Standard operating procedure. Inifrån ett krig.

Bokförlaget Atlas 2008. Inbunden med skyddsomslag, gallrad biblioteksbok med märkning på baksidan. I övrigt i nyskick. Bildmaterial

Foto: JOHN MOORE
Standard Operating Procedure

Philip Gourevitch/Errol Morris
Översättning Henrik Gundenäs
Atlas

Boken. Någon som minns Abu Ghraib? Saddam Husseins skräckinjagande fängelse i en av Bagdads flacka ökenförorter. Det var där han lät tortera sina politiska motståndare, inbillade eller verkliga, det var där han godtyckligt spärrade in den som stulit en kyckling eller tittat åt fel håll. Fängelset blev snabbt överbelagt. Söndagar och torsdagar var hängningsdagar på Abu Ghraib. Omkring hundra personer varje vecka dinglade i galjen.

En dag i oktober 2002 släppte plötsligt Saddam ut alla fångarna. Tusentals förbrytare stormade ut. Stanken var olidlig, pistolskott smällde i luften, en mor grät när hon upptäckte att henens son redan dödats. Men fångarna rusade med galna ögon in mot Bagdads centrum, deras hetsiga röster steg mot himlen: ?Vårt blod, våra själar offrar vi för dig o Saddam?.

Diktatorn visste att det vankades krig. Han mobiliserade all hjälp han kunde få.

Standard Operating Procedure av Philip Gourevitch, i samarbete med filmaren Errol Morris, är boken om vad som hände sedan.

När amerikanska soldater förvandlade Abu Ghraib till krigets största fångläger, och skräckfängelset på nytt blev tummelplats för tortyr, förnedring och dödande.

Det är ett journalistiskt reportage som tveklöst bör läsas, skildringen är nyanserad och kuslig. Den språkliga precisionen utöver det vanliga. Gourevitch är redaktör för Paris Weekly och medarbetare på The New Yorker, filmaren Errol Morris gjorde filmen med samma namn som boken och vann Silverbjörnen vid Berlins filmfestival med den. Bakgrunden till filmen är de bilder som amerikanska fångvaktare och militärpoliser tog av hur man själv torterade och förnedrade fångarna. Morris intervjuade fångvaktarna, och Gourevitch har nu bearbetat intervjuerna, trängt bakom bildernas verklighet. Och här är det verkligen texten som firar triumfer, som visar på ordets överlägsna förmåga att jämfört med bilden förtäta, komplicera och effektivisera en skildring.

394 sidor ord säger mycket mer än tusen bilder.

Gourevitch rekonstruerar händelseförloppet. Upptakten leder tankarna till en roman av Graham Greene. Till Bagdad sommaren 2003 kommer två stillsamma amerikaner, före detta ledamöter av Uthas kriminalvårdsstyrelse, bägge anhängare av humana metoder. Irak är laglöst, Saddams diktatur krossad, islamistiska terrorister, som tidigare inte fanns där, börjar få fäste. Män slåss, kvinnor och barn svälter. De två stillsamma amerikanernas uppdrag: att hjälpa irakierna med att skapa ett nytt kriminalvårdssystem. De vill göra ett gott intryck, dra in våningssängar i fängelset, de köper bönemattor, de vill följa alla internationella regler som finns, inklusive Genevekonventionen.

Men så blir det inte. Någon som minns Abu Ghraib? Ja, ingen glömmer bilderna som pu