Christine Longakers erfarenheter av att vårda döende tog sin början 1976 då hennes man, 24 år gammal, drabbades av leukemi. Allt sedan hans död året därpå har hon vigt sitt liv åt att utveckla mer inkännande vårdformer för svårt sjuka och döende i syfte att lindra deras ångest och lidande. Utifrån den tibetanska buddhismens läror och dess djupa insikter om varje människas andliga potential, visar hon hur vi kan förbereda oss för att dö med värdighet. Att acceptera att man ska dö innebär inte att ge upp. Döendet är i själva verket livets sista fas, ytterligare en möjlighet att växa och utvecklas.
Christine Longaker skriver också om sorg och sorgearbete, om det onödiga lidande som förorsakas av bristen på kunskap om den normala sorgeprocessen. Sörjandet består av återkommande cykler i tre faser: chock och förnekande, full kontakt med den smärtsamma förlusten samt ett gradvist accepterande. Viktiga frågor om barns föreställningar om döden, och hur barn reagerar när anhöriga dör, diskuteras i ett eget kapitel.
"Bokens ambition är att återupprätta respekten för 'döendets konst', en kunskap som beklagligt nog fallit i glömska inom den västerländska kulturen. /…/ En värdig död hjälper till att fylla detta tomrum. Det är definitivt en bok för alla som kommer i kontakt med döden och döendet – och vem av oss gör inte det, förr eller senare?", skriver Sogyal Rinpoche, författare till Den tibetanska livs- och dödsboken, i bokens förord.

Boken riktar sig till vårdpersonal och anhöriga till döende patienter. Alla som kommer i kontakt med döden och döendet.

Översättning Per Rundgren

Christine Longaker har under många år varit verksam vid ett hospis i Santa Cruz, Kalifornien. Hon är en av grundarna av Rigpa, en organisation som verkar för att sprida kunskap om tibetansk buddhism. Rigpa ordnar bl a kurser om vården av svårt sjuka och döende. Tillsammans med Sogyal Rinpoche utvecklar hon f n «Programmet för andlig omvårdnad i livet och inför döden«.