Alla de andra som också skrev - essäer,samtal och brev

Tusculum Förlag 2009 häftad 254 sidor. Gallrat bibl.ex. med klistermärken på baksidan Nära nyskick.



Ett disparat textbygge som ändå håller ihop tack vare författarröstens starka intensitet och närvaro. Så kunde man karakterisera Thomas Nydahls nya bok Alla de andra som också skrev , en samling essäer, intervjuer och dagboksblad.

Här ingår essäer om Witold Gombrowicz, Nina Bouraoui och Valzhyna Mort bland kortare, mer recensionsartade texter, en lång intervju med Karin Stensdotter, en tematisk helhet kring Imre Kertész bestående av en essä och en ytterst intressant intervju om antisemitismen i Ungern med dennes översättare Ervin Rosenberg. Dessutom en personlig essä om staden Helsingfors och främlingskapet i en obekant stad och, det som jag upplever som kärnan i boken, ett hundrasidigt dagboksutsnitt huvudsakligen skrivet i fjol.

Nydahl blandar oförskräckt författare från olika språkområden: kända och okända, levande och döda, nära och avlägsna. De binds samman av en central frågeställning, som kort kunde sammanfattas: ?Hur skall man kunna göra sin röst hörd i en värld som vänder en ryggen?? Nydahl intresserar sig för dem som ? trots att en del av dem till och med blivit berömda ? på något sätt är marginella. De är författare i exil, förföljda författare, resenärer och sådana som valt att ställa sig utanför det samhälle de kommit ur. Detta harmonierar med Nydahls syn på de intellektuella som undantagsfigurer, gestalter som måste avstå från det ståhej som samhällslivet är, men ändå är förpliktigade till kamp för att höras. En kamp som då måste föras med medel som avviker från den reklam och propaganda som präglar omgivningen.
Artikeln fortsätter...

Samhället är, som Nydahl ser det, alltid på något sätt totalitärt. Självklart när han skriver om författare som drabbats av nazism, kommunism och antisemitism. Men också i de demokratiska samhällenas modernitet och konsumism uppfattar han en totalitarism med begränsad tolerans för dem som ställer sig utanför. Nydahl ser den västerländska friheten som så gränslös att den vänds i sin motsats, det vill säga i repression mot dem som vågar ställa intellektuella och individualistiska krav. Ändå tvingas han att försvara den mot det som är värre, islamismens och terrorismens hot.

Dagboken beskriver ett personligt försök att praktisera läran om den intellektuelles utanförskap. Den och essäerna om de andra som skrev belyser varandra, skapar dialog mellan det individuella och det allmänna. Nydahl framstår som en drabbad representant för den tänkande människan, som i sjukdomar och motgångar skildrade helt utan självmedlidande ser sin omöjliga position och sitt öde tydliggjorda.

?Alla de andra som också skrev? väcker emellanåt oppositionslusta och till och med irritation. Det har kanske med dagboksformen att göra ? den bygger mera på en livskänsla än på argumentation också när texten är som mest provokativ.

Men den som reflekterar över individens relation till samhället, litteraturens roll