Carl Linnæus Lapplandsresa år 1732 / upplagan från 1957 / Caroli Linnæi Iter Lapponicum dei gratia institutum 1732
Inbunden bok.
Gott skick. Wahlström & Widstrand. 1957. 279 s. Inbunden. Klotrygg. Bruksspår, Mindre skada på fråmre pärmens nedsida och nedre snittet. Illustrationer av Gunnar Brusewitz. Redigerad av Magnus von Platen och Carl - otto von Sydow. Lapplandsresan tog sin början den 12 maj 1732 då Linné, i en ålder av 25 år, gav sig iväg helt ensam ridande mot Lappland för att sedan återvända till Uppsala fem månader senare. Den reseskildring som sedan utkom, först efter Linnés död, var av mycket stor omfattning. Förutom sina observationer av den lappländska naturen så intresserade sig Linné även av den samiska kulturen och beskrev dessa människors levnadsförhållanden mycket ingående. Det viktigaste resultatet av resan till Lappland var ändå det som kom att bli Flora Lapponica. Den lappländska vegetationen var vid denna tid relativt okänd då de naturalier som tidigare insamlats av Olof Rudbeck d.ä. under dennes resa i Torne lappmark blivit förstörda under den omfattande stadsbranden som härjade i Uppsala 1702. Med Flora Lapponica, som publicerades 1737, fick man nu på nytt kunskap om dessa okända marker. - Carl von Linné (före adlandet 1757 Carl Linnæus, Carolus Linnæus), född 13 maj 1707 i Råshult, Stenbrohults socken, Småland, död 10 januari 1778 i Uppsala, var en svensk botaniker, läkare, geolog, pedagog och zoolog.[2] Han lade grunden för den moderna nomenklaturen inom biologin och den moderna systematiken, som grupperar växter och djur. Linné var sin tids främste botaniker. Blomman linnea namngavs efter honom.
