Jaget och fåglarna
Häftad bok. Bokförlaget Lejd. 2008. 232 sidor.
Nära nyskick. svagt stämplad inuti, etikett bak. Portot gäller oavsett antal böcker. - Jaget är besatt av fåglar. Denna passion gestaltas på ett omtumlande sätt i boken, som är både en äventyrsberättelse och en filosofisk undersökning. Med språklig kraft presenterar Maj-Britt Wiggh en "fiktiv självbiografi",
Förlagsfakta
- ISBN
- 9789185725052
- Titel
- Jaget och fåglarna
- Författare
- Wiggh, Maj-Britt
- Förlag
- Bokförlaget Lejd
- Utgivningsår
- 2008
- Omfång
- 232 sidor
- Bandtyp
- Danskt band
- Mått
- 135 x 180 mm Ryggbredd 20 mm
- Vikt
- 400 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Kritikerrosad roman av en av våra mest intressanta samtidsförfattare.
"Så här överraskad har jag inte blivit sedan jag läste Per Thörns Din vän datamaskinen. Och det är ingen ny trend att den är småförlagen som går i täten för det slags samtidslitteratur."
NINA LEKANDER I EXPRESSEN
"Det är egentligen omöjligt att göra denna mångskiftande roman rättvisa på det lilla utrymme som en dagstidningsrecension erbjuder. Så jag säger bara: läs den."
EVA JOHANSSON I SVENSKA DAGBLADET
"...en både komisk och allvarlig roman. Förbryllande. Språkligt hetsigt vacker. Ett slags flyktförsök ur allsköns genrer (självbiografi, filosofi, kvasivetenskaplig äventyrsberättelse). Samtidigt ett jags drömska fångenskap i sig själv."
PIA BERGSTRÖM I AFTONBLADET
Där kommer fågelkvinnan, så skulle de säga, hon
som bär metalldelar från ett kikarstativ i sin
trasiga plastkasse, hon som kommer linkande längs
kajen vid Amstel och plockar matrester och returburkar
ur papperskorgar, någon kikartub finns inte,
ibland kisar hon mot skyn. De mest romantiska
skapar myter om henne; att hon blev tokig av kärlek
till en man och hans fjädrar. Swedish ?
Tänk om detta vore jag ? Om jag fick en ny
broskbildning som började växa inuti näsan och
om huden följde med (den blev allt grövre av det
väderbitna) och ett spetsigt utseende skapades av
nästippens ändrade form, om ögonen förminskades
av detta ständiga kisande ? (Glasögonen glömdes
på en parkbänk, någon satte sig på dem.) Och om
fett och hudavlagringar bildade fjäll vars hornmaterial
förvandlades till allt sprödare former, huden
kristalliserades och blev flagnande, sedan spretigt
fjäderlik, lagd åt ett håll på grund av tyngdkraften,
hängande neråt ?
