Fabriken som kulturarv : frågan om industrilandskapets bevarande i Norrköpi

Inbundna böcker. Brutus Östlings bokf Symposion. 1996. 156 sidor.

Vad tillhör egentligen vårt kulturella arv? Varför bevaras vissa saker och inte andra? Kyrkor, herrgårdar och torpstugor har sedan länge ansetts värda att bevara. Men först under de senaste decennierna har gamla fabriker börjat betraktas som kulturarv. Industrisamhället har museal status. Tidigare uppmaningar att riva skiten har i en postindustriell era omvandlats till ett vördnadsfullt vårdande. Norrköping, Sveriges Manchester, var i slutet av 1800-talet en av Sveriges största industristäder. Invid strömmen låg de mäktiga fabriksbyggnaderna sida vid sida i ett förtätat industrilandskap. Hundra år senare var textildöden ett faktum. Fabriksvisslorna tystnade och industribyggnaderna övergavs. Hösten 1969 revs Tuppens fabriker för att ge plats åt bostäder och grönområden vid vattnet. Men utvecklingen vände och en ny syn på industribyggnaderna växte fram. De gamla nedslitna textilfabrikerna återuppstod som ett magnifikt kulturlandskap med stor attraktionskraft.