Stanleys dagbok utgiven av Richard Stanley och Alan Neame.
W&W 1962. Häftad med inviksflikar, 210 sidor + planschsidor med samtida illustrationer. Förord av Per Wästberg. En timme efter solnedgången den 5 augusti 1877 stapplade fyra smutsiga medtagna män ut ur bushen vid Boma, en handelspostering vid Kongoflodens norra strand. Männen hade med sig ett brev adresserat till ?någon engelsktalande gentleman i Embomma?. Brevet var ett nödrop från en expedition som befann sig i ett ?tillstånd av överhängande svält? Det var undertecknat ?Stanley?, med ett förklarande PS: ?det var jag som fann Livingstone 1871?. De portugisiska handelsmännen i Boma förstod genast vem brevet kom ifrån och vad det innebar: att Stanley tagit sig tvärs över den afrikanska kontinenten genom områden som ingen europé dittills hade besökt. De skickade iväg proviant till expeditionen som befann sig två dagsfärder därifrån och några dagar senare nådde Stanley och de 115 bärarna och vakterna fram till Boma, 999 dagar efter de lämnat Bagamoyo vid Östkusten.
Expeditionen var en makalös bedrift. Stanley och hans karavan av bärare hade färdats i drygt två och ett halvt år och tillryggalagt mer än 11 200 kilometer. Till skillnad från engelsmannen Vernon Lovett Cameron, den ende europé som korsat den afrikanska kontinenten, hade Stanley följt Kongofloden och därmed kunnat kartlägga dess förlopp. Men priset för denna bragd var förfärande högt. På vägen hade ett stort antal personer i expeditionen dött av dysenteri, smittkoppor eller tyfus ? sjukdomar som förvärrades av umbäranden och perioder av nästintill svält. Bärarna hade utstått Stanleys vinande pådrivande piska ? han tvingade dem att bära sin bördor tills de stupade. Flera gånger led expeditionen av vattenbrist, den råkade ut för attackerande flodhästar och ormar, och den hade utkämpat över 30 strider med befolkningen längs vägen. Då bärarna nådde fram till Boma led de av vad man i dag kallar posttraumatisk stress. Flera dog utan klar orsak.
Stanley befann sig vid denna tidpunkt på höjden av sin karriär. Ingen annan upptäcktsresande var vid denna tidpunkt så känd som Stanley, mannen som funnit Livingstone, och som nu lyckats med bedriften att tränga igenom Afrikas hjärta. Vem var han och vilken betydelse hade han för kolonialiseringen av Afrika?
Frank McLynns utomordentliga biografi Stanley: Dark Genius of African Exploration, ursprungligen i två delar, finns nu i en diger volym (Pimlico, 928 s). Frågan är om det finns någon mer initierad redogörelse för Stanley än denna. McLynn, professor vid litteraturvetenskapliga institutionen på Strathclyde University, skriver att Stanley spelade en avgörande roll för kolonialiseringen och exploateringen av Afrika. Han skildrar Stanley som en djupt splittrad personlighet, en patologisk lögnare och sadomasochist, men också som en extraordinärt modig man och driven journalist med sinne för scoop.
Han dog 1904 som Sir Henry Morton Stanley, men föddes utom äktenskapet under fattiga omständigheter i Wales 1841 där han fick namnet John Rowlands. M
