Åminnelse-Tal öfver .. Nils Adam Bielke....

Häftad bok. Kongl. Vetenskapsakademien. 1 uppl. 1793. 40 sidor.

Mycket gott skick. Åminnelsetal hållet hållet 13 Febr. 1793 tryckt hos Joh.Pehr Lind 1796. Ouppskuret arkivexemplar. Inlagan mycket ljus och fin med mycket litet lagerfläckar. Lite mörknade marginaler.

Wikipedia:
Nils Adam Bielke, född 30 januari 1724 i Göteborg, död 20 juni 1792 på Sturefors slott, var en svensk greve och riksråd samt t.f. riksmarskalk.
Bielke som efter att ha avlagt studentexamen i Lund 1733 fått en fin juridisk utbildning med bl. a. studier i Greifswald 1741–1743, inträdde 1738 i hovtjänst och avancerade till de högre posterna. Samtidigt med sin ämbetsmannakarriär ägnade han sig åt konsten och som konstnär är han alltifrån talanglös. De tre landskapsteckningarna av Bielke som finns bevarade på Nationalmuseum visar en fin iakttagelseförmåga och en ovanlig säkerhet i handens rörelse. Det är möjligt, att dessa små sensitiva bilder är från en resa Bielke som delegerad gjorde 1743 för att avhämta Adolf Fredrik. Motiven är inte från Sverige.

Efter att ha tjänstgjort vid kansliet anställdes Bielke som underguvernör för den blivande kungen Gustav III. På denna plats förvärvade sig Bielke både prinsens kärlek och föräldrarnas välvilja. Efter det misslyckade revolutionsförsöket 1756 blev dock ständerna angelägna att tronföljaren skulle vara omgiven av personer som tänkte på samma sätt som det härskande partiet och värnade om dess statsrättsteorier. Detta ledde till att Bielke avskedades, men fick behålla lönen som pension.

Bielke utnämndes år 1761 till landshövding i Nyköpings län. Där utvecklade han en kraftfull och ändamålsenlig verksamhet, befordrade näringarna och uppmuntrade jordbruket, för vilket ändamål han själv uppträdde som författare till några mindre skrifter i statistik och lanthushållning.

Hans nära förbindelse med konungafamiljen gjorde dess politik till hans, och på så sätt kom han att vid riksdagarna under frihetstidens sista skede kämpa i ett partis leder, mot vilket fadern fört en livslång fejd. Hans kamp ledde till att det segrande hattpartiet upphöjde honom till riksråd 1769. Han förlorade dock sin plats vid partiets fall i maj 1772, men återfick den efter Gustav III:s statskupp.
Bielke invaldes 1774 som ledamot nummer 206 av Kungliga Vetenskapsakademien.

Han nedlade sina ämbeten 1790 och tillbringade de återstående levnadsåren på sina egendomar Sturefors och Tureholm. Häftigt uppskakad vid underrättelsen om Gustav III:s mord skyndade han till Stockholm, men ådrog sig där en förkylning, som slutade hans dagar några månader senare.