Den på senare år ständigt nobelpris-tippade författaren har här samlat texter från över tre decennier - artiklar, essäer, recensioner - som belyser hennes författarskap än mer.

I Sverige känner vi mest till Margaret Atwood genom hennes rosade romaner och hennes lyrik. Att hon dessutom har varit en flitigt återkommande skribent i tidningar och en efterfrågad föreläsare har vi av förklarliga skäl inte lika god kännedom om.
I Mitt nyfikna jag har Atwood samlat närmare ett femtiotal texter från 1970 till 2005. Det är en blandning av artiklar, recensioner, tal/föreläsningar och essäer i skilda ämnen, men med tonvikten lagd på litteratur och skrivande.
Boken är kronologiskt indelad i tre avdelningar, där avgörande händelser i omvärlden utgör tidsmässig gräns. I en nyskriven inledning till varje del resonerar hon kring de texter som följer och sätter också in dem i ett tidsperspektiv.
Här återfinns exempelvis artiklar om 60-talets London, om feminism, om Afghanistan. En koncentrerad text handlar om Harold Pinters typiska stil, och i ett efterord till Anne på Grönkulla beskriver Atwood lustfyllt upplevelsen av läsning i barn- och ungdomen. Den svenska läsaren kan ha särskilt intresse av Atwoods förord till en nyutåva av Doktor Glas på engelska. Recensionerna behandlar verk av García Marquez, Le Guin, Pamuk m.fl. För den som är intresserad av Atwoods egen utveckling som författare finns mycket att hämta. I flera essäer beskriver hon sitt arbete i tillblivelsen av stora romaner som Tjänarinnans berättelse och Den blinde mördaren.
Boken ger fördjupad kunskap om Atwoods liv och arbete, men även den som aldrig läst en rad av författaren kan ha stort utbyte av den.