negation av den estetiska erfarenhetens hierarkier, vilket förbinder konceptkonsten med popens undersökning av vardagen.
Mot dessa kritiska och reflexiva projekt ställer Buchloh Joseph Kosuths uppfattning av konsten som tautologi, vilket för honom utgör »ett fortsättande och utvidgande av modernismens positivistiska arv«, såsom det kodifierats av Greenberg och Fried, och en i grunden reduktiv och begränsande läsning av Duchamps readymade som endast en »intentional deklaration« (vilket Buchloh också återfinner hos Art & Language).26 Kosuths hävdande av verkets tautologa form blir i denna tolkning till syntesen av »logisk positivism och reklamkampanj«, det vill säga den administrativa estetiken destillerad till sin essens, mot vilken Buchloh ställer den medvetna kritiken av tautologin som förtingligande hos Roland Barthes (»Tautologin skapar en död värld, en orörlig värld«) och Guy Debord ([Tautologin] »är den sol som aldrig går ner över den moderna passivitetens rike«).
Den visuella form som för Buchloh mest av allt motsvarar tautologin är kvadraten och/eller kuben, och han följer dessa formers utveckling under 60-talet, då de i alla sina variationer plötsligt tycktes framträda som den allenarådande konstnärliga morfologin. De bildar det perfekta uttrycket för administrationens estetik; men samtidigt, i en paradoxal omvändning, leder de oss också tillbaka till det verkliga rummet och den fysiska situationen, och öppnar därmed frågan om den estetiska erfarenhetens fundamentala kontingens, vilket också innefattar dess institutionella bas (som i fallet med Lawrence Weiner), alltså hela den apparat som gör att något kan uppfattas som »konst«. Men denna destruktion av estetiken, hävdar Buchloh, var i sista hand en imitation av »den operativa logiken hos senkapitalismen och dess positivistiska instrumentalitet, i ett försök att få [konstens] självkritiska undersökningar att likvidera till och med de sista resterna av traditionella estetiska upplevelser« det vill säga att konceptkonsten själv påskyndade just det den trodde sig bryta med. Dess revolutionära omvandling av estetik till administration förmådde inte bryta med det system den bekämpade, utan var tvärtom en integrerad del av det och därmed kunde den »nästan omedelbart lämna plats åt spöklika återkomster av (alltför snabbt?) övergivna måleriska och skulpturala paradigm från det förflutna.«
Hos Jeff Wall finner vi en analys av denna utveckling med liknande hållpunkter, men med ett annat tonfall. Hos honom handlar det om ett specifikt medium, nämligen fotografin, och hur den genom konceptkonsten övergick från kategorin »konstfotografi« till att bli ett modernistiskt medium bland andra genom att utföra den typ av »självkritik« som tidigare ägt rum inom måleriet och skulpturen. Den rena abstraktionen och övergivandet av referensen var här aldrig en framkomlig väg, givet det fotografiska mediets natur, utan istället framträdde möjligheten att anknyta till andra visuella former, framför allt reportaget, och i dess förlängning en nedbrytning av själva det fotografiska hantverket och den traditionella idén om fotografisk kompetens genom en ny typ av avsiktlig »amatörism«.
Idén om fotojournalistiken som en konstnärlig genre i egen rätt framträder redan under 20- och 30-talen, som en frigörelse från piktorialismens imitation av måleriet, i namn av en egen »spontanitet« där den traditionella kompositionen ger vika för ett »jägarens medvetande«, som Lee Friedlander en gång kallade det. Här börjar för Wall den fotografiska bildens modernistiska dialektik, där mediet börjar utforska sin egen natur och möjligheten till en radikal ny version av »Bilden«. I detta avseende kan Wall återupprätta en förbindelse mellan dessa tidiga försök och konceptualismens användning av fotografin, som var beroende av en lång tradition inom just den konstfotografi den på ytan föreföll förkasta »[den] tvetydighet som kännetecknar de experimentella formerna i och runt konceptualismen såsom konst, framför allt om man ser dem i samband med 1968, är resultat av en sammansmältning, rentav en förvirrad sådan, mellan troper inom konstfotografin och aspekter av kritiken mot den.«
Därmed kan han dra slutsatsen att konceptkonsten är en fortsättning på den oscillation mellan engagerad och lyrisk fotografi som finns under 40- och 50-talen »en ny kritisk fas av akademismen och inte bara ett förkastande av den«.
