Varelser. Dikter och artbeskrivningar.

Bonniers 1988. Inbunden med skyddsomslag, 41 sidor.

Nära nyskick. Min verklighet
en mycket försummad blogg ? men tanken var god

maj 20, 2008
om Werner Aspenström
Posted by mjanis under Författare, Länkar, SVE lyrik
Kommentera

Dikter av Aspenström tidigare här på bloggen: Längre har jag inte hunnit , Glädjen och Vem är ej ett barn samt Ikaros och gossen Gråsten.

I inlägget: Saxat från Litteraturberget , från Johan Selanders blogg och Gustav Öbergs Alba-artikel samt länkar till bl a Aspenström-sällskapet.

Saxat från Litteraturberget:

under 1940-talet stod Aspenström i de litterära händelsernas centrum och räknades till de främsta 40-talisterna, vid sidan av Erik Lindegren, Karl Vennberg och Stig Dagerman

Ofta blev han uppmärksammad med priser och utnämningar, och 1981 valdes han in i Svenska akademin. I samband med turbulensen kring Salman Rushdie 1989 lämnade han sin stol och för övrigt alla de andra förbund han tillhört.

Aspenström är som mest fyrtiotalistiskt modernistisk i samlingen Skriket och tystnaden 1946, men det stora genombrottet kom 1949 med Snölegend, och då var han redan på väg åt annat håll. Lugnet och enkelheten tar mer plats, och bildspråket blir allt konkretare. Under femtiotalet är han den av 40-talisterna som tydligast prövar nya möjligheter och som självkritiskt gör upp med sina gamla positioner. De stora frågorna tar över från den tidsbundna aggressiviteten, och naturen träder in. Så i exempelvis Dikter under träden 1956, där det folkliga får stort utrymme. De politiska hoten mattas av och ersätts med mer allmänna sådana, och dessutom är inte existensen längre bara hotfull och ångestladdad. Mot slutet av sextiotalet hamnade emellertid Aspenström, precis som många äldre radikala, i skottlinjen för, och påverkades av, den unga vänsterns militanta kritik av kapitalismen, och i Inre 1969 och Under tiden 1972 ingår en hel del politiska betraktelser.

I de senare diktsamlingarna dominerar dock lågmäldheten och den konkreta verklighetsförankringen. Här finns de direkta tilltalen nästan i lärodiktens form, här finns närheten till varelserna i världen, drömlivet som magisk insiktsväg, betraktelser över livets och tidens gång, rena lovsånger inför existensen och här finnas andaktsfull mystik. I den sista diktsamlingen, den postumt publicerade Israpport har döden och oändligheten av naturliga skäl fått stort utrymme.

Aspenström gav ut fjorton diktsamlingar under sitt liv men också en hel del annat. Prosaböcker som Bäcken och Sommar, en barnbok, ett antal essäsamlingar och framför allt fem volymer Teater, med dramatik som kanske fått stå tillbaka lite grand eftersom genomslaget för Aspenströms lyrik varit så starkt.

?????????????????????????????

Kopierat i sin helhet från Johan Selanders blogg ?Öga och Öra? :

Om rätten att vända sig bort

I sin dikt Längre har jag inte hunnit skrev Werner Aspenström 1961: ?Den som söker en mening/finner två meningar.? Många känner säkert igen denna plågsamma erfar