Representanten

Inbunden bok. Åhlén & Åkerlunds Förlag. 1915. 288 sidor.

Mycket gott skick. Marmorerat halvklotband.
Emilie Flygare-Carlén, född Smith 8 augusti 1807 i Strömstad, död 5 februari 1892 i Stockholm, var en svensk författare. Det var efter 1836 – och därmed efter de många tragiska händelser som skett i hennes liv – som hon började skriva på allvar. Sin första roman, Valdemar Klein, började hon skriva på Kristorp, hösten 1837. Den gavs ut på hösten 1838 under pseudonymen Fru F. Då Fredrika Bremer vistades som badgäst i Strömstad på sommaren 1838, tog den unga Flygare-Carlén mod till sig och visade sitt första alster för henne och bad om "råd och omdöme". Det hela utföll väl och från denna dag bibehöll Flygare-Carlén under hela sitt liv en stor aktning och vänskap för "Teckningarnas författarinna". Hon influerades även av Sophie von Knorrings författarskap, men saknade dessas inblick i de högre ståndens liv, och kom i fortsättningen att fokusera på att skildra allmogens och medelklassens liv. Hon skrev för att överleva med det självförtroende som hennes far gett henne. I Minnen av svenskt författarliv skrev hon så här: ”Jag hade mognad i allvarlig mening, jag hade vistats i olika provinser och kommit i beröring med många samhällsklasser. Jag hade lärt mig känna och lida med andra. Jag skulle således icke fantisera ihop min bok, jag skulle taga den ur livet.”

Av sin bror vice häradshövding Edvard Smith fick hon ämnet till den roman som blev hennes litterära mästerverk, Rosen på Tistelön (1842). Det var en mordhistoria från västkusten, som han funnit i några rättegångshandlingar och av den skapade Flygare-Carlén en frisk och levande skildring av människor och natur. Den brett upplagda romanen innehåller prov på Flygare-Carléns förmåga att tänja på realism så att den tangerar impressionism och gotik. Den följdes av Paul Väring (1844) som i anslutning till Carl Jonas Love Almqvists Det går an tog upp kvinnlig dygd till behandling, och En natt vid Bullarsjön (1847) behandlar religiösa frågor. I Enslingen på Johannis-skäret (1846) visade Flygare-Carlén influenser från Bulwer-Lytton.

1851-1858 utkom inga böcker av Flygare-Carlén. Det kan ha berott på sorgen efter sonen Edward som dött men också på att hon fått negativ kritik för ett par böcker. I En natt vid Bullarsjön från 1847 hade hon beskrivit dåtidens frikyrkliga läseri på ett negativt sätt, och i romanen Rykte från 1851 ansåg vissa kritiker att den kvinnliga huvudpersonen hade en för tvetydig moral.

Sedan övertalades hon att fortsätta sitt författarskap och 1860-1861 kom romanen Ett köpmanshus i skärgården, först publicerad som följetong i Aftonbladet 1859.

Hon skrev sju romaner på fyra år och kunde försörja sig och sin son på sitt skrivande. Hon hade god kontakt med sin bror Edvard Smith i Strömstad och det var hans idé att böckerna skulle utspela sig i barndomsmiljön i Bohuslän. Självbiografin Skuggspel, Tidsmålningar och ungdomsbilder kom ut 1865. En krönika om Strömstad blev hennes sista betydande verk. (F)