Giuliano di Sanseveros Självbiografi Volym 1-5 (Komplett) - 1. Stamträdet; 2. Järnarmen; 3. Blomman; 4. Tärningen; 5. Helgonen

Inbunden bok. LTs Förlag. 1967. 268+228+216+268+253 sidor.

Mycket gott skick. Skyddsomslag i mycket gott skick. De fyra häftade volymerna är i mycket gott skick med små nagg i kanterna och delvis osprättade. Del 3 blomman som är inbunden med skyddsomslag har en tejplagad reva på baksidan, en liten reva i baksidans nedre kant (ca 2cm) samt en liten prislapp på baksidan. De fem delarna är utgivna mellan 1967-1971.
Andrea Giovene, född 1904 i Neapel, död 1995 i Sant’Agata dei Goti, var en italiensk författare.
Han debuterade redan 1936 med berättelsen Viaggio och utkom med ytterligare några böcker med långa mellanrum, men det var först när han 1966 utgav de båda första delarna av sin bildningsroman L'autobiografia di Giuliano di Sanseveros som han i ett slag blev känd.
År 1965 lät Andrea Giovene, som letade efter en förläggare för sitt arbete, trycka tusen exemplar av den andra boken av Giuliano di Sanseveros självbiografi på egen bekostnad, som han skickade till italienska och utländska kulturpersonligheter. En av dessa hamnade i händerna på Edvard Gummerus, en finländsk författare och forskare i svensk litteratur i Neapel, som skaffade ett förlagskontrakt för Giovene för de fyra skandinaviska språken.
Gummerus intresse fortsatte med tiden med ett viktigt stöd för romanen, till den grad att det antydde Giovenes kandidatur till Nobelpriset. Därefter åkte den romerska korrespondenten för den svenska veckotidningen L'Expressen till Neapel för att intervjua författaren och den 7 juli 1966 publicerades artikeln med den sensationella titeln Don Andrea: "En litterär världsuppenbarelse?".
De följande veckorna såg ett crescendo av intresse i Italien: La Civiltà Cattolica ägnade en lång artikel åt självbiografin och Rizzoli bestämde sig för att publicera detta monumentala verk på nästan femtonhundra sidor. De två första kapitlen av självbiografin släpptes 1966, med stora reklam- och marknadsföringsinvesteringar, och klättrade på försäljningslistorna på bara några veckor. En stor del av den italienska pressen citerade Leoparden som en möjlig parallell, men analogin förkastades gång på gång både av författaren och av de flesta kritiker. De amerikanska, engelska, tyska, spanska och franska utgåvorna lades gradvis till de italienska och skandinaviska utgåvorna.
Efter sjuttiotalet föll dock självbiografin långsamt i glömska där den fanns kvar till 2012 när Elliot Edizioni bestämde sig för att återpublicera den i en enda volym och med introduktionen av Emanuele Trevi.