The first bad man

Bromberg 2015. Inbunden med skyddsomslag, 305 sidor, 450 gram.

Nyskick. Nitisk noggrannhet går över styr. Multikonstnären Miranda Julys debutroman ?The first bad man? är ett ljuvligt befriande kvinnoporträtt. Men hennes symboltäta prosa är alltför överarbetad och ansträngd, tycker DN:s Hanna Fahl.
Roman

Miranda July
?The first bad man?
Övers. Eva Mazetti-Nissen.
Brombergs
Hanna Fahl
Rätta artikel

Cheryl Glickman, fyrtionågonting och huvudperson i Miranda Julys ?The first bad man?, är självutplånande, så till den grad att hon inrättat ett system för att slippa interagera ens med sitt eget hem i onödan. En tallrik, ett glas. Aldrig flytta något från sin plats i onödan ? böcker läses bäst ståendes framför bokhyllan (eller inte alls).

En psykosomatisk klump i halsen gör att hon inte ens kan svälja och periodvis asketiskt tuggar bröd tills det glider ned som gegga. Ända sedan hon var sex år gammal har hon varit besatt av ett idévärldens spädbarn som hon kallar Kubelko Bondy och ständigt ser reinkarnerad i andra kvinnors barn ? själv är hon barnlös.
ANNONS:

En påtvingad inneboende rubbar balansen. Clee är tjugo år yngre och Cheryls motsats ? svällande kvinnlig, stökig, fullkomligt oförmögen att bete sig. De äcklas av varandra. Clee har det psykologiska övertaget och snart också det fysiska. Men den äldre kvinnan börjar till slut slå tillbaka, och ett våldsamt och ömsesidigt förhållande växer fram när de två tyst och outtalat agerar ut handlingen i självförsvarsfilmer som om de vore en surrealistisk koreografi eller en förvrängd och ytterst privat version av ?Fight club?.

Det är en roman om maktbalanser. Nästan alla karaktärer ingår uttalade eller outtalade avtal med varandra, alla tycks söka en balans mellan att å ena sidan bli dominerade och styrda, å andra sidan själva hålla i tyglarna och vara den straffande. Även de mest vardagliga situationer blir till känslomässig bdsm på väg att gå överstyr.

Cheryl är en fängslande huvudperson, och July lyckas få henne levande och älskvärd trots att hennes excentricitet gränsar till karikatyr.

Romanens problem ligger snarare i dess nitiskt noggranna konstruktion ? varje bifigur, varje situation och varje miljö tycks existera enbart för att spegla aspekter av huvudpersonen.

På arbetsplatsen råder en bisarr kultur där alla förväntas be om ursäkt upprepade gånger innan de hjälper till med något, en kollektiv manifestation av Cheryls strängt hållna personlighet. Cheryls sexualitet och relation till den yngre Clee spelas ut som parallellt spår, draget till sin obehagliga spets, i tjugo år äldre kollegan Philip som blir ihop med en sextonåring.

De groteska och gränslösa dragen som hotar bakom Cheryls kontrollerade fasad tar sig fysiska uttryck i hennes hem, som invaderas av hundra slemmiga sniglar, smutsas ned av en ovälkommen fest och till slut dränks i blod och slem och fostervatten. I förbifarten nämns hur Cheryl kissar i en burk när hon inte orkar gå på toaletten ? något senare i