Älska, dricka, sjunga, leva, dö : en essä om Erik Axel Karlfeldt

Böcker. Wahlström & Widstrand. 1 uppl. 2014. 223 sidor.

Med anledning av Karlfeldts 150-årsjubileum tar DN-skribenten Stina Otterberg med läsaren in i Karlfeldts klassiska diktvärld och ställer frågan: Varför slutade vi läsa Karlfeldt? Han blev dyrkad i sin samtid men någonstans på vägen tröttnade vi. Från att ha varit en författare vars ord man lärde sig utantill och bar med sig har han alltmer sjunkit undan – så till den grad att vi nästan glömt vem det var som myntade formuleringar som att någon ”talar med bönder på böndernas sätt men med lärde män på latin”. I Älska, dricka, sjunga, leva, dö tonar Stina Otterberg ner bilden av Nationalskalden och vänder sig direkt till Karlfeldts dikter. Hennes utgångspunkt är att man måste läsa dikterna som sång – med uppmärksamhet på musik och rytm – för att de ska leva. Boken blir till ett möte med en diktare som framstår som lite mänskligare och lite mer ofullkomlig än vi mindes honom. Kanske också modernare. Karlfeldt visar sig inte bara traditionell och tillbakablickande i sina dikter utan har ett finger med i spelet för den modernism som följde efter honom. Stina Otterberg låter sin essä utgå från Karlfeldts dikt Sub luna, ”under månen”. Månen är en kvinnlig symbol hos Karlfeldt och man kan ana dess kraft i hans dikter. Utifrån Sub luna ställs fem dörrar på glänt till författarskapet: älska, dricka, sjunga, leva, dö. Boken innehåller också foton ur Karlfeldts familjealbum och ett urval av Karlfeldts dikter.