1974 var inget bra år att bli galen, skriver Virginia Holman i denna uppseendeväckande och smärtsamt roliga berättelse om att växa upp med en schizofren mor under ett kaotiskt och händelserikt årtionde.     I maj 1974, ett år efter att Patty Hearst och hennes kidnappare rånade Hibernia National Bank, äger en helt annan kidnappning rum, långt borta från massmediernas stora rubriker. Virginias mor Molly, som lider av sitt första psykotiska tillstånd, är övertygad om att hon värvats av en hemlig armé. Rösterna i Mollys huvud befaller henne att tillsammans med sina två döttrar, Virginia och Emma, bege sig till familjens sommarhus.     Där målar Molly fönstren svarta och omvandlar huset till ett fältsjukhus där hon ska ta emot sårade krigsbarn. Molly övertalar sina döttrar att inte orda om det hemliga uppdraget för någon.     Till en början förklaras Mollys beteende som ett symtom på tidsandan. Barnens far tror att allt hans fru behöver är lite andrum för att finna sig själv. Mollys moster inspirerad av hollywoodfilmen Exorcisten föreslår allvarligt att en smula exorcism inte skulle skada.     Mollys sjukdom tar sig allt allvarligare uttryck, med inslag av extrem paranoia och våldsamma vredesutbrott en verklighet som Virginia och hennes syster måste lära sig att hantera. Situationen blir till slut ohållbar och Molly tas i början av 1980-talet in på mentalsjukhus för utvärdering. Det ser ut som om livet för den sargade familjen långsamt kan återvända.     Men Molly lyckas dupera de socialarbetare som tycks vara mer angelägna om att skydda patientens rättigheter än att försöka förhindra förloppet av en allvarlig psykisk sjukdom. När Molly släpps ut igen börjar mardrömmen åter. Först efter att hon en dag öppnar alla eluttag i huset anses Molly vara en fara för sig själv och blir inlagd på mentalsjukhus.     Stulen barndom är en stark och avslöjande bok om en familjs mörka dagar som gisslan i ett psykiskt krig och i ett land starkt påverkat av Watergate-erans galenskaper. Det är en uppskakande berättelse om en dotter som berövas sin mor, men också ett gripande porträtt av en flickas väg till att bli en hel och vuxen kvinna. Virginia Holman har skrivit artiklar bland annat i USA of Today och The Washington Post. 2001 publicerades ett utdrag ur Stulen barndom under titeln Homesickness, vilket belönades med Puschcart-priset. Det var först efter sin sons födelse som Virginia på allvar kunde skriva om sin mors sjukdom om hur den format henne och familjens liv. Jag inser att jag själv behövde bli mor och lära mig att uppfostra ett barn för att både få distans till min uppväxt och, paradoxalt nog, komma närmare min mor.