om jag kunde skriva skulle jag skriva en bok om människans största lycka och olycka

Tusculum förlag 2006, inbunden med skyddsomslag, 158 sidor. Gallrad biblioteksbok, med hårda pärmar, inålastad i nyskick. En dimmig morgon i slutet av november planerar den åldrande författaren Laura, att lägga ner pennan för gott. Hon har just fullbordat boken om sin mors första tid med sitt första barn ? ett barn som dog sju månader efter sin födelse. Hur är det möjligt att överleva en sådan olycka? Hur är det möjligt att våga tänka: barn, igen? Laura är inte bara författare, hon har en dotter också, Hedvig, ett vuxet barn som hon inte längre når fram till, inte med ord, inte med bokstäver. Ensamhetens alltför högljudda tystnad gör henne sjuk ? livsoduglig, skulle hon säkert själv säga.
För vad är en mamma utan barn?

Bokens titel är ett citat ur Bohumil Hrabals bok En alltför högljudd ensamhet.




Recensioner

En otroligt fin bok. Betyg 4!
Magnus Utvik, Gomorron Sverige, SVT

Helena von Hofsten lyckas utvinna nya sorger ur den gamla konflikthärden skrivande -moderskap.
Ulrika Milles, Dagens Nyheter

"Det är en litterär roman med mängder av referenser till andra författare och full av de stora frågorna om varför vi lever vår tid här på jorden som vi gör."
Ylva Liljeholm, Nerikes Allehanda

En metaforisk vacker berättelse som skickligt bevisar den helhet som en moder är med sitt barn.
Gustav Norin, Piteå-Tidningen

Det är bitvis en djupt berörande berättelse. Här skildras en mors känslor under den period hon gradvis inser att barnet bär på en obotlig sjukdom, och här skildras en annan mors känslor inför den vuxna dottern som tar avstånd. Men också grunden till avståndstagandet: Modern som väljer skrivandet framför barnet ? och hur ointresset och självupptagenheten går vidare från generation till generation.
Alice Sundman, Länstidningen Södertälje

Varm och full av liv. Betyg 5!
Anette Hallin, Tidningen Familj