En privatdetektiv och grammatiker i Tanger. Häftad

OEI Editör 2013. Häftad, 208 sidor. 200x130 mm. 260 gram. Gallrad biblioteksbok, nära nyskick.

När poesin koagulerar i det förutsägbara
Litteraturen är en maskin för att producera litteratur inte tänkande inte reflektionEmmanuel Hocquard
En privatdetektiv och grammatiker i Tanger
OEI. Undersökningar I
Efterord Jonas (J) Magnusson
Urval och översättning Jonas (J) Magnusson
OEI editör

Emmanuel Hocquard menar att i arbetet med att skriva poesi det självklara alltid är att sträva utanför etablerade former. Poesin har en tendens att koagulera i det förutsägbara och på alltför många håll se ut och låta som pastischer på sig själv anser Hocquard. Han ser poesiskrivandet som upptäcktsresor i oändligheten av möjliga uttryck av det litterärt sedda där man anlägger ett experimentellt tänkesätt och ständigt uppfinner passande former som kan härbärgera innehållet. Hans begrepp och metaforer för text och berättelser och för den egentliga fysiska ansamlingen inom den form man kallar boken är flerstämmiga och mångtydiga.

Emmanuel Hocquard synar de gängse begreppen, nagelfar etablerade föreställningar om poesi, beskriven verklighet och vad egentligen 'den rena texten' är, var den kommer ifrån och vad den kan eller vill vara.

Vad är en bok? Hocquard definierar den som: ?Ett sammanhängande block av språk-tid, som skall genomkorsas i en enda riktning mellan sina två stopp, de första orden och slutordet.?

Faran inställer sig omedelbart menar Hocquard att i det ögonblick man definierar och fixerar reglerna för formen i en formel: 'detta är en bok, så här ser den ut'- att man när man genom att utforma bokbegreppet utifrån ett tvärsäkert kriterium riskerar att göra det till en akademisk modell som i sin tur blir till en föreskrift. Detta blir enligt Hocquards resonemang i sin förlängning belastande, nedtyngande och slutligen förkrossande. En förödande och dödande formalism.

Annons:

Emmanuel Hocquard ställer den gängse litterära uppfattningen på huvudet, för att inte säga på högkant. Det är nya källor till friktion i texten/berättelsen/poesin som han önskar skapa och som syftar till att bli till fiktion dvs 'mäld mellan stenarna' eller kanske tydligare sagt friktionsavkastning i form av litteratur och dikt från överraskande och oväntade möten mellan stroferna /dikterna /bokstäverna, detta också i kraft av kontexten som han söker framtvinga/etablera med sina metoder. Detta har han också i medtanke och som utgångspunkt i sin näst intill 'fundamentalistiska' läsning, i betydelsen att allt ? hur det än ser ut eller presenteras- är läsbart.

Hans essäer i denna samling koncentrerar sig kring att hitta berättelsens absolut mest förutsättningslösa läge, poesins nollpunkt.

Var börjar man? Hur förnyar man? Han letar sig bakåt för att illustrera. Börjar i den skola han en gång gick med stora röda urklippta bokstäver som han placerar. Han stannar en stund vid klassrummets högläsning, att följa bokstäverna,