Pojken i skogen

Häftade böcker. Ordfront Förlag. 1 uppl. 2005. 222 sidor.

Glöm smurfarna, fluortanterna och movieboxarna. Pojken i skogen

må vara en bok om att växa upp på sjuttio- och åttiotalet, men den

handlar inte om nostalgi eller referensbingo. Det är en uppväxtskildring

i serieform, en omtumlande berättelse om den barndom

där lyckan är granne med helvetet och gränsen mellan offer och

förövare snabbt kan suddas ut.

I Pojken i skogen berättar Mats Jonsson om sin barndom, från de

allra första minnena fram till dagen han börjar gymnasiet. Han

grubblar, är rädd och skamsen, blir mobbad, mobbar, lyssnar på

hårdrock och spelar TV-spel, älskar en katt, gör en svindlande upptäckt

om sin familjs historia, får veta att det han gör i duschen

kallas »att onanera« och blir ännu mer skamsen, bajsar på sig, går

på minidisco och möter döden. Allt mot en fond av träkåkar,

nedläggningshotade industrier och Ångermanlands täta granskog.

Humorn och den självutlämnande ärligheten känns igen från Mats

Jonssons förra serieroman, den hyllade Hey Princess, men här är

anslaget svartare och mer poetiskt.