Åsa Moberg Så började 80-talet. Dagbok från Folkkampanjen

Prisma 1980. Häftad, limhäftad med mjuka, dekorerade pärmar, 169 sidor, 300 gram.

Mycket gott skick. å började 80-talet heter en bok som Åsa Moberg gav ut 1980. Det var ett slags dagbok från Folkkampanjen Nej till kärnkraft. Jag finns nämnd i den eftersom jag (bland annat i samband med en demonstration i Forsmark) lärde känna Åsa under den intensiva kampanjen fram till folkomröstningen i mars 1980. Det var kanske den mest manipulativa politiska process som någonsin skådats i Sverige. Minns ni linje 2:s slagord om ?avveckling med förnuft?.

Jag satt med i Folkkampanjens styrelse i Uppsala och försökte ena en politisk regnbågskoalition från trotskister och vanliga kommunister till kristdemokrater och centerpartister (ingen lätt uppgift). Vi ordnade debatter och fyllde nästan universitetets aula. Tillsammans med Bengt Gustafsson, senare känd professor i teoretisk astrofysik, samlade jag namnunderskrifter bland universitetets professorer för ett energipolitiskt upprop. Jag skrev insändare mot Birgitta Dahl som var riksdagsledamot från Uppsala och en av socialdemokraternas tvetungade energidebattörer.

Hur folkomröstningen gick minns ni som var med och ni som knappt var födda då kan ta reda på saken via Wikipedia. Den ?förnuftiga? avveckling som segrade innebar hur som helst att regeringen mer och mer lätt bygga fast oss i ett elberoende. Sällan har avståndet mellan retorik och praktisk politik varit så stort.

Så kom Tjernobyl i april 1986. Och sen kom diskussionen om växthuseffekten som i och för sig inte minskade kärnkraftens farlighet men som ändå gav energiekvationen nya ingångsvärden.

För gamla kärnkraftsmotståndare finns det ingen anledning att inför den hotande katastrofen i Japan ropa ?Vad var det vi sa?. Den enda rimliga reaktionen just nu är förstås en bön och ett hopp om att det värsta inte inträffar och en medkänsla med alla som drabbas av både naturkrafternas och teknikens nyckfullhet.

Däremot är de reaktioner helt obegripliga som inte vill att det som hänt i Japan också tas med i diskussionen om världens energiförsörjning. EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark säger t. ex. att det ?känns det ovärdigt att katastrofen nu används som ett argument i den energipolitiska debatten.? Det är klart att det som händer just nu i Fukushima måste vara ett av många argument i den internationella energipolitiska diskussionen, tillsammans med frågor om klimatpolitik, hållbar utveckling och ekonomisk mytologi. Regeringar i flera länder har ju redan i handling bevisat att det måste vara så.

Att Barsebäck stängdes ner för några år sedan var förstås en första avveckling med förnuft med tanke på detta kraftverks extremt okloka placering. Man får bara hoppas att förnuftet får en ännu viktigare roll i den energipolitiska debatten framöver. Det kan inte ens Gunnar Hökmark tycka vara ovärdigt.
Tidens tecken
Torsten Kälvemarks blogg om allt mellan himmel och jord