Residenset i Göteborg. 350 år i rikets tjänst.

Göteborgs stadsmuseum 2001. Inbunden med skyddsomslag, 128 sidor, 27,5 cm x 21,5 cm, 733 gram. Mycke gott/nära nyskick. Införd i NLT jan 2002

För några år sedan kom det ut ett vackert litet häfte om Marieholm - residenset i gamla Skaraborgs län. Nyligen har residenset i Göteborg fyllt 350 år och det har ihågkommits med en praktfull och påkostad jubileumsbok. Ska man döma efter de bägge böckernas tyngd och omfång så påminns man åter smärtsamt om att makten över Västra Götalands län nu ligger i Göteborg. Men det är nog faktiskt så att Göteborgsresidenset är större och mera praktfullt och också har en intressantare historia. Detta har författaren till boken Residenset i Göteborg, Anders Franck, lyckats skildra på ett sakkunnigt, lättfattligt och underhållande sätt. Till hjälp har han haft experter från Göteborgs Stadsmuseum och boken är fylld av arkitekturhistoria, vardagsepisoder och dramatik; på residenset har människor mötts till fest och i vardag och planer har smitts i fred och krig. Detta framgår också av bokens otaliga gamla och nya instruktiva foton, teckningar och akvareller.



Byggnadshistoria.

Residensets historia börjar med att en av Trettioåriga krigets hjältar, Lennart Torstensson, utnämns till generalguvernör i Bohuslän. Han köper en tomt i närheten av hamnen i Göteborg och låter där för egna pengar bygga ett representativt hus. Ännu minner den ståtliga barockportalen om detta, där är inhuggna hans och hans hustrus, Beata De la Gardie, vapen. Tyvärr hindrade sjukdom Torstensson att ta sitt residens i besittning, han dog innan det var klart. Det var tråkigt för honom, hans fru hade lagt ned både pengar och omsorg för att skapa ett representativ bostad åt konungens befallningshavande, den var byggd i ståtlig holländsk renässansstil med invändiga vackra kryssvalv och påkostade takmålningar.

Huset vid Södra Hamngatan köptes sedan av staten och har naturligtvis reparerats och restaurerats under seklernas lopp men pampigheten och glansen från forna dagar finns där än. Okänd för de flesta är nog den vackra trädgården på baksidan, som skapats av den från Läckö kände trädgårdsarkitekten Simon Irvine. Men residenset och arkitekturen i all ära, det är skildringarna av landshövdingarna genom tiderna som gör boken mest läsvärd.

Duktiga landshövdingar.

Naturligtvis har alla Sveriges kungar från Karl X Gustaf och framåt övernattat på residenset och sommaren 2001 åt president Bush middag där. Det är dock inte alla prominenta gäster som betytt mest för residenset och länet utan det är naturligtvis landshövdingarna. Till en början var de alla generaler eller amiraler, länet hade ett utsatt läge och måste försvaras. De lyckades med det, och många av de dugliga krigarna gjorde dessutom insatser för stadens förskönande och länets försörjning.

Den förste icke militären hette Olof Fåhreus och tillträdde ämbetet 1847. Han var fil dr i entomologi, expert på snabelbaggar och hans intressen gjorde att han tog initiativet till naturhisto