Ursäkta Drake är en del av Dockhaveris antidebut och ska läsas just som en antidebut. Det är inte en debut, den har gått på antidebutbal och inte debutbal, oavsett vad som hoppar och hopar de rosa molnen. Ursäkta Drake är alldeles för fel för att bli bjuden på debutantbaler som alla är fina.
Samtidigt som Ursäkta Drake är en systematisk översättningsdikt, är den också eller framförallt en grisig grisflicka som inte vill bli översatt, är en överdrift utan klass och kvalitet. Om hon går på debutantbal skulle hon bli utfryst och/eller få grisblod över hela sig. Och stå där och se ut som en drake, och djävlas djävul.
Hon kan inte det språk varpå boken från början är skriven, det språk som av andra sägs tillhöra prostituerade från andra sidan havet, och tog man det därför från henne så att inte också hon skulle bli prostituerad. När hon ändå kallas för hora, så många gånger, försöker hon översätta språket. Hennes kjol är alldels för kort, vilket betyder att hon redan är författare och översättare.
I arbetandet med översättningen av boken använder hon för många verktyg, klossarna blir kletiga, och upplevs hon som jobbig.
Antidebuten som projekt är bland annat en kritik mot de stora förlagens ofta obegripliga refuseringar, dess snävhets bidrag till kulturen. Dess icke-bidrag. Ursäkta Drake är därför skriven för att bli refuserad och inte ens i tanken antagen, det ska inte finns en möjlighet att vilja ge ut den annat än genom en antidebut i eget förlag. Det är en sarkasm som trånar efter att bli massrefuserad innan det ens har skett. Likt den klossformade flickan i Historien om det gamla barnet av Jenny Erpenbeck, ställer hon sig nästintill medvetet utanför. Den tomma hinken den klossformade flickan håller i handen när hon hittas försöker dock den grisiga grisflickan fylla med grisblod och bålsaft.