Det instabila tillståndet i Europa från reformationen på 1500-talet är upptakt
till det som skulle komma att utvecklas till det första europeiska storkriget
det trettioåriga kriget. I början av 1600-talet fanns det ett antal politiska och
religiösa krishärdar i Europa men freden bibehölls ända fram till maj 1618. Detta
år exploderade det i Böhmen, kejserliga ombud kastades ut genom fönster på
Hradschinborgen i Prag och en protestant valdes till böhmisk kung. Med stöd
av den katolska Ligans armé slog kejsaren ner upproret med massivt våld. Segern
i Böhmen blev inledningen på de allierade katolska truppernas framryckning i
västra och mellersta Tyskland. Danmark gav sig in i kriget med ambitionen att
hejda de katolska arméerna vilket resulterade i att danskarna, utanför Göttingen
år 1626, led sitt värsta militära nederlag någonsin. Tre år senare stod katolska
trupper vid Östersjökusten.

Ingen del av Europa kom att vara opåverkad av detta utdragna krig. Sverige
gick med i kriget sommaren 1630. Initialt kantades Sveriges insats av seger. Även
i Lützen 1632 gick svenskarna ur striden som segrare men segern hade då ett högt
pris kung Gustav II Adolfs död. Trettioåriga kriget är kriget som aldrig ville
ta slut men 1648 slöts efter många destruktiva krigsår slutligen en serie fredsavtal
mellan olika kombattanter. Den 24 oktober det året undertecknades freden mellan
Sverige och den tysk-romerske kejsaren samt tyska rikständer.

Så stora arméer hade aldrig tidigare dragits samman, krigets aktörer kom från
hela den europeiska kontinenten och tusentals legosoldater strömmade till, inte
minst från de brittiska öarna. I boken möter vi flera av dessa i korta minibiogra-
fier, Gustav II Adolf, kejsar Ferdinand II av Österrike, Kristian IV av Danmark,
Johan Georg av Sachsen, den spanske generalen Spinola den kejserlige Gallas och
den svenske Torstensson. En av dessa, krigets hantverkare, var Åke Tott, svensk
general och riksråd, känd för att kunna föra mindre förband till framgång genom
sin djärvhet och hänsynslöshet men likväl känd för att sakna strategisk blick och
initiativkraft. Symbolen för Totts kavalleriregemente, dödskallen, injagade skräck
och fasa i fienden.

Aldrig tidigare har så många människor sårats och dött på slagfälten. Dessutom
förde trettioåriga kriget med sig enorm förödelse som värst drabbade den
tyska civilbefolkningen, den väldiga grå massa som rörde sig på slagfält, örlogsskepp,
städer, byar och landsvägar under krigsåren. Det var inte bara kriget och
det våld som följde i soldaternas fotspår som drabbade de civila. Betungande
skatter brist på försörjning samt smittsamma sjukdomar var andra faktorer sombidrog till att en tredjedel av den tyska befolkningen omkom som följd av krigets
framfart.

Under trettioåriga kriget fick den skriftliga propagandan sitt genombrott.
Pamfletter, tidningar, tryckta böcker, alla former utnyttjades i försök att försköna
den egna sidan och svärta ner motståndaren. Till skillnad från dagens propaganda
betraktade man inte människan som manipulerbar istället ansågs människan
i grunden oföränderlig och propaganda kunde endast verka genom att argumentera
och övertyga. Som det första stora alleuropeiska kriget satte trettioåriga
kriget starka avtryck i minnet. Krigspropagandan gled nästan omärkligt över till
att bli kampen om minnet. Kampen om minnet av det trettioåriga kriget som
historiker, författare, präster, politiker och militärer engagerat sig i kan illustreras
med hur bilden under sekel målats av hjältekonungen Gustav II Adolf, begravd
i marmorsarkofag, förärad med ryttarstaty och firad med bakelse. En bild som
först trängdes undan i och med det framtidsinriktade svenska folkhemsbygget.

Lars Ericson Wolke är huvudlärare i militärhistoria vid Försvarshögskolans
krigsvetenskapliga institution och docent i militärhistoria vid Åbo Akademi. Han
har gett ut böckerna Krig och Krigsmakt under svensk stormaktstid (2004), Johan
III. En biografi (2004) och Mordet på Gustav III (2005) samt medverkat i Svenska
slagfält (2003). I Trettioåriga kriget har han skrivit huvuddelen av texterna.

Göran Larsson är chef för Malmö Museer. Han har publicerat en rad
skrifter med anknytning till Skånes och 1600-talets historia. Larsson har också
bedrivit omfattande forskning kring propagandan under det dansk-svenska
kriget 164345.

Nils Erik Villstrand är professor i nordisk historia vid Åbo Akademi. Han har
forskat kring förhållanden i 1600-talets Finland och den svenska flottans manskapsrekrytering under 1600-talet, läskunnigheten under 1700-talet samt kriget
och rikssprängningen 180809.