I början av 1800-talet fanns förutom änkorna bara några hundra myndiga kvinnor i Sverige. De gifta kvinnorna stod under sina mäns målsmanskap. I slutet av seklet var cirka en halv miljon ogifta kvinnor myndiga och hade formell rätt att sig själva och sitt gods förvalta. Tolkningarna av den kvinnliga myndighetens förändringar har i tidigare forskning ofta handlat om manliga ekonomiska behov, men Britt Liljewalls arbete visar att myn¬dighet var en högst angelägen fråga för kvinnorna själva. Den gällde inte bara egendom utan också självständighet och identitet. Den växande kvinnliga myndigheten har därför haft stor betydelse för landets demokratisering.

Mig själv och mitt gods förvalta är en bok med nio huvudpersoner. Alla är kvinnor som levde i en tid när omyndighet var det normala för ogifta kvinnor. Men just dessa kvinnor agerade för att bli myndiga, något som var möjligt men långt ifrån enkelt. Kvinnorna kom från olika miljöer, ur varierande sociala skikt och bar på vitt skilda erfarenheter. Här finns den välbärgade stadsflickan Christina Mildahn, som gick till kungs för att bli myndig år 1800. Här finns barnamörderskan Maria Jönsdotter, som ansökte om myndighet 1850. Här finns hustrun Anna Kajsa Pettersdotter, som genom att skilja sig lyckades med konststycket att själv bli förmyndare för sin omyn¬digförklarade före detta man. Berättelserna ökar förståelsen inte bara för kvinnorna som individer utan också för den tid och det samhälle de levde i. De nio enskilda livshistorierna omges också av kapitel där 1800-talets myndighetssökande kvinnor studeras som kollektiv.

Britt Liljewall är fil.dr i historia och docent i agrarhistoria.
Hennes tidigare forskning har rört folkligt självbiografiskt
skrivande i form av dagböcker, självbiografier och brev.