Samtidigt lokaliserades en utopisk potential i denna fotografi, inte minst på grund av dess svaga ställning på konstmarknaden, vilket givetvis är en paradox, som Wall understryker fotografin kunde bli Konst vid detta ögonblick för att den föreföll negera konsten på mest effektiva sätt, bryta med alla hierarkier och utgöra »anti-objektet« par excellence, samtidigt som detta innebar en komplex mimesis: konceptualisterna imiterade, parodierade och dekonstruerade fotojournalistiken i syfte att skapa en Bild, via ett spel med det icke-estetiska och »postautonoma« som likväl inte kunde göra annat än att producera en ny typ av kritisk autonomi.
Wall analyserar sådana strategier hos Richard Long och Bruce Nauman, där händelser iscensätts i landskapet eller i ateljén för att fotograferas, och där reportage och performance glider över i varandra. Hos Robert Smithson och Dan Graham blir detta än mer komplext i och med att även texten blir en integrerad del, i numera kanoniska verk som Grahams »Homes for America« (1966) eller Smithsons »En rundtur bland monumenten i Passaic, New Jersey« (1967). Fotografierna är inget mer än illustrationer till essän, och därför uppfyller de den betingelse av icke-autonomi som gör dem till nya typer av Bilder: »[de] svävar vid tröskeln till det autonoma verket, de rör sig fram och tillbaka över den, de vägrar att lämna reportagets konstnärliga dilemma och därigenom etablerar de en estetisk modell för just denna tröskelsituation.«
Hos Douglas Huebler finner vi till sist en parodisk inversion av själva det journalistiska uppdraget, i hans skenbart indifferenta fotografier som tas mekaniskt under förutbestämda tidsintervall och återger de slumpvisa skeenden som äger rum på platsen. Allt som skulle kunna göra fotografierna »bra«, teknisk skicklighet, komposition, sensibilitet för ljuset eller ögonblicket, men också den litterära dimensionen hos engagemang, motivets psykologiska intresse etc. har systematiskt eliminerats. »Verket består av två samtidiga negationer som producerar ett »reportage« utan händelse och en text utan berättelse, kommentar eller ståndpunkt.«
En central aspekt av alla dessa strategier är en »reduktivism« som vi kan finna över hela det estetiska fältet, från måleri och skulptur till fotografi och film. I fallet fotografi leder det till en avsiktlig »amatörisering« av bildskapandet, ett avvisande av teknik och elegans, och ett sökande efter avsiktligt »låga motiv«. Även här utgör Ed Ruschas seriella fotografier ett privilegierat exempel, men Wall pekar också på Warhols tidiga filmer, som förbryter sig mot bildens tre normer det formella, det tekniska och ämnets värdighet på en och samma gång. I detta finns en rest av en utopi, ett försök att återknyta till »massans« bildskapande, men ironiskt nog vid det ögonblick då det vardagliga bildskapandet höll på att ta ett kvalitativt språng genom den nya tillgången på fotografiska teknologier. Avantgardets begär att placera sig vid det estetiskas flyktpunkt riktas därför både bakåt (amatörfotografin som teknisk kategori) och framåt (den nya Bilden som uttryck för en emanciperad mänsklighet), och det blev något subversivt att via ett slags fiktion placera sig i denna position. Som Wall skriver om Ruschas bensinstationer: »Bara en idiot skulle ta bilder på inget annat än bensinstationer, och existensen av en bok med just sådana bilder är ett slags bevis på att en sådan person existerar.«
Amatörismen är ett försök att undfly konsten, men blir också ofrånkomligen ett sätt att återupprätta den, och här känner vi igen något av det pessimistiska draget i Buchlohs analys av »administrationens estetik«. Men Walls hypotes är mindre totaliserande, och det han frilägger är snarare de mekanismer genom vilka fotografin träder in i konsten som ett reflexivt medium, och hur det kommit att bära på nya möjligheter att berätta genom att det frigjort sig åtminstone från delar i det tidigare arvet. Att Wall förlägger detta genombrott till 1974 det år då han själv debuterar som konstnär genom att ta den »iscensatta fotografin« till en ny nivå är kanske en »iscensättning« i en mer direkt personlig mening, men pekar likväl på ett mer positivt sätt att tillägna sig arvet från konceptkonsten och projicera det mot framtiden.
