Bakom svenskvallen

Inbunden bok. Stockholm : Askild & Kärnekull. 1976. 200 sidor.

Nyskick. Skyddsomslag i nära nyskick. Omslag: ngr små fint lagade riss; ngt obetydligt pyttelitet tidsnött å kant.
Bakom svenskvallen är småberättelser utan egentlig röd tråd. Tidsmässigt tilldrarsig handlingen under andra världskriget och visa Moas våldsamma uppror mot våld i alla former. Hon skildrar här med stor berättarglädje många anonyma, patetiska levnadsöden.
Recension, Knut Jaensson:
"Liksom Strindberg genom alla sina åsiktsförvandlingar alltid på botten bibehöll kontakten med ’tjänstekvinnans son’ så bevarar Moa Martinson under alla sina framgångar känslosambandet med ’det proletära’. De blir härigenom båda ett slags ständiga åklagare, en mycket viktig befattning inom litteraturen, en som aldrig borde få vara vakant. Men Moa Martinson visar inte bara på missförhållanden i folkhemmet, hon kan också fälla mycket sunda omdömen, t.ex. i denna bok om patriotism, krigsmakt och försvar. Naturligtvis gör hon sig som Strindberg då och då skyldig till orättvisor: måttfullhet och besinning ligger lika litet för hennes natur som för hans. Men hennes strävan till rättvisa – kanske särskilt markant i den senaste boken – ger liksom den åldrande Strindbergs behov av att ’ta tillbaka’ åt det oppositionella temperamentet en mildare arom, en mognare fyllighet."
Moa Martinson, egentligen Helga Maria Martinson, född Swartz den 2 november 1890 i Vårdnäs församling, Östergötland, död 5 augusti 1964 i Sorunda församling i Södermanland, var en svensk författare.

Moa Martinson är en av de mest berömda proletärförfattarna, som framträdde under 1920- och 30-talen. Hon var relativt bortglömd men blev återupptäckt av kvinnorörelsen under 1970-talet. Ebba Witt-Brattström disputerade med avhandlingen Moa Martinson: skrift och drift i trettiotalet 1987. Kerstin Engman publicerade biografin Moa Martinson. Ordet och kärleken 1990.

Gator och torg i Norrköping, Eskilstuna och Stockholm har fått namn efter henne. Även Södertörns högskolas huvudbyggnad, Moas båge, är döpt efter Moa Martinson.