Hångla mer : en bok om att ge sig hän

Häftade böcker. Natur & Kultur. 1 uppl. 2007. 200 sidor.

”När man hånglar med varandra så kan tänderna slå i. Då kan läpparna komma i kläm och kläderna kan åka på trekvart. Man kan bli svettig, man kan rent av råka dregla över den andre personens nystrukna skjorta. Och man kanske kan bli upptäckt

Det är mycket säkrare att småpussas. Att försiktigt småpussas och säga att den andre är fin och att det vore gott med litet räkor och vitt vin så här på fredagskvällen. Att gå runt i sin vardag och liksom akta sig för kontakt och närvaro. Att inte nämnvärt engagera sig i varken glädje eller sorg hos sina medmänniskor, utan liksom leva med bomull i öronen. Att slentrianmässigt uttrycka känslor och vara litet ”försiktig” och ”inte ta plats” och ”visa hänsyn”.

Det är bra att visa hänsyn och vara försiktig. Men det är inte bra om det leder till självutplåning.

Och det kan bli väldigt tråkigt.

Alltså.

Leve hånglandet.”

Klas Hallberg vill i sin högst personliga text propagera för mer hångel, tandgnissel och ohämmat beteende i arbetslivet och på det personliga planet. Det kindpussar för mycket, ska det hända nåt avgörande måste man ge sig hän och våga gå utanför de vanliga spåren. Även om det känns obekvämt. Även om saliven stänker.

Utifrån sina iakttagelser av människors vana att oftast köra på i vanliga spår vill han i sin text provocera, underhålla och påverka läsarna att inte slentrianmässigt fortsätta uppfylla den bild andra har av en, och den uppfattning man har om sig själv – kliv ur de ingångna banorna och våga lite mer.

Hångla mer är en bok som kommer att läsas av, skrattas åt och slängas i väggen av en mycket bred publik. Författaren uteslöt själv i princip bara Dalai Lama i sin uppräkning av vilka boken riktar sig till.