Då : våra beredskapsår 1939-1945

Inbunden bok. 1975.

Nyskick. Då... Kommer du ihåg 1940-talet? För oss stiger dessa bilder fram från en tid då vi tillsammans gjorde den första svenska bildtidningen. Då vi försökte överföra något av journalfilmernas teknik till tidskriftsformatet. Bildjournalistikens genombrott skedde nämligen just före och under andra världskriget. Frontfotografer blev plötsligt historieskrivare. Här i Sverige gällde det att dokumentera hur vi levde i skuggan av den stora striden: med avspärrning, ransonering, beredskap, mörkläggning, gengasdrift, censur, transiteringståg och en ständig oro för dem som tjänstgjorde någonstans därute. Vi levde både intensivt och på sparlåga, vi både ängslades och hoppades. Sedan den tiden har en helt ny generation växt upp, ja nästan två. De vet inte så mycket om hur det var den gången. de lyssnar, kanske med en blandning av förundran och skepsis, till föräldragenerationens berättelser om 40-talet, dess spänning och dramatik, dess förgrundsgestalter och vardagsmänniskor. På 30 år har ju ändå så mycket hänt som fått minnena att blekna. Den här boken är alltså en återberättelse av något vi upplevde på 40-talet. Här kan de som var med den gången återuppliva sina personliga minnen. Och de som inte var med, ja de kan här se hur det var den gången i Sverige. Vi hade det egentligen ganska hyggligt, materiellt sett. Men vi satt och tryckte på vår isolerade lilla ö med vår neutralitet och vår censur, vårt dåliga samvete för transiteringstågen och eftergifterna för Nazitysklands påtryckningar. Vår strävan var att fungera som andningshål och uppsamlingsplats för grannfolkens flyktingar. Visst hade vi tur som klarade oss utan att dras in i kriget. Vi var ju så svaga i början att ingen tog oss riktigt på allvar. Och när vi blev starkare, ja då led kriget mot sitt slut och då hade Nazityskland ingen kraft att spilla på några skandinaviska äventyrligheter. När fredssignalen kom, i maj 1945, gick vi ut och jublade lika befriat och spontant som något av de befriade folken. Allt detta upplevde vi som en stor och viktig vit i våra liv. Det är om detta som dessa bilder och texter försöker berätta. Men upplevelsen behöver kompletteras av läsarna själva, med frågor och svar mellan generationerna. I en dialog kring något som vi ändå har gemensamt.