I den avslutande texten, »Flykförsök«, finner vi ett tredje perspektiv. I Lucy Lippards historieskrivning som uttryckligen sker från ett personligt hållet deltagarperspektiv, till skillnad från Buchlohs och Walls handlar konceptkonsten framför allt om en expansion av konstens sociala och politiska dimension, och hon knyter den uttryckligen till 60-talets politiska och sociala rörelser, som protesterna mot Vietnamkriget och den framväxande kvinnorörelsen. I detta perspektiv hänger »dematerialiseringen« mer samman med en demokratisering av konsten än med en formalistiskt inriktad kritik mot tidigare rörelser. Lippard pekar med konkreta exempel på hur kritiken av konstverkets varustatus och nya idéer om distribution hänger samman, och också på hur detta kom att påverka själva utställningsformatet där Lippard själv var en av de centrala gestalterna, och en av de första att låta rollen som curator och som kritiker, ibland också som konstnär, glida över i varandra, till exempel då hennes egna recensioner blir del av utställningar. Men trots detta var det oftare formen än innehållet som bar det politiska, som hon påpekar, och idéerna om kommunikation med nya publiker förblev i princip på det teoretiska planet.
Vad de extremt heterogena exempel Lippard citerar visar, är att konceptkonsten ingalunda var en enhetlig rörelse, framför allt var den inte en visuell »stil«, vilket åtminstone till viss del kan sägas om minimalismen. Den teoretiska kritiken av varuformen och objektets fetischism, som inspirerades av marxistisk teori, kunde smälta samman med en ny strategi för användning av fotografi och andra typer av dokumentation, som försökte undvika att göra fotot till ännu en ny fetisch vilket likväl blev fallet, och fotografin blir hädanefter till en självklar del av den samtida konsten (och till viss del kommer det att överta den narrativa roll som tidigare tillkom måleriet). Vad vi finner är en serie mer eller mindre radikala försök att träda ut ur konstsystemets krav på produktion av säljbara objekt, åtminstone på den nivå som är konceptkonstens ideologiska självförståelse: en revolutionär och egalitär attityd som säger att konsten tillhör alla och inte bara en smal galleripublik inriktad på att förvärva extremt exklusiva föremål.
En annan och motsatt läsning, som avtecknar sig på historiskt avstånd, är att det minst lika mycket handlar om en (säkerligen omedveten) anpassning till en ny institutionell utveckling. Hur hitta en form för verk, eller snarare verksamhet, som svarar mot de nya avancerade formerna för reproduktion och distribution? Tidskrifter, media, och inte publik direktkontakt, bildar basen för det nya sättet att kommunicera. På så sätt kan man säga att konceptkonsten iscensätter verkets upplösning i variabler, instruktioner, programmering och simulering, i olika typer av »information« och »immaterialier«,27 där nästa steg kanske tas idag: konstverket på väg bort från Walter Benjamins »mekaniska reproduktionsålder« och in i den digitala reproduktionsåldern, även om konsekvenserna av denna transformation ännu är svåra att överblicka. Konceptkonsten öppnar en tillgång till det mediala rummet på ett sätt som förblev omöjligt för en tidigare, materiellt definierad konst, och dess kritik av varufetischismen utgör i detta avseende ett viktigt moment i steget bortom estetikens motsvarighet till den klassiska politiska ekonomin och dess fokus på objektet som ett nexus av arbete, tid och sociala relationer.
Frågan huruvida denna utveckling var ett svar på ett effektivitetskrav i ett allt mer rationaliserat system, eller en havererad utopi om en ny form av kommunikation som skulle bryta med konstsystemets exklusivitet, ställer oss kanske inför ett alltför enkelt val. Konceptkonsten befinner sig i övergången från industriell produktion till kunskapsproduktion, därav dess ambivalens inom vad man med Marx termer kunde beskriva som en dialektik mellan produktivkrafter (konstnärer och deras praktik) och produktionsförhållanden (gallerier, museer), där produktivkrafterna går före och tvingar fram förändringar i produktionsförhållandena, som måste hinna ikapp och fånga in det nya. I denna mening bildar konceptkonstens misslyckande och genombrott tillsammans ett slags »dialektisk bild« av det slag som Benjamin analyserat, ett brott i historiens kontinuum som låter nya slag av fantasier att träda fram, och vars framtid ännu återstår att bestämma
Raster förlag 1 9789187215575 -
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
-
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 919759010x
- Titel
- 01.AKAD Startpunkter
- Författare
- Grillner, Katja - Glembrandt, Per - Wallenstein, Sven-Olov - Akademin för konstnärlig forskning inom arkitektur och design
- Förlag
- Axl Books
- Utgivningsår
- 2005
- Omfång
- 174 sidor
- Bandtyp
- Häftad
- Mått
- 230 x 260 mm Ryggbredd 12 mm
- Vikt
- 714 g
- Språk
- Svenska
Axl Books 919759010x -
Adorno. Negativ dialektik och estetisk teori
Häftad bok. Glänta Produktion. 2019. 259 sidor.
