Nycklar till kunskap om människans bruk av naturen är en antologi med ett trettiotal uppsatser som beskriver hur man kan arbeta med olika typer av källor för att nå insikt om hur människan brukar och har brukat naturen och dess resurser. Uppsatserna är skrivna av specialister inom en mängd skilda ämnen och beskriver bland annat hur man arbetar med bilder, biologiskt kulturarv, bondedagböcker, dendrokronologi, djupintervjuer, etnokartering, folkminnesmaterial, tryckt litteratur, föremålsrekonstruktion, kol-14-datering, lantmäterikartor, makrofossil, osteologi och pollenanalys.

I alla tider har människan nyttjat landskapets biologiska resurser för olika ändamål. Detta användande har utvecklats eller förändrats under historien, och mycket av det äldre har också fallit i glömska. Men kunskap om traditionellt nyttjande har inte bara en kulturhistorisk betydelse utan kan även komma att vara väsenligt för framtiden. Studiet av lokalsamhällets användande av och föreställningar om landskapet och de organismer som där förekommer brukar kallas etnobiologi. Den kunskap som lokalsamhällets naturresursanvändare för vidare generation för generation brukar kallas traditionell kunskap eller traditionell ekologisk kunskap.

Att rättvisande beskriva hur vi förr har använt en särskild biologisk resurs kan ibland vara en tämligen komplicerad uppgift, men det finns en mängd olika källor som var och en kan bidra med pusselbitar till en sanningsenlig skildring. Ofta behövs en tvärvetenskaplig ansats för att få helhetsbilden. Tanken med denna bok är att ge en introduktion till hur man kan gå tillväga när man arbetar med olika typer av källmaterial för att skapa sig en mer rättvisande bild och att skapa ett möte mellan olika discipliner.

Boken kan fungera som en lärobok för studenter inom flera olika ämnen vid universitet, högskolor samt för fritidsforskare, men också som en inspiration till tvärvetenskapliga samarbeten mellan forskare från olika ämnesområden. Kunskap om vårt historiska nyttjande av naturen utgör inte bara historisk kuriosa, utan kan även spela en viktig roll inom naturvård och långsiktigt hållbart nyttjande av biologiska resurser.