Författare räknar inte röster. Ahrundhati Roy samtalar med David Barsamian
Ordfront 2005. Inbunden med skyddsomslag, 188 sidor. Förlagsny bok.Det är med blandade känslor jag läser Arundhati Roys politiska skriftställarskap, till vilket även den aktuella intervjuboken Författare räknar inte röster, där hon samtalar med David Barsamian, får räknas. Arundhati Roy är visserligen både skarpsinnig och skarpsynt. Hennes svar till de italienska journalister som vid hennes besök på en filmfestival i Italien hade räknat med att hon skulle brännmärka missförhållandena i hemlandet är nog så roande:
?Det är ännu inte så illa ställt med oss att vi har en premiärminister som äger sex tv-kanaler, alla förlag och distributionsföretag och alla bokhandlar. Och när jag åker i fängelse vet jag i alla fall att jag gör det. Jag vet att min kropp fysiskt sätts i fängelse. Det är inte så att mina tankar har indoktrinerats så till den grad att jag tror att jag är fri fast jag inte är det.?
Svaret är kvickt, men också typiskt för Arundhati Roys intellektuella position. Hon vänder gärna på perspektivet. Hon blir en konsekvent uttolkare av en erfarenhet underifrån, både socialt, ekonomiskt och geografiskt. Genom henne kan subalternen tala, för att anknyta till en central studie av Gayatri Chakravorty Spivak, även om hennes sätt att ge subalternen röst ibland får väl programmatisk prägel.
Trots den programmatiska risken är Arundhati Roy oftast väsentlig, när hon talar om indiska erfarenheter. Hon har skrivit mycket om de vanvettiga dammbyggena i Narmadadalen (till exempel i ?Priset för att leva?), och hon återkommer ständigt till den förbannelse som den hinduiska nationalismen (?hindufascismen?) utgör för det moderna Indien.
I samtalen med Barsamian pekar hon också skarpsinnigt på varför hon inte ?säger sanningen till makten?, en klyscha som ofta används om debattörer som analyserar politiken från den oberoende vänsterposition som även Arundhati Roy intar. Makten vet vad den gör, inskärper hon. De som
bygger dammarna och fördriver urbefolkningen vet precis vad de gör. Mutkolvarna vet hur mycket de får. Det behövs med andra ord inga etikkommissioner, det handlar ?bara? om att utkräva ansvar.
Tyvärr blir Arundhati Roy mindre väsentlig, när hon diskuterar global politik och globaliseringens förbannelser. Då ägnar hon sig åt samma konspirationstänkande som de ad nauseam apostroferade Noam Chomsky och Michael Moore (att hon inte ser den senares förakt för rädslan i filmen ?Bowling for Colombine?, som hon refererar till flera gånger, är oroande). Att Naomi Klein skrivit ett meningslöst förord till boken blir på sätt och vis typiskt.
Det är också nog så talande att Arundhati Roy hemfaller åt politiska klyschor, när den annars så fäaktigt underdånige Barsamian påpekar att amerikanska företags placering av sina ?call centers? i Indien kan ha ett värde för de unga kvinnor som fått arbete hos dem. Arundhati Roy har inga bra argument för att det skulle vara bättre att vara arbetslös. Svaret blir därefter, en
uppvisning i ett testuggeri, som kan va
Förlagsfakta
- ISBN
- 9170371067
- Titel
- Författare räknar inte röster
- Författare
- David Barsamian - Roy Arundhati
- Förlag
- Ordfront Förlag
- Utgivningsår
- 2005
- Omfång
- 187 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 135 x 205 mm Ryggbredd 17 mm
- Vikt
- 338 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- När Arundhati Roy 1998 slog igenom både i hemlandet och i västvärlden
med romanen De små tingens gud blev hon en av samtidens
mest uppmärksammade författare. Sedan dess har den litterära
världen fått vänta förgäves på hennes nästa roman.
Istället har hon ägnat sin tid åt aktioner mot indiska dammbyggen
och åt att skriva politiska essäer och artiklar. I fem samtal
med journalisten David Barsamian förklarar hon varför.
Hon försöker också ge en bild av sitt hemland Indien och vart
hon tror att det, och resten av världen, är på väg.
Vi får veta hur det är att vara så älskad och hatad på samma
gång, samt hur hon ser på sin egen betydelse inom motståndsrörelsen.
Dessutom talar hon om kvinnornas situation i Indien, om hur det
är att vara kvinna och klämd mellan traditionen och globaliseringen.
Författare räknar inte röster är ett möte med en fascinerande människa,
oavsett om man känner henne som skönlitterär författare
eller politisk aktivist.
Om Den oändliga rättvisans matematik:
»En av de skickligaste skribenterna i det nya politiska etablissemang
som tampas med att försöka förstå och beskriva den rådande
världsordningen.«
Patrik Svensson i Sydsvenska Dagbladet