Nära nyskick.
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
Glänta Produktion -
Tankar om imitationen av de grekiska verken i...
Häftad bok. Bokförlaget Daidalos. 1 uppl. 2007. 196 sidor.
Mycket gott skick. Danskt band
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9789171732620
- Titel
- Tankar om imitationen av de grekiska verken
- Författare
- Winckelmann, Johann Joachim
- Förlag
- Bokförlaget Daidalos
- Utgivningsår
- 2007
- Omfång
- 196 sidor
- Bandtyp
- Häftad
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
Ytterligare författare: Winckelmann, Johann Joachim
Ytterligare översättare: Wallenstein, Sven-Olov
Bokförlaget Daidalos 1 9789171732620 -
Tankens arkipelag : moderna Kantläsningar
Inbunden bok. Brutus Östlings bokf Symposion. 1992. 325 sidor.
Mycket gott skick.
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9171390863
- Titel
- Tankens arkipelag : moderna Kantläsningar
- Författare
- Wallenstein, Sven-Olov - Heeg, Erik van der
- Förlag
- Brutus Östlings bokf Symposion
- Utgivningsår
- 1992
- Omfång
- 325 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- Ryggbredd 22 mm
- Vikt
- 433 g
- Språk
- Svenska
Brutus Östlings bokf Symposion 9171390863 -
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9789187215827
- Titel
- Koreografier
- Författare
- Caprioli, Cristina - Wallenstein, Sven-Olov - Konstfack
- Förlag
- Raster förlag
- Utgivningsår
- 2008
- Omfång
- 397 sidor
- Bandtyp
- Häftad
- Mått
- 130 x 205 mm Ryggbredd 30 mm
- Vikt
- 540 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- De senaste två decenniernas diskussion om dans och koreografi har alstrat en kritisk och analytisk litteratur som i grunden skakat om alla de kategorier vi ärvt från det som, med ett förvisso diffust begrepp, kunde kallas för den »moderna dansen«. I mångt och mycket löper denna utveckling parallellt med den vi kan finna inom bildkonsten och arkitekturen, där det också blivit klart hur svårt det är att tala om ett entydigt postmodernt brott med det moderna. Snarare är det rimligt att här se en serie ifrågasättanden som lika mycket kan fattas som återkopplingar till undertryckta drag i modernismen, omläsningar av traditionens kontrabandtexter och dekonstruktiva strategier som inte förkastar det förflutna utan finner nya resurser i dess sprickor och marginaler. I denna bemärkelse rör det sig mera om en serie förskjutningar som ständigt låter oss se det förflutna på nytt.
Denna interaktion mellan teori och praktik har lett till en ny typ av koreografiska arbeten och till att skiljelinjen mellan dansforskning och sceniskt utövande har blivit osäker på ett produktivt sätt. Föreliggande antologi försöker återge några aspekter av denna utveckling i en linje som leder från tidiga pionjärer som Cage och Cunningham fram till dagens diskussioner. Vissa av texterna är skrivna i ett tydligt inifrånperspektiv och kan ses som reflektioner över en konkret praktik; andra relaterar bara indirekt till dans, men kan ändå läsas som väsentliga bidrag till den begreppsliga grundforskning som kännetecknar den samtida dansdiskussionen.
