Dawid Sierakowiak påbörjade sin dagbok den 28 juni 1939 strax innan han fyllde femton år och fortsatte att skriva till någon månad före sin död i tuberkulos och svält i augusti 1943. Det är en skildring av vardagen i Helvetet, där människorna bryts ned både fysiskt och psykiskt. Efter kriget återfanns Dawids dagböcker i den gettolägenhet där familjen bott fram till slutet.

Vi möter i dagboken Dawid, en intelligent och verbalt begåvad tonåring, som här förmedlar sina omedelbara erfarenheter av Helvetet, för detta är Helvetet. Inget annat ord täcker innebörden av "gettot i Lódz".
11 november 1942: i går höll Hitler ett tal. Han sa bl a att de judar som dött inte skrattar längre, men att de som alltjämt skrattar, snart kommer att sluta upp med det.
Gettot i Lódz var det näst största i nazisternas Europa med 200 000 människor inspärrade i ett slumområde under förhållanden som blev allt värre. Tyskarna ockuperade Lódz den 8 september och därmed började förintelsen för stadens judar. Lódz hade en av de största judiska stadspopulationerna i Polen. Judarna tvingades lämna sina bostäder och trängdes ihop i ett nyupprättat getto i stadens mest förfallna kvarter. Mer än 60 000 judar omkom i gettot till följd av svält och sjukdomar. Av de övriga mördades mer än 100 000 i Auschwitz före krigsslutet.
17 november 1942: De förhållanden vi lever i börjar bli allt vidrigare. Sängkläderna har inte haft något påslakan på fyra månader och vi har inte ens rena underkläder att byta till. Med svårighet kan jag få varmt vatten varannan vecka och rena underkläder. Min far kan naturligtvis inte bli av med sina löss och har förresten slutat att bry sig om dem. Snart kommer de att ha "erövrat" hela vår lägenhet.

14 januari 1943: Jag har redan hunnit förfrysa fötterna i mina nya skor och går nu som en krympling.

18 februari 1943: Återigen har 50 personer från Czarnieckigatan skickats till Tyskland. "På tvångsarbete" påstås det, men ingen vet säkert.

24 februari 1943: Hemma blir svälten allt värre. Vi har ingen mat kvar av den förra ransonen och sopporna är väldigt magra.

5 mars 1943: Min far är likgiltig för allt. Han har svårt att andas, säger väldigt lite och äter allt mindre, fastän det inte är något fel på hans mage. (Fadern dog dagen därpå.)

Översättning Johan Malm

Dawid Sierakowiak föddes 1924 i en småborgerlig judisk familj i den polska staden Lódz. Denna utgåva har redigerats av Alan Adelson som under tio år arbetat med att ställa samman och utge skrivna vittnesbörd från Lódz getto. Adelson leder Jewish Heritage Project i New York.