När dimman lättar. Boken om regnskogens världar

Inbunden bok.

Bokförlaget EKO. 1992. 150 sidor. Inbunden. 28x23cm. Drygt 1000 gram Nära nyskick. En flock arapapegojor fyller Rondonias kvällshimmel med än mer färg. Ett huvud vrids och ett öga blänker när det betraktar mig under ett ögonblick. Lika plötsligt som arorna kom inseglande över floden så försvinner de ut över regnskogstaket dit mina ögon ej når. Sådan är regnskogen. Ur den oändliga, orörliga grönheten lösgör sig plötsligt färg och form. Och man hisnar. För arapapegojorna var detta ett ögonblick av förvåning inför mitt intrång i deras värld. För mig är det ett minne för livet.

Regnskogen har kallats ett livets laboratorium. Här, på sju procent av jordens yta har mer än hälften av jordens djur- och växtarter utvecklats. I regnskogen är allt, utom livets brokighet, lagom. Det är lagom fuktigt - årsnederbörden är aldrig under 2000 mm och det regnar alla årets månader. Det är lagom varmt - temperaturen skiljer sig mindre mellan den kallaste och den varmaste månaden än mellan dag och natt. Klimatförhållandena är så stabila att livet här har fått en chans att utveckla en mångformighet utan dess like. Istider och annat klimatelände har aldrig nått ända till regnskogen, som ju breder ut sig längs ekvatorn genom Latinamerika, Afrika, Asien, Australien och Stilla Havet. För 15 000 år sedan var hela Sverige inkapslat av 3 500 meter tjock is och efter det att isen började smälta har livet haft några få tusen år på sig att återerövra vårt land. Om du tycker att granen, grodan och grävlingen är delar av en rik svensk natur så kan du ju ana vad som utvecklats i regnskogar som stått i upp till 100 miljoner år. I tropiska områden med större klimatvariationer finner vi den torra tropikskogen. Artrikedomen är stor, men inte lika stor som i regnskogen. Träden växer lägre och glesare. I regnskogen regnar det året runt, men i den torra tropikskogen har livet tvingats hitta sätt att överleva långa perioder av torka.


Sabahträd Sabahträd, foto Hans Odöö



Sabahperfblad, foto Hans Odöö Sabahperfblad

Jag sitter i den vita sanden vid lägerelden och kokar morgonkaffe, nyss passerade en flock spindelapor längs osynliga vägar i regnskogstaket. Däruppe finns en värld vars rikedom man nere från arbetslag i ett lämpligt träd. Arbetslaget skär trädets blad i småbitar och kastar ned dessa till sina väntande kamrater. Vackert på rad spatserar myrorna så hem med sina gröna laster. Inne i den enorma kolonin, med upp till 30 meter långa gångar, tas bladbitarna emot av trädgårdsarbetande myror. De tuggar sönder bladbitarna och breder ut dem till ett slags trädgårdsland där myrorna sedan sår en pytteliten svamp som utgör deras enda föda. Och olika kolonier odlar sina egna favoritsvampar! När man ser de små myrorna tappert kånkande på var sin liten bladbit kan det verka näpet, men faktum är att i de latinamerikanska skogar där de lever avverkar bladskärarmyrorna en femtedel av alla skogens blad.

Ett klagande rop hörs och ur evolutionens urtidsdimmor frigör sig en sk