Folk i fest : traditioner i Norden

av Swahn, Jan-Öjvind - Bergman, Anne

Inbunden bok. Stockholm : Fören. Norden ; Höganäs : Globograf. 2000. 120 sidor.

Nyskick. Hur kommer det sig att människorna började fira fester? Den danske polarforskaren och etnografen Knud Rasmussen fick på 1920-talet höra eskimåerna berätta en myt om hur det kom sig att människorna började fira fester. I urtiden hade de nämligen ingen glädje och inga nöjen, hela deras liv var bara arbete och sömn, mat och matsmältning. Alla dagar var varandra lika, och deras liv fördystrades av en tristess utan ände. En dag var en yngling ute på jakt, när en stor örn flög fram till honom och hotade döda honom om han inte lovade att lära sitt folk att hålla sångfester. Ynglingen begrep ingenting. "Vad är sång?" undrade han, "och vad är fest?" Örnen tvingade honom att följa med till ett hus, där en förskräckligt ful gammal kärring satt, som visade sig vara örnens mor och som nu skulle lära ynglingen att ha roligt. Lustigt nog finns det också från andra kulturer flera liknande historier, som visar att man tänkt sig att mänskorna lärde sig eller, som det hette här, fick festen i gåva av just djuren. Det var djuren som tillsammans hade velat ge mänskorna festen i gåva, för djur, de är lättare till sinnes än mänskor. Jan-Öjvind Swahn, som är huvudredaktör, redogör för de svenska traditionerna, Anne Bergman och Carola Ekrem för de finländska, Michèle Simonsen för de danska, Bjarne Hodne för de norska och Finnur Magnússon för de isländska. Kortfattat får vi en inblick i hur våra grannar firar såväl årets som livets högtider.
Vad är fester, högtider och traditioner för de nordiska folken? Vad tycker man i de nordiska länderna är värt att fira? De traditionella kyrkliga högtiderna, med reminiscenser från den katolska tiden och med vissa inslag från hednisk tid, firas naturligtvis, och skillnaderna är inte så stora mellan länderna. Vad som skiljer mest är de maträtter som hör hemma på festbordet. Konfirmationen är fortfarande vanlig i de nordiska länderna, även om antalet konfirmander sjunker. Men på senare år har någon form av borgerlig konfirmation införts, där man diskuterar livsåskådningsfrågor. De stora ”riktiga” bröllopen tycks vara på väg tillbaka, ofta efter att paren har varit sambor i många år. Borgerliga begravningar, den nya seden att lägga blommor eller tända ljus på platsen för en olycka eller katastrof, m.m. I alla länder, med Sverige som naturligt undantag, firar man självständighetsdagar eller minnet av befrielsen.