I över fyrtio år har jag levt med Kents texter. Under otaliga framträdandenhar jag läst hans dikter och sjungit hans sånger. Och alltid, alltid har det fyllt mig med livsmod och glädje. För vredens skull, för kärlekens skull. För hans verbala lustmord på alla översittare och girigbukar. För hans aldrig sviktande solidaritet med de utsatta.

Att samla hans texter, att äntligen få dem i tryck, har känts som en stegrande nödvändighet. Den dag mitt minne sviker mig och mitt sista exemplar är bortlånat står man där med skägget i brevlådan. Efter en föreställning på Aftonstjärnan tog vi i hand, Mats Kjelbye och jag; nu måste det bli av. Nu eller aldrig måste texterna i tryck. Vi har letat i Kents pjäser, i häften och byrålådor, i gamla program och på lösa lappar. Här är det nu. Merparten av Kents sånger och ballader. Efterfrågade och efterlängtade av så många. Flera sånger är utelämnade, därför att de kräver sitt sceniska sammanhang för att komma till sin rätt. Och ändå. Så oerhört många som står på egna ben, som dessvärre har blivit mer aktuella än när de skrevs. Ibland hard et varit svårt att härleda texterna, då de förekommer i flera av hans verk. Han var en återvinningens mästare. I de fallen har vi uteslutit härkomsten.

Så läs hans dikter. Sjung hans visor och ballader. Låt inte hans röst tystna. Gläds och förundras.

Maria Hörnelius