Drömvägar : Storbritannien

Inbunden bok. Höganäs : Bokorama. 1987. 187 sidor.

Nyskick. I England är som bekant allting annorlunda - så också dess drömvägar. Sånär som på ett par hundra kilometer i de skotska högländerna är de inte vad man menar med drömlika: en andlös, overklig, vild eller storslagen skönhet. Englands vägar är vackrast där de får en att drömma. Inte heller finns de där för att man bara ska köra på dem, snarare för att man ska stanna till. Bortsett från de få motorvägarna eller stora genomfartslederna tillåter de ingen fortkörning. Deras otaliga kurvor, för det mesta med skymd sikt, och deras trånga körbanor mellan täta häckar tvingar fram ett makligt tempo. Och de flesta städerna och byarna inbjuder en att stanna kvar. Nästan alla har något att bjuda besökaren på: en gammal marknadsplats, en pittoresk High Street med välbevarade hus från tudortiden eller den georgianska tiden, en konsthistoriskt värdefull katedral, en förfallen borg eller ett herresäte. Också landskapets skönhet ligger i dess detaljer: en trädgrupp på en kulle, en mjukt böljande äng, en flod som skingrar sig fram genom intensiv grönska. Naturen visar spåren av det förgångna, av människans hand. Den är civiliserad och ser ofta som ett parklandskap, särskilt is öder. Av de täta skogar som en gång täckte ön finns inte mycket kvar. I stället breder ett landskap av stillsam harmoni ut sig. Det engelska vädret är bättre än sitt rykte men växlingsrikt. Det är oroligt som havet varifrån det kommer. Om ett lågtryck från väster dyker upp, om himlen mörknar i oändligt många grå och svarta toner bryter ändå solen snart igenom, himlen strålar blå och dimslöjorna i den ännu fuktiga luften skimrar som silver. Har tiden stannat här? Går resan tillbaka till det förflutna? Industrins tidsålder har satt sina spår, särskilt i Midlands, i Wales och i de skotska lågländerna. Man kan ännu se vad industrialiseringens pionjärer fick bära av lidande och plågor, av fattigdom och svårigheter. Men inte så länge till. Denna bit av England med slum och fängelseliknande fabriker i tegel är på väg att försvinna. I dess ställe breder den nya industrins tidsålder ut sig: med slät fabriks-, förvaltnings- och bostadsbebyggelse som hotar att förstöra de gamla städerna lika hänsynslöst som de genomfarter och ringvägar som skär rakt igenom den befintliga stadsbebyggelsen. Är England då inte annorlunda? Tack vare sitt läge på en ö lever det med sin historia som knappast något annat land och håller envist fast vid sin livsstil. Ännu är det annorlunda. Här är det inte tiden som är pengar, utan livet. För detta betalar engelsmännen genom att avstå från (umbärligt?) välstånd. För att förstå dem måste man ge sig tid till ett eller ett par glas whisky och ett samtal på puben eller framför brasan. England är världens vackraste land, säger författaren J.B. Priestley; och skönheten är lätt att finna - bakom nästa hörn. Dieter Schröder