Your country and preferred language.

Select your country Select language

Denna webbplats använder cookies för att säkerställa att du får den bästa upplevelsen.

Menu
Sökalternativ
Stäng

Välkommen till Sveriges största bokhandel

Här finns så gott som allt som givits ut på den svenska bokmarknaden under de senaste hundra åren.

  • Handla mot faktura och öppet köp i 21 dagar
  • Oavsett vikt och antal artiklar handlar du till enhetsfrakt från samma säljare i samma kundvagn
Den allrakäraste fienden Svenska stereotyper i finländsk press 1918-1939

Den allrakäraste fienden Svenska stereotyper i finländsk press 1918-1939

Inbunden bok.

Mycket gott skick. Skyddsomslag i mycket gott skick. SEKEL. 2008. 331 s. Ett lätt veck upptill på skyddsomslagets rygg.

Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
Betala med Swish

Förlagsfakta

ISBN
9789185767120
Titel
Den allrakäraste fienden : svenska stereotyper i finländsk press 1918-1939
Författare
Ainur Elmgren
Förlag
Sekel Bokförlag/Isell & Jinert
Utgivningsår
2008
Omfång
331 sidor
Bandtyp
Inbunden
Mått
160 x 240 mm Ryggbredd 30 mm
Vikt
681 g
Språk
Svenska
Baksidestext
Den första republikens Finland föddes ur ett världskrig och gick under i ett världskrig. Sverige gled in i ännu ett sekel av sorglös fred och välstånd på andras bekostnad. Så såg det i alla fall ut på andra sidan Östersjön. Den finländska pressen levde i symbios med den rikssvenska. Man konsumerade, kommenterade och attackerade rikssvenska texter, både på finska och på svenska, med brinnande intresse och frenetisk energi. Sverige kunde ikläs rollen som det dammiga förflutna, paradiset på jorden, förrädarnas hemvist, modernitetens avantgarde, det trygga moderlandet. Svenskarna var självupptagna, solidariska, varmhjärtade, degenererade, pacifistiska, kapitalistiska, förjudade. Svenskarna var fränder, främlingar, fiender. Ibland var svenskarna till och med finländare. De finländska stereotyperna av Sverige speglar politiska och samhälleliga behov och problem i den framväxande nationalstaten under 1920- och 1930-talet. Mellankrigstidens språknationalister föreställde sig en lycklig framtid då Finland endast skulle bebos av rena finnar. Socialister och liberaler arbetade för andra former av nationell enhet i klasskampens och folkbildningens namn. Kulturkonservativa längtade efter starka ledargestalter som skulle lära folket att lyda. Tillsammans var alla frustrerade över det bistra faktum att nationalstaten var en juridisk tvångströja, inte en kärlekens gemenskap.