Lov angaaende Lapperne i de forenede Kongeriger Norge og Sverige av 2. juni 1883.

Häftad bok.

Bodø, 1902. Klammerhäftad med pappersomslag. 39 sidor. Omslaget nött. Lappeloven av 2 juni 1883 var ett centralt rättsligt dokument som reglerade samernas renskötsel, flyttningsvägar och rättigheter inom de båda unionerade rikena Sverige och Norge. Lagen tillkom under en period då statsmakterna strävade efter att formalisera och kontrollera renskötselns geografiska utbredning, samt att minska konflikter mellan renskötande samer och bofasta jordbrukare. Loven var del av det större normsystem som växte fram efter unionsbildningen 1814–1815, och som försökte skapa gemensamma strukturer för gränsöverskridande renskötsel i norr. Den byggde vidare på äldre sedvanerätt och på de svensk-norska renbeteskonventionerna, men introducerade samtidigt tydligare statlig styrning: den definierade flyttleder och betesområden, reglerade ersättningsfrågor vid skador, fastställde skyldigheter och rättigheter för de samiska siidorna och deras medlemmar, samt gav myndigheterna möjlighet att införa lokala begränsningar “av ordningsskäl”.