Ur vulkanens mun

Norstedts. 2008. Inbunden med skyddsomslagomslag av Lotta Kühlhorn. 364 sidor, 22x14,5cm. 526 gram.

Nära nyskick. Om UR VULKANENS MUN skrev Gotlands Tidnigar: " En trovärdig historia om kärlek som den kan utvecklas, från det självklara, det du inte kan leva utan, till en förvirrad mix av sårade känslor och otillfredsställda behov." "Anna och Mats lever i ett äktenskap som går på tomgång. Nu gör de en resa tillsammans med sina två barn till Sicilien - en resa för att starta om på nytt. Men - ingenting blir som de tänkt sig... Mats tystnar och Anna förlorar sig i fantasier om den andre, den som hon i smyg skickar hemliga SMS till... De driver varandra till en gräns där de båda håller på att tappa kontrollen...Kan Anna och Mats börja om? Vill de det - egentligen?.... Recension i Expressen: Först har jag så många invändningar. ?Berättelsen är dåligt gestaltad?, antecknar jag. ?Allt skrivs läsaren på näsan och det finns proportionsfel. Bagateller blåses upp till stora katastrofballonger. Poänger som kanske var menade som komiska blir inte det, och hur intressant är det på en skala med välnärda västerlänningar som tycker att de har det så gränslöst svårt? Det svajar. Det blir felträff.?
Ja, eller hur?
Det är exakt vad Ur vulkanens mun handlar om.
Felträff.
Anna och Mats, bokens dysfunktionella par vars äktenskap är definitionen på felträff, beskrivs med en övertydlighet som aldrig skulle få godkänt på grundkurs i litterär gestaltning, och det ska jag som läsare vara enbart tacksam för.
Helena von Zweigbergks oortodoxa metod visar sig snart vara helt rätt för denna djävulskt precisa studie av felträffen som livsval, förtätad under en chartersemester som kostar för mycket och ändå är för billig och snål och fel och trång.

Till slut sitter jag bara där och panikflämtar ikapp med Anna, vars fotoböcker om njutning skär sig bjärt mot ett privatliv som handlar om allt annat än att må bra. Jag blir alltmer förbannad å hennes vägnar samtidigt som jag retar ihjäl mig på hennes mesighet. När kommer smällen? Kom, kom, smäll!
Under Annas fåfänga önskan att vara till lags, om inte ständigt så åtminstone någon enda gång, kokar en vulkanisk vrede. Den är berättigad. Hennes man är det något fel på.
Han är en hemmadiktator som subtilt försurar familjelivet tills alla dansar efter hans pipa och bara en våt fläck återstår av Anna. Visst, man ser honom ur ett subjektivt perspektiv, den kuvade hustruns. Just därför märks så väl att det objektivt sett är något fel i huvudet på killen.

Jag vill befria Anna från honom så hon får njuta på riktigt i stället för att bara skriva böcker om saken, men den enda som kan befria Anna är Anna. Som läsare drivs jag bara maktlös vidare genom hennes story i jakt på svaret på knäckfrågan:
Kommer Anna att befria sig? Gå, Anna, gå! Eller?