Infiltratören : den smutsigaste härvan inom svensk polis
Inbunden bok. Norstedts. 4 uppl. 2008. 427 sidor.
Mycket gott skick. Skyddsomslag i mycket gott skick.
Delvis Illustrerad.
I rummet sitter femton grovt kriminella män. Några är påverkade av droger, minst en är beväpnad. Max Åström ser sig omkring och möter männens blickar. Det är nu han ska visa att han är värdig att ingå i deras organisation. Vad männen inte anar är att Max har ett helt annat uppdrag. Genom att bli en av dem ska han hjälpa polisen att splittra deras kriminella brödraskap. För de allra flesta skulle situationen vara en mardröm. Max Åström fick sitt livs kick.
Under åtta år arbetade Max Åström från Strängnäs som infiltratör åt den svenska polisen. Han gillrade fällor för mc-gäng, rånare och knarkhandlare på uppdrag av den nu dömde och avskedade kriminalkommissarien Olle Liljegren vid Stockholmspolisen. När Max avslöjades ville ingen ta ansvar; varken Liljegren som drivit Max långt ut i olaglig terräng, eller de höga chefer som solat sig i glansen av sensationella tillslag. Max tvingades avtjäna fängelsestraff och lever idag utomlands under ny identitet – utan hopp om att kunna återvända till Sverige. Infiltratören är en sann berättelse om en ung man som trodde att han var hjälte, men som blev sviken och svartmålad av sina uppdragsgivare. Den handlar också om en polisorganisation som låter ändamålen helga medlen och drar nytta av att Sveriges Riksdag lämnat stora luckor i lagen.
Förlagsfakta
- ISBN
- 9789113019178
- Titel
- Infiltratören : den smutsigaste härvan inom svensk polis
- Författare
- Wierup, Lasse
- Förlag
- Norstedts
- Utgivningsår
- 2008
- Omfång
- 432 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 163 x 235 mm Ryggbredd 32 mm
- Vikt
- 748 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Mellan 1996 och 2004 gillrade infiltratören Max fällor åt mc-gäng, rånare och knarkhandlare. Hans uppdragsgivare var den nu dömde och avskedade kommissarien Olle Liljegren vid Stockholmspolisen.
Max hemliga uppdrag avslöjades när en operation gick snett. I en infiltration av en kokainliga i Eskilstuna hade Max gett sig för långt in i narkotikaaffärerna och fick sin telefon avlyssnad. När Eskilstunapoliserna även fick höra Olle Liljegrens röst i telefonsamtalen blev de chockade. Vad hade Stockholmskollegan för intressen i narkotikahanteringen? undrade de och informerade åklagarmyndigheten. Där beslutades att Max och Olle Liljegren skulle gripas.
Under den fortsatta polisutredningen och i de följande rättegångarna kom fler och fler uppgifter fram om Stockholmspolisens okonventionella arbetsmetoder. Allt talar för att Olle Liljegren, med hjälp av Max, ägnat sig åt olaglig brottsprovokation. Men eftersom domstolen anser att arbetet varit sanktionerat uppifrån frias Liljegren till slut på nästan alla punkter. Max tvingas däremot avtjäna tre års fängelse.
Trots rättegångarna har flera viktiga frågor ännu inte fått något svar. Hur mycket kände exempelvis polischefer som Leif Jennekvist, Gunno Gunnmo och Carin Götblad till? Hur kunde en ung, överambitiös polisman få så fritt spelrum? Varför har ingen av dem som dömdes i de regelvidriga operationerna fått chans till ny rättegång? Och vad betyder det för den svenska rättssäkerheten?
Läs ett utdrag ur boken