Volymen, som har redigerats av Cristina Caprioli och Sven-Olov Wallenstein, innehåller följande essäer:
Patricia Baudoin & Heidi Gilpin: En växande och perfekt oordning: William Forsythe och försvinnandets arkitektur
Jérome Bel: Jérome Bel
Jerome Bel & Jan Ritzema: Deras jobb är inte att dansa utan att se på andra som dansar om de dansar
Trisha Brown: Ackumulation med talande plus vattenmotor
Trisha Brown: Locus, 1975
John Cage: Grace och klarhet
Merce Cunningham: Tid, rum och dans
Bojana Cvejic & Xavier Le Roy:Att upphöra med bedömning genom klarläggande. Bojana Cvejic i samtal med Xavier Le Roy och med en fotnot av Gerald Siegmund
Jacques Derrida & Christie V. McDonald: Koreografier
Elizabeth Grosz: Ting
William Forsythe: Textfragment om improvisation
William Forsythe & John Tusa: Kroppen lär dig oerhört mycket om världen
André Lepecki: Att skriva in dansen
Boyan Manchev: Transformabilitet. Det performerande samhället och den samtida dansens villkor
Peggy Phelan: Performancekonstens ontologi: representation utan reproduktion
Gerald Siegmund: Dansens begärande kropp
Susan Sontag: Till minne av deras känslor
Intervju med Meg Stuart
René Thom: Det levandes partitur. René Thom i samtal med Laurence Louppe
Dalibor Vesely: Förkroppsligandets arkitekton
Paul Virilio, LaurenceLouppe och Daniel Dobbels: Tyngdens rum. Paul Virilio i samtal med Laurence Louppe och David Dobbels
Volymen har redigerats av Cristina Caprioli, Anna Petronella Fredlund och Sven-Olov Wallenstein. Den senare har även skrivit bokens introduktion.
Skriftserien Kairos används som kurslitteratur vid högskolor och universitet och
genom nytryckningar säkerställer vi att den alltid finns tillgänglig. Serien, som
kommer att omfatta 14 nummer 2008 (under våren 2008 kommer Kairos nr 13, Koreografier och under hösten Kairos nr 14, Ljudkonst), varav två dubbelvolymer, säljs hos välsorterade bokhandlare, i museishoppar och genom nätbokhandeln.
Raster förlag 9789187215827 -
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9197266094
- Titel
- Den sista bilden : det moderna måleriets kriser och förvandlingar
- Författare
- Wallenstein, Sven-Olov
- Utgivningsår
- 2019
- Språk
- Svenska
9197266094 -
Koreografier (R6D5)
Häftad bok. Raster förlag. 2008. 397 sidor.
Nära nyskick. Biblioteksinplastad med stämplar, annars utan anmärkning. Oläst och i skick som ny.
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9789187215827
- Titel
- Koreografier
- Författare
- Caprioli, Cristina - Wallenstein, Sven-Olov - Konstfack
- Förlag
- Raster förlag
- Utgivningsår
- 2008
- Omfång
- 397 sidor
- Bandtyp
- Häftad
- Mått
- 130 x 205 mm Ryggbredd 30 mm
- Vikt
- 540 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- De senaste två decenniernas diskussion om dans och koreografi har alstrat en kritisk och analytisk litteratur som i grunden skakat om alla de kategorier vi ärvt från det som, med ett förvisso diffust begrepp, kunde kallas för den »moderna dansen«. I mångt och mycket löper denna utveckling parallellt med den vi kan finna inom bildkonsten och arkitekturen, där det också blivit klart hur svårt det är att tala om ett entydigt postmodernt brott med det moderna. Snarare är det rimligt att här se en serie ifrågasättanden som lika mycket kan fattas som återkopplingar till undertryckta drag i modernismen, omläsningar av traditionens kontrabandtexter och dekonstruktiva strategier som inte förkastar det förflutna utan finner nya resurser i dess sprickor och marginaler. I denna bemärkelse rör det sig mera om en serie förskjutningar som ständigt låter oss se det förflutna på nytt.
Denna interaktion mellan teori och praktik har lett till en ny typ av koreografiska arbeten och till att skiljelinjen mellan dansforskning och sceniskt utövande har blivit osäker på ett produktivt sätt. Föreliggande antologi försöker återge några aspekter av denna utveckling i en linje som leder från tidiga pionjärer som Cage och Cunningham fram till dagens diskussioner. Vissa av texterna är skrivna i ett tydligt inifrånperspektiv och kan ses som reflektioner över en konkret praktik; andra relaterar bara indirekt till dans, men kan ändå läsas som väsentliga bidrag till den begreppsliga grundforskning som kännetecknar den samtida dansdiskussionen.
