Katarinas sovjetiska upplevelser

Häftade böcker. Albert Bonniers Förlag. 2001. 215 sidor.

"Himlen över byn är metallglänsande och låg, inte hög och genomskinlig som där jag kommer ifrån. Elsa säger att det beror på att det finns mycket silver i sjön. Insekterna kastar sig förbi i luften. Varje sommar gråter jag en gång av obesvarad kärlek till moster Elsa."Maria Zennström är till hälften ryska, uppvuxen i Sverige. Under åren 1982 till 1992 bodde hon i Sovjetunionen, och hennes bok bygger på upplevelser och intryck från den tiden. Ett land och en period då det mesta kunde hända, säger hon; perestrojkans och omprövningens tid. Detta lämnar spår i hennes berättelse, inte med hjälp av politiska analyser eller sådant utan genom det sätt hon manar fram stämningar och låter läsaren känna smaken av just denna särskilda verklighet. Hennes korta konkreta ögonblicksbilder och scener ur sovjetiskt liv i alla möjliga slags miljöer kommer ovanligt nära inpå allting, samtidigt som det bevarar sin främmande, annorlunda och gåtfulla karaktär. Hennes skrivsätt är på en gång stiliserat, anekdotiskt och laddat med liv och detaljer.   Hon skildrar släktingar, inte minst moster Elsa i hennes skamfilade datja, vänner och deras familjer, studiekamrater på filmskolan i Moskva. Vi får möta Sasja, vars raka kropp och magra ansikte visar allt mycket tydligt, zigenerskor på Nevskij, hypnotisören Lev Grigorijevitj och Ljuba som sköter linneförrådet på studenthemmet och älskar latinamerikanen Alberto. Det handlar om lycklig och olycklig kärlek, och om en ung kvinnas ensamhet när hon utforskar sin egen identitet mitt i allt detta. Berättelsen har anteckningsbokens sakliga ton och form, men den återhållna stilen rymmer också humor, förtvivlan och osäkerhet.Maria Zennström säger själv om sin debut: "Man ska inte förvänta sig en roman det här är en rätt så rastlös berättelse. Jag söker direktheten. Min metod är detaljen. Och jag prövar om mitt modersmål tål lite ryska influenser.   På filmhögskolan i Moskva där jag gick i slutet av åttio- och början av nittiotalet lärde vi oss att inte förklara så mycket. Och Ivan Vasiljevitj hävdade att det mest storslagna ofta står att finna i verkligheten"