Claytons & Oldbury
Häftad bok.
Gott skick. Robert Wilson Publication 1978. 48s. Fotoillustrerad i sv/v. Beskrivning: Verksamheten kan spåras tillbaka till 1842 när William Clayton startade en allmän kanaltransportverksamhet vid Salford Bridge, flyttade till Saltley cirka 20 år senare och blev specialiserad på förflyttning av råtjära 1875. Råtjära och tillhörande kemikalier var en av produkt från de många gasverk som peppade de stora städerna i England. År 1889 hade den allmänna transportverksamheten slagits samman till de nya Fellows Morton Clayton and Co med bulktjärtrafiken som hanterades via ett nytt företag, Thomas Clayton (Oldbury) Ltd som huvudsakligen betjänade Midland Tar Distillers. År 1935 etablerade de en ny bas i Oldbury, bredvid Titford Junction och Tar Distillers under vad som nu är den förhöjda delen av M5. Om du behöver bevis, stick din båt i backen under Titfords bottenlås och du kommer att belönas med moln av svart tjära och en lukt som kommer att rensa även den mest överbelastade sinus. Claytons verksamhet väte och diversifierades, etablerade en bas i London och vann kontraktsarbete för att flytta flytande laster från Runcorn såväl som gasverksverksamhet från Leamington Spa och Banbury. Allt som allt väte deras flotta till totalt cirka 70 farkoster vid andra världskrigets utbrott och över 90 1952, inklusive 60 hästbåtar och 16 motorer plus deras butties. Slutet kom plötsligt. North Sea Gas kom iland i början av 1960-talet och nästan i ett slag stängde alla koleldade gasverk vilket lämnade Claytons utan handel. Det var slutet för Claytons och i stort sett var det slutet på BCN som ett kommersiellt angelägenhet. Så hur är det med de där båtarna? Jo, de byggdes på kontrakt eller köptes begagnat från hela Midlands, men från 1916 var de namn alfabetiskt med en bokstav varje år så Alde och Adder lades till flottan 1916 och Blyth, Bourne, Bannon, Boyle, Brent och Beaver tillkom 1917 och så vidare. Många båtar köptes in från andra transportörer och som vi alla vet är det ingen otur förknippad med att byta kanalbåtsnamn. Denna alfabetiska namngivning fortsatte till 1939 med motorbåten Usk och sedan kom kriget och nya hantverksförvärv upphörde i stort sett till 1949 och sedan upphörde praktiken.