Volymen, som har redigerats av Cristina Caprioli och Sven-Olov Wallenstein, innehåller följande essäer:
Patricia Baudoin & Heidi Gilpin: En växande och perfekt oordning: William Forsythe och försvinnandets arkitektur
Jérome Bel: Jérome Bel
Jerome Bel & Jan Ritzema: Deras jobb är inte att dansa utan att se på andra som dansar om de dansar
Trisha Brown: Ackumulation med talande plus vattenmotor
Trisha Brown: Locus, 1975
John Cage: Grace och klarhet
Merce Cunningham: Tid, rum och dans
Bojana Cvejic & Xavier Le Roy:Att upphöra med bedömning genom klarläggande. Bojana Cvejic i samtal med Xavier Le Roy och med en fotnot av Gerald Siegmund
Jacques Derrida & Christie V. McDonald: Koreografier
Elizabeth Grosz: Ting
William Forsythe: Textfragment om improvisation
William Forsythe & John Tusa: Kroppen lär dig oerhört mycket om världen
André Lepecki: Att skriva in dansen
Boyan Manchev: Transformabilitet. Det performerande samhället och den samtida dansens villkor
Peggy Phelan: Performancekonstens ontologi: representation utan reproduktion
Gerald Siegmund: Dansens begärande kropp
Susan Sontag: Till minne av deras känslor
Intervju med Meg Stuart
René Thom: Det levandes partitur. René Thom i samtal med Laurence Louppe
Dalibor Vesely: Förkroppsligandets arkitekton
Paul Virilio, LaurenceLouppe och Daniel Dobbels: Tyngdens rum. Paul Virilio i samtal med Laurence Louppe och David Dobbels
Volymen har redigerats av Cristina Caprioli, Anna Petronella Fredlund och Sven-Olov Wallenstein. Den senare har även skrivit bokens introduktion.
Skriftserien Kairos används som kurslitteratur vid högskolor och universitet och
genom nytryckningar säkerställer vi att den alltid finns tillgänglig. Serien, som
kommer att omfatta 14 nummer 2008 (under våren 2008 kommer Kairos nr 13, Koreografier och under hösten Kairos nr 14, Ljudkonst), varav två dubbelvolymer, säljs hos välsorterade bokhandlare, i museishoppar och genom nätbokhandeln.
Raster förlag 9789187215827
Your country and preferred language.
Select your country Select languageDenna webbplats använder cookies för att säkerställa att du får den bästa upplevelsen.
Stäng
Välkommen till Sveriges största bokhandel
Här finns så gott som allt som givits ut på den svenska bokmarknaden under de senaste hundra åren.
- Handla mot faktura och öppet köp i 21 dagar
- Oavsett vikt och antal artiklar handlar du till enhetsfrakt från samma säljare i samma kundvagn
Om anden - filosofiska perspektiv på ande och andlighet Bornemark, Jonna Häftad. 2018. Kosmos förlag 1 ex 150 SEK
Foucault Deleuze, Gilles - Heeg, Erik van der - Wallenstein, Sven-Olov 1990. Stockholm ; Stehag : Symposion 3 ex från 300 SEK
Edmund Husserl Daniel Birnbaum - Jonna Bornemark - Marcia Sá Cavalcante Schuback - Jens Cavallin - Edmund Husserl - Samuel Ijsseling - Hans Ruin - Nicholas Smith - Sven-Olov Wallenstein - Karl Weigelt Häftad. 2011. Axl Books 1 ex 155 SEK
Madness, Religion, and the Limits of Reason Bornemark, Jonna - Wallenstein, Sven-Olov Häftad. 2015. Södertörns högskola 1 ex 150 SEK
Translating Hegel : The Phenomenology of Spirit and Modern Philosophy Manning Delaney, Brian - Wallenstein, Sven-Olov Häftad. Södertörns högskola 1 ex 187 SEK
Aisthesis : estetikens historia. Del 2, första bandet Inbunden. 2023. Bokförlaget Thales 2 ex från 200 SEK
Konceptkonst : Skriftserien Kairos Nr 11 Wallenstein, Sven-Olov - Konstfack Häftad. 2006. Raster förlag 3 ex från 120 SEK
Adorno : negativ dialektik och estetisk teori Wallenstein, Sven-Olov Häftad. 2019. Glänta Produktion 2 ex 200 SEK
Deleuze och litteraturen Wallenstein, Sven-Olov - Sehlberg, Johan Häftad. 2018. Tankekraft Förlag 1 ex 150 SEK
Konstarternas moderna system : en studie i estetik:Skriftserien Kairos Nr 2 Kristeller, Paul Oskar Häftad. 1996. Raster förlag 4 ex från 170 SEK