Thin Lizzy

CD album.

Mycket gott skick. Fodral i mycket gott skick. Thin Lizzy är det självbetitlade debutalbumet från det irländska rockbandet Thin Lizzy, utgivet originalt 1971 på Decca Records under Deram-etiketten. Denna specifika CD-utgåva från 1990 (katalognummer 820 528-2) är en remastrad version producerad av The Decca Record Co. Ltd., London, med (P)1971 och (C)1990. Pressad och tryckt i Västtyskland (Made in West Germany / Printed in West Germany / Imprimé en Allemagne), representerar den en tidig fas i bandets karriär under ledning av sångaren och basisten Phil Lynott, tillsammans med gitarristerna Eric Bell och Brian Robertson samt trummisen Darren Moore. Albumet spelades in i London och bär spår av den tidiga 1970-talets bluesrock och hardrock-scen, influerat av band som Jimi Hendrix och Free, med en rå, psykedelisk kant och Lynotts poetiska texter om vardagliga teman som alkoholism, kärlek och gatuliv i Dublin. Det är en samling originallåtar som visar bandets råa energi och potential, även om det tog några år innan de nådde kommersiell framgång med senare album som Jailbreak. Skivan anses idag vara en kultklassiker för fans av tidig brittisk rock, med en speltid på cirka 38 minuter totalt, men utmärker sig för sin autentiska, opolerade känsla snarare än polerade hits.

Deram – 820 528-2 RT
Printed in West Germany/Imprimé en Allemagne. Made in West Germany.
(P)1971 The Decca Record Co. Ltd., London, England
(C)1990 The Decca Record Co. Ltd., London, England

Låtlista
1: The Friendly Ranger At Clontarf Castle
2: Honesty Is No Excuse
3: Diddy Levine
4: Ray-Gun
5: Look What The Wind Blew In
6: Eire
7: Return Of The Farmer's Son
8: Clifton Grange Hotel
9: Saga Of The Ageing Orphan
10: Remembering Part 1
11: Dublin
12: Remembering Part 2 (New Day)
13: Old Moon Madness
14: Things Ain't Working Out Down At The Farm

Betyg från AllMusic Guide (AMG)AllMusic ger albumet 3 av 5 stjärnor. Recensionen beskriver det som en lovande debut med starka bluesrock-element, men noterar att produktionen känns lite ojämn och att bandet ännu inte hade finputsat sin signaturdual-gitarharmoni. Det hyllas för spår som "Opium Trail" och "The Four Horsemen" för deras energi och Lynotts karismatiska sång, men ses som en brygga till bandets mer polerade senare verk.