Åminnelse-Tal öfver .. Carl Sparre....

Häftad bok. Kongl. Vetenskapsakademien. 1 uppl. 1796. 93 sidor.

Mycket gott skick. Åminnelsetal hållet hållet 4 Febr. 1796, tryckt hos Joh.Pehr Lind 1796. Ouppskuret arkivexemplar i samtida blågrått pappersomslag . Inlagan mycket ljus och fin med mycket litet lagerfläckar.

Wikipedia:
Sparre föddes som son till Fredrik Henrik Sparre och Virginia Christina Lilliehöök af Fårdala samt halvbror till greven och rikskanslern Fredrik Sparre. Vidare var han sonson till målaren Carl Sparre.

Sparre blev redan som ung nära vän med Carl Gustaf Tessin och åtföljde 1739, vid 15 års ålder, denne på hans ambassad till Frankrike. Han hade kort före sin avresa blivit volontär vid livgardet och blev vid sin ankomst dit kapten i det regemente som senare blev Royal suédois. Han hemkallades dock redan 1741 för att delta i hattarnas ryska krig, och tjänstgjorde som adjutant hos Charles Emil Lewenhaupt d.ä. och senare under åländska expeditionen som överadjutant hos Marcks von Würtemberg. Efter kriget befordrades han till kaptenlöjtnant och kort därefter ryttmästare vid Södra skånska kavalleriregementet innan han som frivillig trädde i preussisk tjänst och deltog i Andra schlesiska kriget 1744–45, där han bland annat deltog i slagen vid Soor och Kesseldorf.

Vid sin hemkomst 1748 utnämndes han major vid Älvsborgs regemente, och vid utbrottet av pommerska kriget var han överste. Under det pommerska kriget fungerade han som generaladjutant och generalkrigskommissarie, och fick vid fredsslutet uppgiften att återföra de Svenska trupperna till Sverige. Kort efter kriget blev han överste vid Jämtlands regemente, och 1763 landshövding i Österbottens län, en tjänst han dock snart bytte bort mot samma position i Gävleborgs län där han efterträdde fadern.[1] Samtidigt som sin militära karriär var Sparre aktiv inom hattpartiet. Gustav III utnämnde 1773 Sparre till generalmajor samt överståthållare i Stockholm.[2] Sparre var ledamot av riksrådet från 1775 till dess upplösning 1789. Sparre var en duglig administratör och som landshövding i Gävleborgs län effektiviserade han jordbruksproduktionen och utökade arealen. Under hans period som överståthållare inleddes en intensiv period av byggande i Stockholm och i synnerhet på Norrmalm.

Sparre invaldes 1774 som ledamot nummer 202 av Kungliga Vetenskapsakademien. Han var även serafimerriddare.