Onda själar

Inbunden bok. Höganäs : Läsabra. 1981. 171 sidor.

Nära nyskick. Han har döpts till Kommoden därför att han suttit så länge på det sovjetiska "specialsjukhuset" att han blivit som ett inventarium. Han har hamnat där efter att han fällt för staten misshagliga yttranden; med sovjetisk logik är han alltså mentalsjuk. Behandlingen han får syftar till att få honom på knä: en god sovjetmedborgare ska ingen annan vilja ha än partiets. Kommoden ges en kort respit från den brutala medicineringen: som ett led i ett psykiatriskt experiment får han penna och papper, man vill se hur han nu förmår uttrycka sig. Medan kommoden saktar hämtar sig från drogernas och "inpackningarnas" nedbrytande verkan skriver han ett hemligt dokument: om människorna omkring honom i den helvetiska miljön: om ondskans mekanism, om det godas omöjlighet på jorden. Någon gång också om den sällsammaste av drömmar: paradiset. Som det sista trotsiga blosset från en slocknande fyrverkeripjäs glider Kommodens tankar över det stora mörkret. Banan är given, blossets öde ofrånkomligt. Eino Hanski, född 17 juli 1928 i dåvarande Leningrad, död 17 augusti 2000 i Göteborg, var en ingermanländsk-svensk författare, dramatiker och skulptör. Hans far var en finsk arbetare som 1921 flydde undan förföljelsen av kommunister i Finland. Modern var karelska. Eino Hanskis modersmål var ryska. Med sin mor och syster tvingas han fly från det av tyskarna belägrade Leningrad. Flykten undan svält, krig och förföljelse tog honom via Ukraina, Polen och Finland slutligen till Sverige 1945 i en skraltig fiskebåt. Belägringen och flykten därifrån beskriver han levande och medryckande i romantrilogin De långa åren. I Sverige kom han att bosätta sig i Göteborg, där han mestadels bodde på Pölgatan. Sysselsättningarna varierade. Eino Hanski försörjde sig i perioder som skogsarbetare, industriarbetare (bland annat på SKF) och hamnarbetare; han arbetade på ungdomsgård, som fotograf och som vandrarhemsföreståndare.
Namnad insida