den okända historien

Forum 2011. Inbunden med skyddsomslag, 326 sidor, 500 gram.

Nära nyskick. Recension av Maria Schottenius DN


Monica Ali, född i Bangladesh och uppvuxen i England, rev med sig en värld av läsare redan med debuten ?Brick lane? (2003). Den nominerades till Bookerpriset och översattes till 30 språk. Förra året kom hennes roman ?I köket? på svenska. Köksmästaren på Hotel Imperial i London, Gabriel Lightfoot, är på väg i en uppåtspiral i karriären när han plötsligt vrids nedåt genom samhällsklasserna till psykisk, social och ekonomisk botten. Där, i ångest och förtvivlan, börjar han sin väg upp igen, mera ödmjuk.

Monica Ali vet precis hur hon ska koppla på de litterära spänningsledningarna. ?I köket? är en modern sedelärande berättelse som kan liknas vid Stendhals ?Rött och svart? (1831), där prästen och samhällsklättraren Julien Sorel visar upp det franska samhället i hela dess ruttenhet. Monica Ali väljer 180 år senare en restaurang på ett modernt lyxhotell som spelplats, ett perfekt utsnitt av samhället, från toppen på tinnar och torn i samhället till en avgrund i restaurang­kökets lägsta helveteskretsar där de papperslösa håller till.

Hennes nya roman ?Den okända historien? är en spektakulär, alternativ historia om vad som hade hänt prinsessan Diana om hon hade överlevt. Kraschen i Alma-tunneln där verklighetens Diana omkom, är nämnd i boken, men där klarar romanhjältinnan sig. I stället försvinner hon på en yacht. Prinsessan i romanen iscensätter med sin handsekreterare Lawrences hjälp sin död för att få slippa det liv som hon inte ville leva, och i stället starta ett nytt i nybyggarlandet USA som ?Lydia?, med hjälp av plastik­operationer, botoxläppar, bruna linser och mörkt färgat hår.

I första scenen i boken ska hon firas, hon fyller år, och hennes tjejkompisar, några småstadsvarianter på ?Sex and the city?-kvinnorna, har ordnat ett party. Men Lydia dyker inte upp. Resten av boken nystar upp vad som hände för tio år sedan, vid hennes första försvinnande fram till födelsedagsfesten, när hon plötsligt är försvunnen igen.

Monica Ali låter Diana rasa genom samhällsklasserna, från ett liv som kunglig kronjuvel i världens mest påpassade kungahus till en kvinna som jobbar extra på en hundgård i ett litet samhälle. Även om den här romanen är betydligt ytligare än den förra har författaren en bra känsla för hur hon ska behandla detta material där alla göder alla: monarkin, paparazzi-industrin, medierna, politiken, och den både utstötta och dyrkade prinsessan som blir en katalysator som får alla att exponera sina sämsta sidor.

Monica Ali håller hårt på principen ?show, don?t tell?, man ska som läsare erfara historien genom händelser, känslor, tankar och språk, inte genom att författaren förklarar. Det gör att vi långsamt får bilden att klarna, ungefär som fotografier i ett vattenbad, före digitaliseringens tid.

Fotografier och fotografer är ett känsligt ämne i Dianas, numera Lydias liv. Och det är när en gammal paparazzo, John Grabo