Världens sista roman
Inbunden bok. Norstedts. 1 uppl. 2007. 372 sidor.
Mycket gott skick. Utgiven av Norstedts 2007. I fyrtio års tid har det spekulerats i romanens snara undergång. Här kommer själva grundskottet. En alkoholiserad författare som jagar sin förvirrade mor från Dalens hospice till Mariefred. För vad gör man när självbekännelsen blir mer och mer osannolik, när man drabbas av ett mirakel i romanens slut, ett mirakel som är större än hela litteraturen ? Man skriver världens sista roman. I världens sista roman måste fiktionen dö. ///// Gradering: Mycket gott skick
Förlagsfakta
- ISBN
- 9789113016689
- Titel
- Världens sista roman
- Författare
- Sjölin, Daniel
- Förlag
- Norstedts
- Utgivningsår
- 2007
- Omfång
- 372 sidor
- Bandtyp
- Häftad
- Mått
- 136 x 210 mm Ryggbredd 25 mm
- Vikt
- 458 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Halv- och heldokumentära berättelser är den hetaste trenden i den svenska litteraturen. Men när Daniel Sjölin iscensätter sig själv i Världens sista roman handlar det om något annat än att kittla med verklighet.
Daniel Sjölins nya bok Världens sista roman är en prosavirvel med hög hastighet. Till karaktären inte olik Personliga pronomen, hans genombrottsbok, bara mer personligt allvarlig, utan att för den skulle vara särskilt "sanningsenligt" självbiografisk. Boken handlar om den alkoholiserade författaren och programledaren Daniel Sjölin, vars mamma (också hon alkoholiserad) har drabbats av alzheimer, vilket har raserat hennes verklighetsuppfattning och språk. Denna ruin är "inbyggd" i romanen. Ett par vänner från ungdomsåren, som är de två andra delarna av en Jules och Jim-liknande trojka, har också viktiga roller i historien. En abort som modern gjorde i ungdomen spelar en viktig roll i romanen, vars parallell i nutidsplanet blir det barn som Daniel väntar, men som bär på en missbildning och dör i livmodern.
Eller? Precis som i Oron bror bedriver Daniel Sjölin en avancerad katt och råtta-lek med läsaren. Berättelsen är så äkta den kan bli, men är den sann? Världens sista roman är en hisnande och sorglig berättelse, med drag av både Pynchon och Joyce.